Begreppet nyckelbiotoper kom till under 90-talet som ett verktyg för att beskriva ett skogsområde med höga naturvärden, men har under senare år blivit omdebatterat. Skogsstyrelsen initierade därför en samverkansprocess med aktörer från skogssektor, forskning och naturvårdsorganisationer för att få input i arbetet med att utveckla och förtydliga verktyget. Statsvetaren Therese Bjärstig vid Umeå universitet har följt samverkansprocessen som stött på patrull gång efter gång.
– Vår forskning visar tydligt hur känslig en sådan här process är för yttre påverkan och politisering, säger Therese Bjärstig. När samverkansprocessen handlar om en fråga som ligger på policynivå eller mer organisatorisk nivå är utmaningarna större, än när det handlar om mer praktiska, handlingsorienterade frågor.
Forskningsstudien baserar sig på intervjuer med deltagare, samt de som senare valde att kliva av, om hur de upplevde processen och sitt deltagande utifrån nio avgörande faktorer; förmåga och vilja att delta, förståelse, historia, parallella processer, komplexitetsgrad, politiskt stöd, samhällsstöd och uppmärksamhet i media.
Game changers
Resultaten visar hur tre omvälvande händelser - game changers - möblerade om spelplanen och påverkade förutsättningarna för samverkansprocessen att bli framgångsrik. För den som följde skogsdebatten under 2017 och 2018 är händelserna välbekanta. Det handlar om pausen i inventering av nyckelbiotoper i nordvästra Sverige som annonserades i mars 2017, om regeringens budgetförslag som presenterades i september där Skogsstyrelsen skulle få 20 miljoner kronor per år i 10 år för en landsomfattande inventering av nyckelbiotoper, och sedan den långa väntan på regeringens formella instruktion för denna inventering som kom i maj 2018 och som på nytt ändrade förutsättningarna för samverkansprocessen.
Parallellt med detta blev frågan om nyckelbiotopsinventeringen ett ämne för partipolitiska utfästelser inför valet i september 2018. Therese Bjärstig konstaterar att dessa tre händelser påverkade deltagarnas förståelse, förmåga och vilja att delta i processen. Meddelandet om inventeringspausen ledde till att naturvårdsorganisationer och forskare hoppade av processen, för att sedan återvända i ett senare skede när landsomfattande inventeringar skulle sjösättas. Den andra och tredje game changern påverkade också deltagarnas förväntningar på processens utfall.
Risker med dialog
Att be deltagare gå in med engagemang och tid i en process för att sedan gång på gång se förutsättningarna ändras har sina risker.
– En uppenbar risk är ju att deltagarna drabbas av dialogtrötthet. Det är också en uppenbar risk att legitimiteten äventyras. Att naturvårdsrepresentanterna och forskarna hoppade av upplevde deltagarna som ett problem för processens legitimitet, säger Therese Bjärstig.
Hon berättar att det finns mycket forskning om hur interna faktorer påverkar samverkansprocesser, till exempel tillgång till resurser, tydlighet vad gäller roller och ansvar, samt hur processen är riggad. Det är också vanligt att analysera vad som kommer ut av samverkansprocesser och själva implementeringen. Att studera detta i kombination är inte så vanligt, men det har gjorts inom ramen för det här följeforskningsprojektet.
– Det ger en möjlighet till löpande lärande. Vi som forskare kan bidra med preliminära iakttagelser om vad som fungerar bra och mindre bra. Men den rollen kräver ju av oss forskare att vi tänker oss noga för, säger Therese Bjärstig. Vi är med och kan påverka den process som vi även ska utvärdera.
Samlat grepp om dialogprocesser
Nästa steg för forskarna inom Future Forests är att ta ett samlat grepp på forskningen kring dialog- och samverkansprocesser kopplade till skog och skogsbruk.
– Vi har studerat många olika typer av processer och ser en del saker som går igen. Vi hoppas kunna ge en del råd om när det är lämpligt och när det är mindre lämpligt att initiera dialogprocesser, säger Therese Bjärstig.
Samverkansprocesser används ofta som ett verktyg inom så kallad tillitsbaserad styrning, ett koncept som är på väg att etableras som ersättning för målstyrning och New Public Management. Skogsstyrelsen är en myndighet som har stor erfarenhet av att tillämpa dialog- och samverkansprocesser. Therese Bjärstig berömmer Skogsstyrelsens transparens och öppenhet som möjliggjort för denna typ av följeforskning, som förhoppningsvis kommer att kunna stärka deras arbete på sikt.
Forskningsprojektet har skett inom Future Forests. Medverkande forskare är Therese Bjärstig, Camilla Sandström, Jörgen Sjögren, Johan Sonesson och Annika Nordin. Artikeln publicerades i Scandinavian Journal of Forest Research.