Det finns tre huvudsakliga metoder som i Sverige används vid bedövning av grisar, nämligen mekanisk bedövning (vanligen bultpistol), elektrisk bedövning (eltång) och gas (koldioxid). Samtliga metoder har djurskyddsmässiga för- och nackdelar.
Bultpistol och elbedövning
Vad gäller bultpistol och elbedövning så kräver dessa metoder vanligen att djuren hanteras ett och ett, och alltså måste separeras bort från sina artfränder i grisgruppen före bedövning, vilket är ett påtagligt stressmoment för dessa flockdjur. Vidare kräver båda metoderna en viss fixering, vilket innebär att djuret måste fås att stå relativt still så att bultpistolen eller eltången kan placeras korrekt mot djurets huvud, vilket kan uppnås genom användning av olika typer av fixeringsboxar eller liknande anordningar. Om slakten går mycket långsamt och det är gott om tid är behovet av fixering något mindre.
Både bultpistolbedövning och elbedövning är också beroende av skickligheten hos den person som sköter bedövningen, att vederbörande har tålamod och kunskap att placera utrustningen rätt, använda rätt ammunition eller strömstyrka och vad gäller eltången även rätt varaktighet vad gäller strömmen. Om grisen rycker till och ändrar läge, eller om bultpistolen eller tången placeras fel, finns risk att bedövningen inte blir fullständig och måste göras om, vilket innebär obehag eller smärta för djuret. En tydlig fördel med dessa metoder är att om allt fungerar bra så sker bedövningen ögonblickligen.
Elbedövning är dock en kortvarig metod, som bygger på att djuren sedan kan avblodas mycket snabbt innan de annars återfår medvetandet. I båda fallen finns en risk för att om bedövningen inte gjorts helt korrekt så erhålls inte fullständig medvetslöshet, med risk för smärta och lidande som följd. Dessa båda metoderna används i praktiken främst på mycket småskaliga slakterier, där slakttempot är lågt.
Koldioxidbedövning
Vad gäller koldioxidbedövning så har metoden den uppenbara fördelen att djuren kan hanteras i grupp ända fram till bedövningen, vilket gör att hanteringen av grisarna blir mycket lugnare och tystare än om de måste särskiljas inför bedövningen. Fram till själva bedövningsmomentet är gasbedövningssystemen därför att föredra ur djurskyddsperspektiv.
Vidare ger koldioxid generellt en mycket säker och god bedövning, och det är därför mycket ovanligt att grisar som bedövats med koldioxid visar tecken på bristande bedövning eller vaknar upp innan de avblodats. När bedövningen väl har inträtt är den både effektiv och långvarig, vilket är en fördel ur djurskyddssynvinkel.
Däremot är det välkänt sedan många år att det är mycket obehagligt för grisar och andra däggdjur att andas in koldioxid. Koldioxid sticker och svider i halsen och djuren kippar efter luft. Bedövningen uppnås inte omedelbart, vilket innebär att grisarna känner smärta och stress när de exponeras för koldioxiden, fram till dess att de blir medvetslösa. Exakt hur lång tid det tar för grisarna att förlora medvetandet i koldioxid beror på ett antal olika faktorer och skiljer sig därför åt mellan olika slakterier; det har bland annat att göra med gaskoncentrationen på olika nivåer och hastigheten i vilken grisarna sänks ner i utrymmet med koldioxid, men man får enligt de studier som genomförts räkna med ungefär 30-60 sekunder innan bedövningen är fullgod. Även andra faktorer, såsom ljud, ljus och temperatur, påverkar hur reagerar under den inledande fasen av bedövningen, d.v.s. innan de blir medvetslösa.
Forskning
Eftersom ovan nämnda nackdelar är väl beskrivna inom forskningen och detta också är välkänt inom branschen har också försök gjorts att finna andra gasblandningar som inte har så kraftiga negativa effekter på grisarna. Man vill då kunna behålla de positiva delarna av gasbedövning, såsom möjligheten att bedöva grisarna i grupp och uppnå god bedövningskvalitet, samtidigt som man söker efter gaser som inte ger upphov till så kraftigt obehag och stress. Sådana studier har bland annat bedrivits vid SLU, med finansiering från bl.a. Jordbruksverket som är den myndighet som har ansvar för djurskyddsregelverket på nationell nivå, men även forskargrupper i andra länder arbetar naturligtvis med frågan.
De studier som hittills har genomförts har dock tyvärr inte kunnat identifiera en praktiskt lämplig eller djurskyddsmässigt bättre gasblandning, vilket visar att det återstår en hel del forsknings- och utvecklingsarbete innan något bättre alternativ än koldioxidbedövning finns tillgängligt för slakteribranschen. Problemet är i allra högsta grad relevant även internationellt, eftersom koldioxidbedövning används i många andra länder och också är tillåten enligt EUs gemensamma regelverk för djurskydd vid slakt.
SLU ser gärna en samlad satsning inom området, med insatser från myndigheterna, och då helst på EU-nivå, berörda bedövningsutrustningstillverkare, grisproducenterna, livsmedelskedjorna och forskarsamhället.
Lotta Berg,
Professor i husdjurens miljö och hälsa
Institutionen för husdjurens miljö och hälsa och Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW), SLU
