SLU-nyhet

Däggdjur rör sig mindre i landskap som modifierats av människan

Publicerad: 30 januari 2018

Vilda däggdjurs förflyttningar är i genomsnitt två till tre gånger kortare i landskap som har modifierats av människan än de är i mer opåverkad natur. Det visar ett internationellt forskarlag i tidskriften Science. Det är första gången det här ämnet har granskats i global skala och för många olika arter samtidigt. Författarna framhäver att resultaten kan ha långtgående konsekvenser för ekosystem och i sin tur för samhället.

De flesta däggdjur är i rörelse dagligen, för att söka föda, skydd, eller någon att para sig med. Vissa större däggdjur, såsom zebror, rör sig i allmänhet över större avstånd, medan mindre däggdjur, såsom harar, vanligtvis rör sig över kortare avstånd. Ett forskalag som letts av biologen Dr Marlee Tucker, Senckenberg Biodiversity and Climate Research Center och Goethe University Frankfurt, har visat att omfattningen av dessa rörelser är avsevärt mindre i områden som har modifierats av människan. I dessa områden är djurens vandringar bara en tredjedel till hälften så långa som de är i mer opåverkade områden.

I studien samlade Tucker och hennes 114 medförfattare, varav en är Navinder Singh från SLU, in rörelsedata från sammanlagt 803 individer, från 57 däggdjursarter från hela världen. För att göra detta använde de dataportalen Movebank, som arkiverar rörelsedata från forskare jorden runt. I studien ingår allt från harar till vildsvin och elefanter. De enskilda djuren försågs med en GPS-spårningsenhet som registrerade djurets position varje timme under minst två månader. Forskarna jämförde sedan dessa data med ett index (Human Footprint Index) som beskriver nivån på människans "fotavtryck" i de områden som djuren rörde sig i. Indexet mäter hur mycket ett område har förändrats av mänskliga aktiviteter såsom infrastruktur, bosättningar eller jordbruk.

Under en tiodagarsperiod är de sträckor som däggdjur tillryggalägger endast en tredjedel till hälften så långa i områden med ett relativt högt mänskligt fotavtryck, t.ex. ett typiskt tyskt jordbrukslandskap, jämfört mer naturliga landskap. Detta gäller såväl det maximala som det genomsnittliga avståndet under tio dagar. Analysen visar samtidigt att däggdjur under kortare tidsintervall än 10 dagar, såsom en timme, inte rör sig annorlunda i landskap med olika stora mänskliga fotavtryck. Detta innebär att det mänskliga fotavtrycket påverkar däggdjurens långsiktiga rörelsemönster, men inte deras kortsiktiga rörelser.

Det är möjligt att däggdjur rör sig mindre på grund av att de har förändrat sitt beteende i människopåverkade landskap. Det är också möjligt att tillgången på föda är bättre i vissa av områdena, och att djuren där inte behöver röra sig över så stora avstånd. Dessutom kan däggdjurens möjligheter att röra sig ha begränsats av infrastruktur som har fragmenterat och skapat hinder i landskapet.

Forskarna är oroade över att djurens minskade rörlighet kan påverka ekosystemfunktioner som är beroende av djurrörelser. Det är viktigt att djur vandrar, eftersom de då utför viktiga ekologiska funktioner som att transportera näringsämnen och frön mellan olika områden. Dessutom gör däggdjurens rörelser att olika arter möts och möjliggör därmed ett samspel i näringsvävar som annars inte skulle kunna uppstå. Alla dessa ekosystemfunktioner skulle kunna förändras av att däggdjur rör sig mindre.

Navinder Singh från SLU påpekar att det idag finns ett ökat intresse för utveckling av grön och blå infrastruktur, särskilt i Norden, och att detta är något som ingår i arbetet med Sveriges miljömål.

– Om man skulle definiera blå och grön infrastruktur som något som minimerar konfliker med djurlivet och som säkerställer att djuren har säkra vandringsvägar, då har den här studien ett väldigt viktigt budskap. Det är uppenbart att djurens vandringsmöjligheter måste beaktas vid planering av vägar, järnvägar, kraftledningar och bebyggelse. Annars kommer vi även i fortsättningen ha älgar i våra trädgårdar, grödor som härjas av vildsvin, storskaliga förluster av biologisk mångfald, sjukdomar som sprids från djur till människor och tusentals viltolyckor.

Mer information

Navinder Singh, forskare
Institutionen för vilt, fisk och miljö
Sveriges lantbruksuniversitet
090-7868449, 070-6760103, navinder.singh@slu.se
https://www.slu.se/cv/navinder-j-singh/
(föredrar frågor på engelska)

Artikeln

Marlee A. Tucker et.al. Moving in the Anthropocene: Global reductions in terrestrial mammalian movements. Science 26 Jan 2018: Vol. 359, Issue 6374, pp. 466-469
DOI: 10.1126/science.aam9712

Relaterade sidor: