SLU-nyhet

Ökad smittspridning och naturförstörelse

Publicerad: 03 april 2020
En bild på en regnskog, en bild på en skövlad regnskog. Fotomontage.

Smittspridning kan uppstå med förstörelse av ekosystem och förlust av biodiversitet, menar forskare. Det är viktigt både skydda mångfalden, och att utveckla övervakning och beredskap mot smittsamma sjukdomar. I ett One Health-projekt vid SLU Centrum för biologisk mångfald pågår forskning om olika sjukdomar som kan spridas mellan människor och vilda djur.

Risken för spridning av zoonotiska smittämnen (som kan överföras mellan människa och djur) ökar med hög befolkningstäthet och nära kontakt mellan människor, boskap och vilda djur. Förlusten av biologisk mångfald och förstörelse av ekosystem och vilda djurs livsmiljöer kan bidra till spridande av smittor som coronavirus, ebola och malaria.

"Människans moderna livsstil sätter för hård press på ekosystemen. Den långsiktiga reaktionen på corona-pandemin måste vara att försöka tackla förlusten av habitat och biologisk mångfald." Det säger chefen för FN:s miljöprogram, Inger Andersen, till The Guardian. Hon uttrycker det som forskare nu påpekar: att de nuvarande utbrotten av coronavirus med en samhällsförlamande pandemi som följd, är symtom på en obalans som delvis kan förklaras av hur människan hanterar de ekosystem vi är en del av.

I ett avsnitt av programmet Klotet i Sveriges Radio P1 från 1 april, diskuteras hur skövling av naturen öppnar för nya smittor. Och i P1:s program Vetenskapspodden från den 14 mars talas om hur djur smittar oss människor i allt snabbare takt. Docent Åsa Fahlman, forskare vid SLU Centrum för biologisk mångfald, som hörs i Vetenskapspodden, säger angående zoonotiska sjukdomar:

- Djur och människors hälsa hänger tätt ihop och är beroende av fungerande ekosystem. Vi är många forskare med olika expertis som samverkar och jobbar tillsammans för att lära oss mer om hur vi kan förhindra spridning av sjukdomar och för bevarande av hotade djurarter och deras livsmiljöer.

Åsa Fahlman är viltveterinär och arbetar bland annat med ett projekt inom bevarandemedicin som handlar om övervakning och diagnostik av smittämnen och antibiotikaresistens i vilda djurpopulationer och hos lokalbefolkning i nära kontakt med vilda djur. I flera länder runt om i världen har elefanter påvisats smittade med tuberkulos både i djurparker och i det vilda. Det här är ett exempel på en smitta som kan spridas mellan människor och djur och som kan bli ett hot för vilda djurpopulationer. I Vetenskapspodden berättar Åsa om hur man tar prover på vilda elefanter för att undersöka smitta. Hon samarbetar bland annat med lokala veterinärer på Sri Lanka för att undersöka hur smitta sprids mellan människor och elefanter, och hur den skulle kunna förhindras.

Målet med hennes projekt är att förbättra övervakningen och stärka beredskapen mot zoonotiska infektionssjukdomar hos vilda djur och människor. I projektet ingår även forskning om hantavirus hos gnagare, och Salmonella och Campylobacter hos apor. Projektet utgår från en One-Health-strategi både på lokal, regional och global nivå, med en tvärvetenskaplig grupp med experter inom veterinärmedicin, humanmedicin, mikrobiologi, bioinformatik och viltvård.

 


Kontaktinformation

Åsa Fahlman, leg. veterinär, docent i viltmedicin, 
Forskare vid SLU Centrum för biologisk mångfald, institutionen för stad och land. 
asa.fahlman@slu.se, 0706-10 63 88