SLU-nyhet

Mindre gris- och fågelkött för att bli kvitt EU:s stora sojaimport

Publicerad: 04 januari 2021
Flygfoto på uppodlad mark i Mato Grosso, Brasilien.

EU importerar stora mängder soja från framförallt Sydamerika, där produktionen bidrar till avskogning, och därmed stora förluster av biologisk mångfald och utsläpp av koldioxid. Merparten av sojan används som djurfoder. Forskare från SLU har undersökt hur produktionen av kött, mjölk och ägg skulle behöva förändras om EU skulle producera så mycket mat som möjligt utan att importera soja. Studien visar att antalet grisar och fåglar skulle behöva minska markant, medan antalet idisslare inte behöver påverkas lika mycket. För att bibehålla intaget av näringsämnen skulle vi även behöva äta mer från växtriket.

Det är idag många som är överens om att EU:s stora beroende av importerad soja behöver minska. Ett skäl är den avskogning och annan miljöpåverkan som uppstår i samband med storskalig produktion av soja, men också att detta beroende gör EU:s matförsörjning mer utsatt för exempelvis plötsliga prisförändringar på den globala marknaden eller risken för handelsembargon.

Den absoluta merparten av den soja som importeras till EU används idag som djurfoder för att producera kött, mjölk och ägg. För att importen av soja ska kunna minska måste EU antingen använda mer mark för produktion av proteinrikt djurfoder, eller minska produktionen av animalieprodukter. Då det första alternativet skulle göra EU mer beroende av import av andra grödor finns en risk att avskogning och miljöpåverkan bara förflyttas från en gröda och region till andra grödor och regioner.

– Sojan i sig är inte en ohållbar gröda. Tvärtom är soja en gröda som kan avkasta stora mängder protein och fett och den har en aminosyra-sammansättning som är väl lämpad för såväl människor som djur. Det är den stora omfattningen på odlingen och hur odlingen sker som är det stora problemet, säger doktorand Johan Karlsson, huvudförfattare till studien.

I studien har forskarna därför valt att utforska det andra alternativet, det vill säga att minska animalieproduktionen i EU. De har studerat tre scenarier där EU på olika sätt undviker sojaimport utan att använda mer mark inom EU för foderproduktion. Utifrån de olika scenarierna har forskarna beräknat hur det tillgängliga djurfodret bäst skulle fördelas mellan olika djurslag för att producera så mycket animaliskt protein som möjligt. Resultaten visar att produktionen av framförallt gris- och fågelkött skulle behöva minska markant, med mellan 43 och 58 procent jämfört med dagens produktion.

– En intressant och lite skrämmande iakttagelse vi gjorde när vi arbetade med den här studien är att det går åt mer soja för att producera ett genomsnittligt kilo gris- eller fågelkött i EU (runt 0,7–0,8 kg soja) än vad som finns i exempelvis ett kilo sojafärs (runt 0,4 kg soja), säger Johan Karlsson.

I Sverige används i genomsnitt mindre soja i djurens foderstater jämfört med EU i stort, men skillnaden är liten enligt forskarnas data.

Forskarna undersökte också hur den minskade produktionen av animalieprodukter skulle kunna ersättas med växtbaserade alternativ. Om vi fortsätter att odla foder på en lika stor del av marken som idag i EU (cirka 48 procent) och använder sojaimporten direkt i livsmedel istället för i djurfoder skulle vi bara behöva importera runt en sjättedel av den soja som idag importeras för foder.

I ett annat scenario undersökte forskarna möjligheten att odla mer soja och andra baljväxter för direkt humankonsumtion på delar av den åkermark inom EU där det idag odlas foder. Då skulle sojaimporten helt kunna elimineras, men det skulle innebära en större minskning av animalieproduktionen (51 procent mindre griskött och 68 procent mindre fågelkött).

Det mesta av den soja som produceras idag processas för att extrahera den fettrika oljan från de proteinrika delarna av bönan. Oljan används främst inom livsmedelsindustrin eller som förnybart bränsle i exempelvis biodiesel, medan de proteinrika delarna används som djurfoder. Om användningen av soja i djurfoder minskar skulle det alltså också produceras mindre sojaolja. Den mest sannolika ersättaren till sojaoljan är idag palmolja, som även den är förknippad med avskogning. Därmed finns en risk att problemen flyttas från en region till en annan.

Resultaten från den här studien visar dock att det ökade behovet av mark i regioner där palmolja produceras är relativt litet jämfört med det minskade behovet av mark för sojaproduktion i Sydamerika. Oavsett detta belyser det här en potentiell oönskad effekt av att reducera användningen av soja i djurfoder.

För att undersöka möjligheten att undvika denna oönskade effekt utformade forskarna även ett scenario där produktionen av rapsolja inom EU ökar för att kunna ersätta sojaoljan. I detta scenario kunde ökad markanvändning för palmoljeproduktion undvikas, men vi skulle då istället behöva importera en viss mängd soja för att använda till direkt humankonsumtion.

– Vilket scenario som kan anses vara bäst beror mycket på hur framtiden ser ut. Om vi till exempel fortsätter att förlita oss på vegetabiliska oljor för att fasa ut fossila bränslen är det troligt att ett scenario med ökad produktion av rapsolja inom EU är att föredra. Men om vi istället använder andra energikällor för den gröna omställningen är det sannolikt smartast att odla mer proteingrödor för humankonsumtion inom EU, säger Johan Karlsson.

Kontaktperson

Johan Karlsson, doktorand
Institutionen för energi och teknik
Sveriges lantbruksuniversitet
johan.o.karlsson@slu.se, 073-957 84 51

Den vetenskapliga artikeln

Karlsson, J.O., Parodi, A., van Zanten, H.H.E. et al. Halting European Union soybean feed imports favours ruminants over pigs and poultry. Nat Food (2020). https://doi.org/10.1038/s43016-020-00203-7

Blogginlägg kopplat till artikeln

http://blogg.slu.se/food-system-group/2020/12/22/the-european-unions-hunger-for-soybean/

 


Kontaktinformation
Sidansvarig: David.Stephansson@slu.se