SLU-nyhet

Granstubbens svampsamhälle påverkar behandling mot rotticka

Publicerad: 05 oktober 2017
stump-treatment.jpg

Den allvarligaste skadegöraren i svenskt skogsbruk är svampen rotticka. Den viktigaste motåtgärden är bekämpningsmedlet Rotstop, som appliceras på stubbar efter avverkning. En ny studie från SLU visar att svampsamhället i stubben kan påverka verkningsgraden för denna behandling, samt att effekten avtar drastiskt om inte hela stubbytan täcks.

Sveriges yta är till mer än hälften täckt av skog, vars nyttjande under de sistlidna hundra åren genomgått dramatiska effektiviseringar i form av återplanterade monokulturer och mekaniserad kalhuggning. Detta ger naturligtvis enorma ekonomiska fördelar, men utvecklingen för också med sig komplikationer.

Skogsbrukets gissel

Rottickan är en vednedbrytande svamp vars evolutionära nisch i miljontals år varit att mycket snabbt kolonisera färska sår på tall och gran. Svampen växer sedan ner i rotsystemet och upp i angränsande träd. Infekterade granar rötas från insidan och blir värdelösa som allt annat än bränsle. Historiskt har tillgången på sådana sår varit begränsad, men i och med skogsbrukets revolution har allt detta ställts på ända. När åtskilliga hektar granskog avverkas samtidigt blir varenda stubbyta en dukad festmåltid för rottickan. Effekten har varit en explosion av denna svamp i alla barrskogsproducerande länder. I Sverige räknar man med att 14 % av alla granar är infekterade, vilket gör detta till det enskilt allvarligaste inkomstbortfallet för skogsbrukarna.

Eftersom svampen inte går att bli av med när den väl rotat sig, måste varje bekämpningsmetod försöka minimera risken för infektion genom stubbytorna. Avverkning vintertid, när mängden sporer i luften är liten, är viktigt. Förutom det är den hittills mest betydelsefulla upptäckten ett biologiskt bekämpningsmedel som kallas Rotstop.

stump1.jpg
Svampsamhället i stubben kan påverka verkningsgraden för Rotstop-behandling och effekten kan avta drastiskt om inte hela stubbytan täcks. Foto: Jonàs Oliva.
stump2.jpg
Test gjordes på näringsplattor för att kontrollera om två hittade svampar är av samma slag. Foto: Jonàs Oliva.

Biologiskt bekämpningsmedel

Rotstop är i princip en sporlösning av en annan svamp, Phlebiopsis gigantea, som inte är skadlig för levande träd men effektivt kan kolonisera död ved. Medlet sprutas på stubbytorna i samma ögonblick som trädet fälls. Svampen växer sedan ut som ett lock över stubben och blockerar rottickans sporer från att kolonisera den. Metoden är effektiv, men eliminerar inte rottickeinfektionerna och ger ibland ett varierande resultat. En ny studie från institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har undersökt vad detta beror på. Jonas Olivà är artikelns huvudförfattare.

"Stubbarna är inte bara av intresse för rotticka och Phlebiopsis", säger Jonas. "En rad andra mikroorganismer lever där redan när trädet avverkas, eller koloniserar stubbytan efteråt. Vi ville undersöka om några sådana arter inhiberade eller gagnade bekämpningsmedlet eller rottickan. Samtidigt ville vi studera vikten av en heltäckande applicering av bekämpningsmedlet för ett fullödigt infektionsskydd."

Nästan 200 gånger mindre rotticka

Jonas Olivà och hans kollegor använde sig av stubbar efter en gallring i skogen. Dessa infekterades manuellt med sporer från rotticka, och blev sedan antingen behandlade med Rotstop, eller inte. Sedan undersöktes svampsamhället på stubbytorna med DNA-analyser, och den totala biomassan och den spatiella utbredningen av Phlebiopsis gigantea respektive rotticka noterades.

"Vi kunde då mäta den faktiska effekten av att behandla stubbar med Rotstop", säger Jonas, "och såg att sådana stubbar hade i genomsnitt 185 gånger mindre rotticka än de utan."

Heltäckande applicering viktig

"Det är sedan tidigare känt att en stubbyta som täckts dåligt av Rotstop inte har något bra skydd mot skadesvampen. Genom att kvantifiera mängden av respektive svamp och korrelera den till hur stor yta den täckte av stubbarma, kunde vi sätta siffror på detta förhållande."

Forskarna såg att om Phlebiopsis-täckets storlek minskade med 20 %, fördubblades mängden rotticka i stubben. Samtidigt minskade mängden Phlebiopsis sjufalt. Detta känsliga förhållande kan vara förklaringen till att det är så viktigt för effektiviteten att hela stubbytan koloniseras av Phlebiopsis efter behandlingen.

Interaktioner med svampsamhället

Jonas Oliva studerade också hur svampsamhället i stubben påverkade behandlingen, genom att jämföra hur ofta olika svamparter påträffades tillsammans med Phlebiopsis respektive rotticka på stubbarna.

"Vi hittade några arter eller släkten som påverkas av Rotstop-behandlingen", säger han. "Av dessa är nog Debaromyces-släktet det mest intressanta; förekomsten av dessa svampar förefaller sammanfalla med en ökning av Phlebiopsis, men med en minskning av rotticka. Att släktet har antimikrobiella egenskaper gentemot ett antal skadegörare är känt sedan tidigare, och om dessa observationer kunde verifieras experimentellt skulle eventuellt Debaromyces-svampar kunna användas i ett preparat som kompliment till Rotstop."

Forskarna hittade också några arter, som Fomitopsis pinicola, vars närvaro verkade försvåra koloniseringen av Phlebiopsis, men som samtidigt minskade i biomassa efter rotticke-infektion. Det tyder på att Fomitopsis är en stark konkurrent till Phlebiopsis men en svag till rotticka, varför dess närvaro i stubbar kan försvåra Rotstop-behandling mot rottickeinfektion.

Sammantaget visar Jonas Olivas studie att Rotstop-behandling har en enorm effekt på mängden rotticka i stubbar, men effekten avtar snabbt om inte hela stubbytan behandlats, samt att vissa arter i svampsamhället har potential att både förstärka och motverka skyddet som erhålls med Rotstop-behandlingen.

Detta projekt har finansierats genom ett anslag från KSLA.


Kontaktinformation

Jonàs Oliva, forskare
Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi
jonas.oliva@slu.se, 018-67 16 02

Sidansvarig: marten.lind@slu.se