SLU-nyhet

Mycket väsen för ingenting? Brist på uppföljning dämpar intresset för selektivt fiske

Publicerad: 07 december 2020
Personer stående inuti en uppspänd trål

Den nyutvecklade risten sorterade bort 90 procent av den oönskade fångsten - gråsej - utan att påtagligt minska sillfångsterna. Alla, inklusive EU:s förvaltande instanser, var överens: bifångst av gråsej är ett problem i det pelagiska sillfisket i Skagerrak och det selektiva redskapet erbjöd en bra lösning. Ändå används den inte. Det här är historien om hur myndigheternas brist på uppföljning av landningsskyldigheten bidrar till minskat intresse från fiskeindustrin för att utöva ett mer selektivt fiske.

I samband med reformen av EUs gemensamma fiskeripolitik infördes också en landningsskyldighet* som förbjöd så kallade utkast: fisk av kvoterade arter får inte kastas överbord. Syftet var att uppmuntra ett mer selektivt fiske som fångar rätt arter, av rätt storlek, vid rätt plats och vid rätt tidpunkt, och därigenom minska risken för oönskade bifångster – och utkast. För att stötta utvecklingen av selektivt fiske och därmed underlätta för yrkesfisket att klara landningsskyldigheten har SLU, på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten, startat och drivit sekretariatet för selektivt fiske.

Yrkesfiskets problem: bifångst av gråsej vid sillfiske

En av de första utmaningar som togs upp av yrkesfisket till sekretariatet var bifångster av gråsej i trålfisket efter sill i Skagerrak, en art som den pelagiska flottan inte har tillgång till någon kvot för. För att istället minska bifångsterna av gråsej föreslog yrkesfisket själva utveckling en ny typ av storlekssorterande rist.

Denna lösning innebär att ett galler (även kallat rist) placeras i trålen. Fisk som är för stor för att passera mellan spalterna i gallret leds mot en flyktöppning i trålen där de kan simma ut, medan den mindre sillen passerar genom gallret och därmed fångas i trålen. Rist för separering av önskad fångst från oönskad fångst används med framgång i flera andra fisken, men det har varit svårt att få detta att fungera i det pelagiska fisket på grund av storleken på trålarna.

- Till skillnad från andra typer av rist, som oftast är av metall eller hårdplast, så skulle detta rist konstrueras av gummi. Tanken var att gummits egenskaper som ett hårt men även flexibelt material skulle göra att detta rist kan tryckas ihop då det är ombord på båten för att sen expandera till sin designade form då trålen är i vattnet, säger Mikael Ovegård, miljöanalytiker vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU.

Lösningen: en rist som kan minska bifångst av gråsej med 90 %

Gummiristen testades för första gången i kommersiellt fiske 2015. Samtidigt som fisket bedrevs filmades risten och flyktöppningen i trålen med en undervattenskamera. Videoupptagningarna användes för att justera in risten till att fungera optimalt och för att räkna antalet fiskar som lämnade trålen via flyktöppningen.

Resultatet från räkningarna visade att bifångsterna minskade med över 90 %, vilket innebar att mängden bifångst av gråsej minskade från 7,9 % till endast 0,5 % av den totala fångstvikten. Försöken med gummiristen upprepades även 2016. Mängden bifångst in i trålen var då betydligt mindre men den procentuella reduktionen av bifångst var lika stor som året innan.

-Bifångster under 10 % av den totala fångstvikten kan uppfattas som lite men eftersom det pelagiska fisket i Skagerrak landar över 15000 ton per år (år 2018) så innebär detta att betydande mängder gråsej kan fångas i detta fiske, säger Mikael Ovegård.

På grund av att det pelagiska fisket i Skagerrak inte omfattas av något observatörsprogam, och att de rapporterade fångsterna av gråsej historiskt varit väldigt låga, så var omfattningen av denna bifångst till stora delar okänd innan försöken med gummiristen utfördes.

Illustation av trål med rist
Illustration av den nyutvecklade risten placerad i tunneln på en trål. Fisk som är för stor för att passera genom det vertikala gallret (risten) i tunneln leds ner till en öppning i botten av trålen där de kan simma ut. Sillen, som är mindre, passerar genom gallret och fångas därmed i trålen. Illustration: Matilda Carlsson.

Lyckad utveckling - men misslyckad implementering i EU       

Resultaten från detta utvecklingsprojekt presenterades för fiskeindustrin och berörda myndigheter efter varje års försöksfiske. Under 2016 – 2018 presenterades projektet även för förvaltningsinstanser på EU-nivå och uppmärksammades under de årliga förhandlingarna om fiskeregler mellan EU och Norge. I överenskommelsen mellan parterna för år 2018 beslutades det att en arbetsgrupp skulle skapas för att göra en översikt av de tekniska regleringarna för fisket i Skagerrak.

Arbetsgruppen rapporterade tillbaka till EU och Norge under andra halvan av 2018. I rapporten framgår bland annat att även Norge har utfört tester med ett rist i det pelagiska sillfisket under 2016 - 2017. De norska försöken med rist var en uppföljning av en stängning av sillfisket i Skagerrak som Norge införde redan 2008, en stängning som gjordes på grund av för stora bifångster av framförallt gråsej.

De nya norska försöken visade på liknade resultat som det svenska utvecklingsprojektet, bifångster av gråsej var 0,4 % med rist och 5 % utan rist. Baserat på dessa resultat öppnade Norge för pelagiskt sillfiske i Skagerrak igen 1 januari 2018 för båtar som använder rist.

Ristkrav för norska fiskare i Skagerrak - men inte för EU:s båtar

Veckan efter arbetsgruppen presenterat sin rapport summeras frågan om selektivitet i det pelagiska fisket i överenskommelsen mellan EU och Norge som ”bifångster av gråsej i det pelagiska sillfisket i Skagerrak har tidigare varit problematiskt”, ”ett storlekssorterande rist i pelagiska trålar reducerar bifångst av gråsej” och ”den norska delegationen informerar att ett storlekssorterande rist kvarstår som obligatoriskt för norska båtar i Skagerrak”.

- Det pelagiska sillfisket som bedrivs av båtar från EU fick alltså fortsätta fiska utan rist i Skagerrak trots att det är ett krav i Norge. Detta är ett missat tillfälle att minska bifångsterna och att skapa likalydande regler för de länder som deltar i fisket, säger Daniel Valentinsson, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU.  

Sjunkande intresse för selektivt fiske hos svenska fiskare

Intresset från yrkesfisket att utveckla selektivare fiskemetoder var under de första åren av införandet av landningsskyldigheten stort, sekretariatet för selektivt fiske fick år 2015 in 22 förslag från svenska fiskare till selektivare redskap. Det fanns en oro i fiskeindustrin för att införandet av landningsskyldigheten skulle innebära att vissa fisken skulle tvingas stänga innan kvoten var fylld på grund av oönskade bifångster av kvoterade arter.

-Tyvärr följs inte landningsskyldigheten upp, och bifångster och utkast av dessa kan i princip fortsätta på samma sätt som innan införandet av landningsskyldigheten då risken för upptäckt är minimal. På grund av det så har intresset svalnat under senare år och antalet förslag vi får in till sekretariatet har minskat avsevärt, säger Mikael Ovegård.

Landningsskyldigheten i sig tycks alltså inte vara ett tillräckligt incitament för yrkesfisket att ändra sitt beteende.

-Ansvariga myndigheter behöver på allvar vilja kontrollera landningsskyldigheten eller införa skärpta redskapsregler, annars är risken stor att syftet med reformeringen av den gemensamma fiskeripolitiken mot ett selektivare fiske med minskade utkast uteblir, säger Mikael Ovegård.

Vetenskaplig artikel

Artikeln “Much ado about nothing: An example of how failed incentives thwarted the implementation of the EU landing obligation” har publicerats I den vetenskapliga tidskiften Marine Policy.

Finansiering

Studien finansierades av Havs och Vattenmyndigeten under Sekretariatet för selektivt fiske (HaV Dnr 1078-16).

                      

Fakta:

*Landningsskyldigheten innebär en skyldighet att landa alla fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar (kvoter). Utkast av fisk, alltså att fångade fiskar av olika skäl kastas åter i vattnet motverkar långsiktigt hållbart nyttjande av havets biologiska resurser och försämrar möjligheterna att vetenskapligt bedöma beståndens utveckling och status.

Landningsskyldigheten innebär att alla fångster av kvoterade arter ska registreras samt tas i land och räknas av från kvoterna. Vissa undantagsmöjligheter finns, dock inte för bifångster i pelagiskt fiske.

De nya reglerna syftade till att driva på utvecklingen mot ett mer selektivt fiske och leda till pålitligare fångstuppgifter.

 


Kontaktinformation

Mikael Ovegård, miljöanalytiker
Institutionen för akvatiska resurser, Havsfiskelaboratoriet, SLU
mikael.ovegard@slu.se, 010-487 40-32

Daniel Valentinsson, forskare
Institutionen för akvatiska resurser, Havsfiskelaboratoriet, SLU
daniel.valentinsson@slu.se, 010-478 40 49

Andreas Sundelöf, forskare
Institutionen för akvatiska resurser, Havsfiskelaboratoriet, SLU
andreas.sundelof@slu.se, 010-478 40 69

Sidansvarig: sofia.bureborn@slu.se