SLU-nyhet

Fisken som gäckar forskningen – om konsten att (inte) hitta torsk i Norra ishavet

Publicerad: 15 oktober 2021
Baldvin Thorvaldsson

I slutet av september avslutades Synoptic Arctic Survey 2021, en expedition till ett av världens mest svårtillgängliga marina områden; till det istäckta havet mellan Grönland och Nordpolen. Med som fiske-expert ombord på isbrytaren Oden var Baldvin Thorvaldsson, miljöanalysassistent på institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua) i Lysekil.

Det är den 11 augusti 2021. Oden befinner sig i den djupa Amundsenbassängen i Norra ishavet. Här finns områden med öppet vatten och man använder ”the beam” för första gången. ”The beam” är en specialbyggd håv som utvecklats av Baldvin Thorvaldsson och hans kolleger på Havsfiskelaboratoriet vid SLU Aqua. Med den hoppas man kunna fånga främst fisk, och kanske framförallt den torsk som man tror simmar i ishavets skymningszon; den mesopelgiska zonen som sträcker sig från 200 till 1000 meters djup.

- Vi tog fram håven till år 2020, när Synoptic Arctic Survey först var planerad att genomföras. När pandemin kom blev expeditionen uppskjuten och då passade vi på att testa håven i Östersjön med R/V Svea. Så här i efterhand var det ju tur, för det visade sig att vår första version inte höll måttet.

Den förbättrade håv som nu används har en tio meter lång bom (därav namnet ”the beam”) som tillsammans med två trålbord håller ut öppningen i nätet när håven dras upp ur djupet.

Håv hängande i stor kran

Fiske med “The Beam”. Foto: Kimberly Bird, Johan Wikner Baldvin Thorvaldsson

 

- Vi gjorde första kastet klockan sex på morgonen och fiskade sedan kontinuerligt i 10-12 timmar. Med håven fiskar vi vertikalt. Håven sänks ner till 700-800 meters djur och dras sedan långsamt upp mot ytan. Varje kast tar en till en och halv timme så på en 24-timmars isstation hann vi göra mellan 3 och 7 kast.

När trålen vittjas efter det första kastet den 11 augusti konstaterar kapten Mattias Petersson i sitt veckobrev att man fångat: ”några räkor och en genomskinlig mask”. Totalt under expeditionen gör man 47 kast med håven och fångar olika räkarter, små kräftdjur och maneter. Men bara en enda fisk. En polartorsk.

Provkar med små djurplankton


Få fiskar, men många prover innehöll ett myller av annat djurliv. På bilden bland annat amfipoder (kräftdjur) och en manet. Foto Baldvin Thorvaldsson

 

Om Synoptic Arctic Survey 2021

Sommarens expedition med Oden var årets svenska bidrag till ”Synoptic Arctic Survey” som är en stor internationell kartläggning där man under tre år studerar både det nuvarande tillståndet och hur klimatförändringarna påverkar det marina systemet i Arktis.

Den svenska delen av programmet samordnas av Polarforskningssekretariatet, och sommarens expedition pågick mellan den 26 juli och 20 september i det istäckta området mellan Grönland och Nordpolen. Här hade inga mätningar gjorts tidigare och provtagningsprogrammet var digert. Oceanografer och kemister undersökte bland annat havsströmmar och förekomst av växthusgaser, men det var biologin som var huvudfokus under expeditionen med studier av virus, bakterier, mikroalger, djurplankton - och fisk.

 


Kartan från Polarforskningssekretariatet visar det planerade undersökningsområdet för Odens del av expeditionen Synoptic Arctic Survey. Foto: Baldvin Thorvaldsson

 

Vetenskaplig ledare för hela expeditionen var Pauline Snoeijs Leijonmalm, marinekolog vid Stockholms universitet. Hon ledde också arbetspaketet ”mesopelagisk fisk”, där man alltså primärt var intresserade av att hitta fisk i den mesopelagiska zonen, och i vilket Baldvin Thorvaldson deltog som fiske-expert.

 

Om polarfiskets utmaningar

Som fiske-expert var Baldvin Thorvaldsson ansvarig för alla de olika fiskeredskap som användes under expeditionen. I de tio pallar med utrustning som han packade inför resan fanns förutom ”the beam” också agn, fiskespön, en pilkemaskin, nät och longlines plus sex rörfällor som Baldvin Thorvaldsson före expeditionen hittade i Havsfiskelaboratoriets redskapsförråd, och som tidigare använts för att fånga hummerlarver.

- Fällorna hade vi inte planerat att ta med i förväg men jag tänkte att de nog borde fungera…

Varken fiskespöna eller linorna med sina 150 krokar (longlines) agnade med sill och bläckfisk lockade några fiskar.

- Vid fiske med longlines vid kommersiellt fiske läggs linorna ut längs botten men här var det ju alldeles för djupt, som grundats kanske 1200 meter men ofta 2000-4000 meter, så vi fiskade vertikalt vilket inte alltid var enkelt. Isen drev ofta ganska mycket på grund av vind och strömmar, och då flaxade linorna upp under isen.

Fällorna däremot, visade sig vara ett riktigt lyckokast.

Fiske med både fällorna och longlines skedde från isen och innebar långa arbetspass. Redskapen agnades kvällen före, och tidig morgon blev det sedan helikoptertransport ut för att borra hål i isen och sätta redskapen.

- Vi sökte visserligen efter ställen där isen var relativt tunn men det innebar ändå att vi behövde borra oss igenom en mer än 1.5 meter tjock is för att kunna sätta redskapen. Och för fällorna räckte det inte med bara ett hål, då behövde vi borra fyra hål och sedan såga mellan dem för att skapa en tillräckligt stor öppning för att kunna få upp fällorna. Det var något av en utmaning…

Även fällorna användes för vertikalt fiske, och sänktes ner på upp till 400 meters djup. Hälften av fällorna agnades med sill, och hälften med både sill och ljus. I burarna agnade med ljus fångades stora mängder djurplankton. När man fiskade med fällorna strax under isen lyckades man också fånga ytterligare tre polartorskar.

Totalt fyra fångade fiskar under en två månader lång expedition, hur känns det egentligen?

- En kort period kändes det lite motigt och tråkigt att vi inte fångade mer fisk än vi gjorde. Jag hade föreställt mig att det fanns mer fisk än vad det bevisligen gjorde. Men vi är faktiskt nöjda. Att vi inte fick någon fisk är ju i sig ett viktigt resultat. Både våra fisken och data från ekoloden visar samma sak; det finns otroligt lite fisk häruppe.

 

 

Om den gäckande atlanttorsken

Samtliga fyra fiskar som fångades var alltså polartorskar (Boreogadus saida). De var små, cirka 1-2 år gamla och fångades i eller alldeles under isen. Polartorsken leker på vintern längs Sibirien kust och äggen driver med isen. De utvecklas till larver inne i hålrum i isen och äter små kräftdjur och annat som lever där.  Ju äldre och större polartorskarna blir desto djupare ner lever de.  

 

Polartorsk i akvarium

Polartorsk. Foto: Hauke Flores

 

Några polartorskar från djupare vatten lyckades man dock inte fånga, och inte heller några individer av de två andra torskarter; atlanttorsk (Gadus morhua) och istorsk (Arctogadus glacialis), som man under en tidigare expedition lyckats fångat häruppe.

2019 genomfördes världens största Arktisexpedition MOSAiC Norra ishavet med den tyska isbrytaren Polarstern, och även under den resan letade man mesopelagisk fisk under ledning av Pauline Snoeijs Leijonmalm. Fångsten blev också lika ”stor” – fyra torskar; de första som någonsin fångats i området kring Nordpolen. När Polarstern passerade i sundet mellan Grönland och Svalbard så observerade man också stora mängder fisk med ekoloden, och man lyckades också fånga ytterligare några fiskar.  

- När vi kom till det här området nu så stannade vi Oden var tredje timme för att få så störningsfri ekolodsdata men vi såg ingen fisk alls. Det verkar alltså som om det ibland finns torsk här, men troligen bara säsongsvis. Polarstern var där under sommaren, när vi passerade i början av september närmade sig vintern. Vi var kanske bara där för sent på året?

Man som fotograferar en isbjön

Längre ut mot iskanten blev djurlivet rikare även ovanför ytan. Baldvin Thorvaldsson fotografer en av de tre isbjörnar som var nyfikna på expeditionen. Foto: Serdar Sakinan

 

Om ett oväntat historiskt fiskarkiv

Med sig hem från expeditionen har forskarna enorma mängder data och prover som nu ska analyseras. Bland dem finns också prover som man alls inte förväntat sig att hitta: fiskotoliter.

Otoliterna (hörselstenarna) hittades nästan av en slump i samband med att forskarna tog prover på bottnen med en bottenhuggare för att samla in sedimentprover och studera bottendjur och DNA.

- Det var ingen som tänkt den tanken innan, så det var totat oväntat men fantastiskt roligt. När otoliterna analyseras så kommer vi att kunna få reda på vilka fiskarter som levde här så långt tillbaka som på istiden för 10 000 år sedan.

Fångsterna av levande fisk blev alltså små, och även de övriga metoder som användes för att söka efter fisk (ekolod, kameror och preliminära analyser av fisk-DNA i vattnet) berättar något viktigt; det simmar väldigt få fiskar under polarisen.

Pauline Snoeijs Leijonmalm konstaterar i en intervju efter expeditionen:

– Min slutsats är redan nu att havet i centrala Arktis måste skyddas. Det är inte värt att åka dit för att fiska, och det skulle skada ekosystemet väldigt mycket om man skulle ta bort de få fiskarna som lever där. Det är ett område som ingen äger så det kräver internationella avtal. En liten början finns sedan maj i år – ett avtal mellan nio länder och EU att de inte ska fiska i området på 16 år, utan forska och förstå ekosystemet först och få en hållbar förvaltning på plats. Vår expedition har byggt en kunskapsbas för det.

 

Flygfoto av isbrytaren Oden


Oden. Fotograferad från helikoptern på väg tillbaka efter ett arbetspass på isen. Foto: Baldvin Thorvaldsson.

 


Kontaktinformation