Dyr klimatnytta att låta skogen stå

Forskare från SLU, Skogforsk och Linnéuniversitetet har räknat på hur omloppstidens längd (tiden från plantering till avverkning) påverkar skogsbrukets totala kolbalans – både genom att kol lagras i skogen och genom att förändringar i skogens medeltillväxt avgör hur mycket virke som kan avverkas för att ersätta fossilbaserade material och energislag. Beräkningen visar också hur mycket denna potentiella klimatnytta kostar skogsägaren.

Jämför med tidpunkten för optimal tillväxt

I dagens skogsbruk brukar man säga att det är optimalt att skörda skogen när medeltillväxten är som högst. Längre omloppstider ger visserligen ett högre virkesförråd vid skörd, men samtidigt sjunker medeltillväxten eftersom skogens tillväxthastighet avtar med trädens ålder. 

Forskarna har därför utgått från den ekonomiskt optimala tidpunkten för slutavverkning och beräknat hur mycket nuvärdet sjunker vid 10, 20 och 30 års förlängning av omloppstiden.

Dyrt förbättra kolbalansen

Resultatet visar att det är ganska dyrt att förbättra kolbalansen på det här sättet. Kostnaden per ton kol som man binder i skogen är 9-396 €och det kan jämföras med priserna på kol i utsläppsrätter som inom EU ligger runt 40 €per ton.

Resultaten visar att det är endast med 10 års förlängd omloppstid på svaga granmarker som kostnaden för att binda kol är lägre än priset för utsläppsrätter. Dyrast är det att förlänga omloppstiden hos tall på bördig mark med trettio år. I sammanhanget kan det sägas vara bättre att förlänga omloppstiden i 10 år på tre hektar, än att förlänga omloppstiden med trettio år på ett hektar.

Å andra sidan finns det ungefär 3 miljoner hektar svaga granmarker i Sverige, där en måttligt förlängd omloppstid alltså skulle vara kostnadseffektivare än utsläppsrätter. Men det är inga dramatiska kolbindningseffekter man uppnår, det handlar om 0,05-0,20 ton kol per hektar och år vid 30 års förlängd omloppstid.

Dåligt att sänka omloppstiderna

Forskarna har också räknat på effekterna av att minska omloppstiden med 10 år. Det är dåligt både för klimatet och för virkesproduktionen, då det innebär att man skördar skog med låga kolförråd innan medeltillväxten kulminerat.

För att undersöka hur valet av omloppstid påverkar den totala kolbalansen har forskarna räknat ihop effekterna av kol lagrat i träd och mark samt effekterna av kol lagrat i produkter och substitution av fossilbaserad energi och material. Olika omloppstider har simulerats med programvaran Heureka.

Forskarna har simulerat utveckling i fyra typbestånd, gran och tall på bördig respektive svagare mark. De har utgått från den omloppstid som ger det högsta nuvärdet vid två procents ränta och sedan testat förlängd omloppstid med +10, +20 och + 30 år. De har också simulerat förkortad omloppstid med -10 år.

Resultaten visar att förlängda omloppstider ger en totalt sett förbättrad kolbalans. Framförallt är det lagret av kol i beståndet som ökar och påverkar den totala kolbalansen positivt medan den lägre medeltillväxten, och därmed totalproduktionen av virke, påverkar kolbalansen negativt. Det är också viktigt att förstå att den förbättrade kolbalans man får genom att öka kolförrådet är en engångseffekt som inte går att upprepa. Den förlorade tillväxten består dock så ju fler förlängda omloppstider desto sämre blir den långsiktiga kolbalansen för detta alternativ.Vid förkortad omloppstid med 10 år minskar både kolförrådet i beståndet och virkesproduktionen och båda dessa effekter bidrar till försämrad kolbalans. 

Resultaten visar att det är ganska dyrt att förbättra kolbalansen genom att förlänga omloppstiderna. Kostnaden per ton kol är 9-396 €och det kan jämföras med priserna på kol i utsläppsrätter som i skrivande stund inom EU ligger runt 40 €per ton. Kostnaden per ton förbättrad kolbalans är högre i tallbestånd än granbestånd och ökar med omloppstid och ståndortsindex. Resultaten visar att det är endast med 10 års förlängd omloppstid på de svaga granmarkerna som kostnad i förlorat nuvärde per ton kol är lägre än aktuellt pris för utsläppsrätter.

Text: Johan Sonesson, Skogforsk