Så kan konflikterna kring skog och skogsbruk mildras

"Att träd och skogar är något långsiktigt bestående är en mycket gammal tanke. Tänk bara på de vårdträd som människor sedan urminnes tider planterat på sina gårdstun. I det förindustriella samhället var förståelsen av tiden – dåtiden, nutiden och framtiden – inbäddad i naturens och årstidernas växlingar, i livscykeln, i dygnsrytmen och i regelbundna rutiner och högtider. Det var människornas erfarenheter och dessa återkommande mönster som gjorde det möjligt att förstå och planera för framtiden.

I samband med den moderna skogsvetenskapen och skogsbrukets framväxt på 1700- och 1800-talen etablerades ett nytt sätt att se på skogens tidsöverskridande karaktär. Det är ett synsätt som fortfarande dominerar. Genom ökad handel och tillämpning av mer vetenskapliga och ekonomiska perspektiv frigjordes skogen från sitt lokala sammanhang. Skogen liknades vid en bank. Något man investerar i och där ”naturkapitalet” förvaltas genom aktiv skötsel så att avkastningen ökar på lång sikt. Vinsten skulle sedan återinvesteras i en ständigt uppåtgående spiral.

Tiden sågs som linjär. Historiska lärdomar och personlig erfarenhet sågs som förlegade. Nutiden blev ett avstamp mot en ljusare framtid. Det konstaterades också redan i samband med 1903 års svenska skogslag att det ligger i människans natur att handla kortsiktigt. Alltså måste staten och de skogliga experterna se till att ett långsiktigt framåtriktat skogsbruk genomfördes. Skogsägarna måste fås att ”behärska sig” för framtida generationers skull. Typiskt för detta perspektiv var den starka framtidsorienteringen. Framtiden blev ett experimentfält där vetenskap, teknik och innovation skulle skapa en bättre värld. Framtiden blev därmed ett viktigt argument för hur man skulle besluta och införa olika skötselåtgärder i samtiden.

Detta synsätt framkommer fortfarande i skogsnäringens egen bild av det historiska skeendet. Produktionsfolket ser sig som de som för hundra år sedan med hjälp av skogsforskningen räddade de utarmade skogarna och bidrog till att skapa det moderna Sverige. Miljöfolket ger en helt annan bild av utvecklingen: Hur biologiskt rika skogar med hjälp av storskalighet och skogsforskning inriktad på virkesproduktion totalt förändrades och utarmades så att vi i dag står på randen till en biologisk katastrof. På samma sätt ser de skogliga intressenterna också i dag på framtiden. Vi står nu inför en situation där klimatfrågan gör sig alltmer gällande. Den lägger sin skugga över i princip all samhällsutveckling. Men i skogen har klimatet fått en större roll genom att den så tydligt spänner över generationsgränserna.

Såväl produktions- som miljöintressen utnyttjar den befarade klimatförändringen som argument för sina rådande uppfattningar. Produktionsfolket finner stöd för det man alltid strävat efter: Intensivare, effektivare skogsbruk med ökad virkesproduktion, men denna gång också för att suga upp atmosfärens koldioxid. Miljöfolket gör en helt annan tolkning: Mer skog måste bevaras och artmångfalden öka för att naturen ska kunna stå emot påfrestningarna av det varmare klimatet.

Helt säkert ligger det något i båda synsätten. Men oavsett detta ser båda grupperna framtiden som en expansion av nutiden, mer precist sina egna respektive uppfattningar om vad som är värdefullt och rationellt i dag.

Hur ska man då hantera denna situation – utan att skylla på historien och utan att använda framtiden som slagträ för att trumfa igenom egna, samtida uppfattningar? Det bokprojekt i Future Forests, som jag fått förtroendet att leda, utgår från ett ”transtemporalt tänkande”. Det innebär ett brott med den linjära tidsuppfattningen. I stället ses historia och framtid, som två dimensioner, sammanlänkade via nuet. Genom att inse att det alltid är dagens människor som bestämmer om avgörande vägval kan mer reflekterande beslut tas. För att åstadkomma detta krävs en mer nyanserad beskrivning av både framtid och historia. En beskrivning som går bortom de förenklade berättelser som dominerar debatten i dag. I stället kan historisk forskning och framtidsstudier visa på alternativa synsätt och vägar, som bas för gemensamma handlingsvägar. Dessutom krävs det metoder för att hantera skilda samtida intressen och motstridiga krav. Här har Future Forests provat ett antal olika metoder, bland annat dialog mellan olika aktörer, beskrivning av önskvärda framtider och strukturerade beslutsprocesser.

För att komma vidare – och ur – dagens låsta situation krävs också en mer varierad skogsskötselforskning. Traditionellt har det funnits en stark tro på att det går att hitta en enda, optimal lösning. I Sverige resulterade det i trakthyggesbruk – en patentlösning som tillämpades överallt. Fram till för bara några årtionden sedan var de skogliga målen få och forskningen fokuserade bara på en brukningsmetod. I dag är målen många. Likaså finns en allt större öppenhet för fler metoder än trakthyggesbruk. För att hantera denna komplexitet måste skötselforskningen ta ett steg upp på en ny nivå. Något som också påbörjats inom ramen för Future Forests.

Skogsbruket måste skräddarsys efter lokala förhållanden, men också ha förmåga att samordna samhällsmålen med skogsägarnas egna mål för sin skogar. Ett exempel: Utan att koppla globala klimatmål till den enskilda skogsägarens situation blir de inte relevanta, och inga åtgärder kommer att genomföras. Ett föränderligt klimat ställer också forskningen inför oprövade situationer, där man måste vara beredd att ompröva, anpassa och pröva nya grepp – allt för att åstadkomma en hållbar utveckling.

Vad jag förordar är ett ”reflexivt skogsbruk”. Ett skogsbruk där de skogliga intressenterna tillsammans granskar den historiskt framväxta situationen och forskningen visar på alternativa handlingsvägar och metoder. Bara på så sätt går det att agera ansvarsfullt i nuet för att hantera kommande utmaningar och möjligheter."

TEXT: ERLAND MÅRALD