Förhandlingarna om nya mål för biologisk mångfald: ”Mycket står på spel”

De globala målen för bevarandet av biologisk mångfald (kallade Aichi-målen, efter den plats i Japan där de antogs 2010) är på väg att omförhandlas, då deras giltighetstid gick ut 2020. Processen med att ta fram ett nytt ramverk för att sätta nya mål som världens länder kan enas om har blivit kraftigt försenad på grund av pandemin.

Förberedelsearbetet för ett nytt avtal inom ramen för Konventionen om biologisk mångfald (CBD) har redan varit igång länge. Det nya ramverket ska styra världens länder i detta arbete inte bara till 2030, utan hela vägen fram till 2050, då konventionens vision om att människan lever i harmoni med naturen ska vara uppfylld.

Det beslutande mötet i Kunming i Kina, kallat COP-15 (Conference of the parties, det femtonde i ordningen) som från början skulle hållas hösten 2020, sköts upp till oktober 2021, men har nu blivit flyttat igen till april 2022.

Så vad är det som händer just nu i processen för att ta fram ett nytt ramverk för biologisk mångfald inom CBD?

Förslag till strategi och mål tas fram

De två ordförandena för CBD:s särskilda beredningsprocess för ett nytt ramverk inom CBD (det som många har kallat ett Paris-avtal för biologisk mångfald), har tagit fram ett första formellt utkast till nya mål för arbetet med biologisk mångfald och en genomförandestrategi.

Detta utkast grundar sig på två möten i en särskild arbetsgrupp (OEWG-1 och 2) som varit öppen för alla parter i konventionen, en granskning i konventionens vetenskapliga/tekniska underorgan (SBSTTA-24), och förhandlingar i underorganet för genomförandefrågor (SBI-3).

Inga formella beslut vid virtuella möten

Den 23 augusti öppnar det tredje mötet i arbetsgruppen (OEWG-3) som ska ta fram det slutgiltiga förslaget till strategi och mål, som sedan ska slutförhandlas och beslutas vid partsmötet (COP-15).

Både SBSTTA-24 och SBI-3 har varit virtuella möten, vilket också gäller för OEWG-3 som startar nu. CBD:s parter har inte kunnat enas om att låta virtuella möten fatta formella beslut, utan det får vänta tills alla kan träffas fysiskt.

Vid OEWG-3 gäller dessutom att första utkastet bara kan diskuteras, inte förhandlas. Detta innebär att det är först vid planerade fysiska möten i januari 2022 som SBSTTA-24, SBI-3 och OEWG-3 kan fatta sina beslut, som i sin tur är förutsättningen för att partsmötet ska kunna behandla frågan.

Torbjörn Ebenhard, föreståndare vid SLU Centrum för biologisk mångfald och medlem av den svenska förhandlingsdelegationen, berättar om förhandlingarna fram mot ett nytt avtal om bevarandet av biologisk mångfald.

Hur har processen mot ett nytt avtal ändrats under vägen?

- Mycket har ändrats på vägen, framförallt när det gäller tidsschemat. Ursprungligen var tanken att COP-15 skulle ha hållits i oktober 2020, och alla förberedande möten tidigare under 2019 och 2020. Men på grund av pandemin har alla möten efter OEWG-2 i januari 2020 varit virtuella, vilket inte bara gjort formella beslut omöjliga, utan också starkt påverkat förhandlingsprocessen. Det är inte lätt att sitta ensam på sin kammare vid en datorskärm och försöka komma överens om svåra frågor med folk från hela världen.

Vad kommer hända på det möte som ska hållas i Kunming i Kina i år? Vad kommer inte att hända?

- Trots att besluten i de olika förberedande organen inte har tagits ännu kommer COP-15 att öppna i oktober 2021, men inga förhandlingar om det nya ramverket kommer att genomföras då. De kinesiska värdarna tänker sig ett hybridmöte, med enbart folk som redan befinner sig i Kina på plats fysiskt. Det kan handla om till exempel ambassadpersonal. I övrigt får delegationerna delta virtuellt.

Mötet kommer att öppnas med formella inledningsanföranden av ledare för CBD, Kina och olika organisationer. Man kommer att fatta beslut om en budget för 2022, och värdarna har aviserat att de vill att mötet tillsammans ska anta en politisk deklaration, som vi ännu inte vet så mycket om. Därefter pausas mötet, med tanken att det ska återupptas i slutet av april 2022, och då hållas helt fysiskt i Kunming.

Vad händer framöver?

- Förutom problemet att COP-15 i oktober inte kan hållas helt fysiskt, och därmed inte heller kan fatta beslut, så kommer det också att saknas det underlag som skulle behövas för en slutförhandling, eftersom de förberedande mötena inte har slutförts. Så detta måste göras först. Tanken är att det ska ske vid ett fysiskt möte i januari 2022, i Geneve. Det är möjligt att det också under denna höst kommer att hållas ytterligare förberedande möten för att diskutera enskilda svåra frågor som måste lösas. Sedan kommer till slut andra halvan av COP-15 i april, med förhoppningsvis ett färdigt beslut den 8:e maj 2022.

Vad är det som står på spel? Vad blir konsekvenserna i världen och Sverige vid ett ”dåligt” respektive ”bra” avtal?

- Det är mycket som står på spel. Vi står inför en global kris, en perfekt storm av klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald. IPBES har varit mycket tydligt i sin beskrivning av denna kris och dess konsekvenser, och visat vad som behövs för att hantera krisen. Samtidigt måste de grundläggande åtgärderna för att skydda naturliga ekosystem och hotade arter förstärkas.

Världens länder misslyckades med att nå Aichi-målen till 2020. Skillnaden mellan ett ”dåligt” och ett ”bra” avtal i Kunming 2022 är ännu ett förödande misslyckande, eller ett positivt trendbrott.

Har det skett några förändringar i hur världens länder förhåller sig till kampen för biologisk mångfald?

- Jag tycker att det nu råder större skillnader mellan olika länder i deras syn på biologisk mångfald, och framförallt nyttjandet av biodiversiteten. CBD har som huvudmålsättning att bevara biologisk mångfald, och se till att allt nyttjande av mångfalden sker på ett hållbart sätt. Nu uttrycks tankar som går ut på att den biologiska mångfalden ska leverera si och så mycket av ekosystemtjänster för att försörja mänskligheten. Det är en stor skillnad mellan att säga att vi måste se till att den biologiska mångfalden kan leverera det människor behöver, och att mångfalden ska leverera. Jag ser framför mig att det kommer att bli svårare att enas om en ny strategi och nya mål för CBD denna gång, jämfört med hur det var 2010, när Aichi-målen antogs av COP-10.

Avslutningsvis, du som så länge arbetat med biologisk mångfald, vad har du för reflektioner över denna process?

- Det paradoxala är att nu när den globala krisen för biologisk mångfald och dess konsekvenser är så mycket tydligare, så är enigheten bland världens länder om vad som behöver göras knappast större, snarare tvärtom.

Frågan om skillnaden mellan länder i nord och syd kommer att bli en av flera knäckfrågor under COP-15. Har alla samma ansvar? Eller har de länder som använder en större andel av världens resurser ett större ansvar?

För mig personligen känns det som ett stort ansvar att delta i denna CBD-process. Jag är en kugge i ett maskineri som ska producera ett politiskt samförstånd om hur världen ska agera för att möta krisen för biologisk mångfald.

Sveriges delegation vid förhandlingarna

Den svenska delegationen består av medarbetare från regeringskansliet, centrala myndigheter, Sametinget och två universitet, men alla arbetar under en gemensamberedd instruktion från regeringskansliet.

Torbjörn Ebenhard är med i den svenska förhandlingsdelegationen vid OEWG-3, på samma sätt som han också var med i SBSTTA-24 tidigare i år och OEWG-2 i fjol. Sedan i somras har han också en annan roll:

- Under sommaren har jag också deltagit i EU:s gemensamma arbete inför OEWG-3. Vid mötet kommer EU att tala med en röst, det vill säga alla 27 medlemsstaterna är koordinerade. EU:s koordineringsarbete har letts av ordförandelandet Slovenien, assisterat av EU-kommissionen och Tyskland. Jag blev inbjuden att delta i en grupp huvudförfattare till EU:s samlade position, det dokument som ska styra EU:s agerande under OEWG-3. Jag kommer också att tala för EU på ”min” del av det nya ramverket, berättar Torbjörn Ebenhard.