Batteri av analysmetoder ger bäst kunskap om sälars matvanor

Information om sälarnas matvanor behövs både för att kunna undersöka vilka fiskarter och fiskstorlekar sälarna äter och hur deras fiskuttag kan påverka fiskbestånden, men även för att ta fram underlag om hur mycket fisk en sälpopulation av en viss storlek behöver för att kunna tillgodose sitt näringsbehov.

I studien, som nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften PlosOne, har gråsälar samlats in från skyddsjakt och bifångster i fiskredskap från Sverige och Finland: i Egentliga Östersjön, Bottenhavet och Finska viken. Bytesrester i mag- och tarminnehåll undersöktes dels med traditionell visuell analys, dels med DNA-analys. Dessa bägge metoder ger en ögonblicksbild av sälarnas senaste måltider och visar vilka arter och storlekar som sälarna tagit.

Genom att analysera stabila isotoper och fettsyror från lever, muskel och späck undersöktes även vad sälarna ätit under en längre tid, från ett par veckor upp till flera månader. Fördelen med dessa metoder är att de ger en mer integrerad bild av födointaget, men de ger å andra sidan ingen information om dietens artsammansättning eller om vilka bytesstorlekar som ätits. I framtida undersökningar av säldiet rekommenderas därför att man använder en kombination av metoder för att få ut så mycket dietdata från varje insamlad säl som möjligt.

Studien visar att dieten skiljer sig mellan områden och åldersgrupper. De vanligaste bytesarterna var strömming, tånglake, abborre, skarpsill, gös samt mört och andra karpfiskar. Resultaten visar även att vuxna gråsälshanar är specialiserade i sitt födobeteende och att de verkar vara inriktade på specifika fiskeredskap eller födosöksområden.

Länk till artikeln:

Complementary methods assessing short and long-term prey of a marine top predator ‒ application to the grey seal-fishery conflict in the Baltic Sea