Lotten Wahlund, en av SustAinimals doktorander, har i dagarna spikat sin licentiatavhandling om virtuella stängsel för nötkreatur i naturbetesmarker. I avhandlingen kan hon konstatera att virtuella stängsel har stor potential att användas i naturbetesmarker som ett snabbt och flexibelt verktyg för att hägna in nötkreatur. Djuren lär sig tekniken fort, kan styras på ett bra sätt och visar på jämförbara nivåer av stress och beteende jämfört med användning av vanliga elstängsel.
Min forskning handlar om att undersöka hur nötkreatur lär sig virtuell stängselteknik och hur de påverkas beteendemässigt och fysiologiskt av tekniken jämfört med vanliga elstängsel. Många av de tidigare studier har gjorts på betesvallar med öppna plana ytor utan buskar och träd och med relativt enkla virtuella gränser. Jag ville se hur tekniken fungerar i praktiken i naturbetesmarker där vi tror att potentialen och den framtida användningen kommer vara som störst och göra mest nytta. Dessa miljöer innefattar många olika typer av vegetation, underlag och höjdskillnader där djuren eventuellt skulle kunna ha svårare att anpassa sig till tekniken.
Tekniken består av ett halsband på djuren och en app i en telefon. Den virtuella hagen ritas sedan upp med hjälp av GPS-punkter på en karta i appen och när djuret kommer till gränsen av hagen börjar halsbandet att låta. Målet är att djuren ska vända tillbaka in i den virtuella hagen på ljudsignalen för att undvika en elstöt från halsbandet. I de fallen djuret inte vänder tillbaka ökar tonen i skala under ca 5–20 sekunder beroende av djurets hastighet innan de till slut får en stöt som motsvarar ungefär tio procent av styrkan i ett vanligt elstängsel. Om djuret fortfarande inte går tillbaka in i hagen upprepas proceduren med ljudsignal och sedan elstöt maximalt två gånger till innan systemet stängs av och djurägaren får ett meddelande i telefonen om att djuret har rymt. Halsbandet fortsätter dock att sända ut djurets position så det blir lätt att hitta och ta tillbaka djuret till hagen. Om djuret går tillbaka frivilligt aktiveras systemet automatiskt igen. Hagen går att rita om mycket lätt och systemet kan därför användas för att flytta djuren till olika delar av marken på ett enkelt sätt.
Innan man börjar använda stängslet på fullt ut måste man träna djuren att vända på ljudsignal och det gör man i en vanlig hage, med en virtuell gräns. När djuren lärt sig att vända kan man börja flytta gränsen eller lägga till fler sidor. Vi har sett både i studien i min avhandling från år 2022 men även i andra studier från år 2023–2024 här i Sverige att djuren lär sig att vända på ljudsignalen inom några dagar.
Vi har studerat två grupper med sju kvigor i varje grupp, som gick på bete i en naturbetesmark i totalt sju veckor. Den ena gruppen använde både elstängsel och virtuellt stängsel och den andra enbart elstängsel. Under den första veckan fick båda grupperna lära sig elstängsel, därefter introducerades den ena gruppen till en virtuell stängselgräns under sju dagar. Efter det ytterligare en gräns för att under de sista tre veckorna gå i en fyrsidig virtuell hage. Under samma dagar som gränserna ändrades i gruppen med virtuellt stängsel, ändrades även elstängslet i den andra gruppen för att djuren skulle ha tillgång till lika stora yta.
Utöver att mäta antalet elstötar och ljudsignaler från halsbanden i gruppen med virtuellt stängsel utvärderades djurens stressnivåer i båda grupperna genom analys av kortisol i hår och i träck. Kortisolet i håret ger en bild över eventuell långtidstress medan träcken ger en ögonblicksbild av en specifik händelse i detta försök introducering och förändring av virtuella gränser. Vi har även mätt beteende med hjälp av aktivitetsmätare i öronen. Tanken var från början var även att registrera antalet elstötar från det vanliga elstängslet hos kontrollgruppen men det visade sig inte vara möjligt.
Det första jag kan säga är att det fungerade väldigt bra med de virtuella stängslen. Efter inlärningsperioden så var det generellt få elstötar och djuren anpassade sig bra oavsett antal och förflyttning av virtuella gränser. Tyvärr var vi tvungna att ta bort två kvigor ur försöket dagen efter vi introducerat det virtuella stängslet eftersom de registrerades få det maximala antal stötar enligt det djuretiska tillståndet, vilket var 15 stycken under de fem första dagarna. Anledningen till att antalet stötar blev högre än förväntat tror vi beror på att kvigorna hade en stor motivation att ta sig till en tidigare liggplats som vi hägnat bort. Det är något jag skulle ändra på om jag skulle göra om studien.
Vi såg inga skillnader mellan grupperna i hårkortisol (långtidsstress). Däremot kunde vi för kortisol i träcken se en förhöjd stressnivå i båda grupperna i början av betesperioden jämfört med stall för att sedan sjunka till nivåer under den på stall. Resultaten visade även en skillnad mellan grupperna men denna inträffade redan innan det virtuella stängslet introducerades så tros bero på andra faktorer än själva användandet av det virtuella stängslet. Vi hittade heller inga beteendeskillnader mellan grupperna som kunde relateras till stress. Resultaten visar också att djuren snabbt märker när vi flyttar den virtuella gränsen och är snabbt ute på den nya ytan.
Att djuren testar vanliga elstängsel kan man ju också misstänka, erfarenhet från lantbrukare säger att det kan gå fort för djuren att upptäcka om strömmen försvinner och någon måste ju vara där och testa? Kunskapen kring hur många elstötar som nötkreatur får under inlärning och över tid från vanliga elstängsel är väldigt begränsad. Vad jag känner till finns två tidigare studier. Ska vi jämföra hur djur mår i system med virtuella stängsel med elstängsel behövs även mer forskning inom detta område.
Att djuren snabbt anpassar sig efter det virtuella stängslet är viktig kunskap, det underlättar att styra betet på ett effektivt sätt. Till exempel kan det handla om att hålla djuren borta från delar av marken där det kanske häckar känsliga fåglar eller att en yta betats lite för hårt.
En annan fördel med virtuella stängsel är att halsbanden ger så mycket data till lantbrukaren. Systemet registrerar inte bara antalet signaler och elstötar utan ger också position och mäter aktivitet. Det gör att man snabbt kan upptäcka djur som får ett förändrat beteende vilket kan tyda på skada eller sjukdom. Det kan även spara mycket tid i den dagliga tillsynen då lantbrukaren i förväg vet var djuren är och inte behöver lägga tid på att leta reda på dem i hagen.
Problemen som kan uppstå handlar främst om hur tekniken används. Det är viktigt att den fungerar och används som den ska och på rätt sätt. Det måste vara lätt för djuren att förstå och att göra rätt. Det kan exempelvis röra sig om hur de virtuella gränserna placeras. Tekniken är inte tänkt att ge djuren elstötar utan endast styra dem med ljud. På vilket sätt är det här viktigt?
Idag är tekniken inte godkänd i Sverige. Det är förbjudet att styra djurs beteende med hjälp av el. Den här och andra studier som görs med virtuella stängsel kommer ge ett stöd till beslutsfattare för ett eventuellt godkännande av tekniken i framtiden. Om så blir fallet kan processen ske antingen genom en ändring i Djurskyddslagens föreskrifter så att virtuella stängsel får samma undantag som nuvarande med vanliga elstängsel eller att politiken ändrar lagstiftningen i grunden.
Intresset är i alla fall väldigt stort. Många hör av sig, både lantbrukare och intresseorganisationer men även på politisk håll finns ett intresse för tekniken så förhoppningsvis kan den här avhandlingen vara till hjälp för beslutsfattarna.
Jag kommer att fortsätta att forska om den här tekniken på olika sätt, djurdelen är viktig men jag ser fortsatt att den praktiska tillämpningen behöver vävas in i forskningen för att vi ska få en full förståelse för hur den påverkar djuren i olika sammanhang. Det finns en otrolig potential för denna teknik, att kunna styra djuren på olika sätt både för ett effektivt betesutnyttjande och för att bidra till den biologiska mångfalden. Men det är väldigt viktigt att tekniken används och fungerar som det är tänkt för att säkra en god djurvälfärd. Det ser jag som en viktig del att ta med sig vid ett eventuellt godkännande av tekniken i framtiden.
Lotten försvarar sin licentiatavhandling ”Cattle adaption to virtual fences in semi-natural pastures with multiple virtual borders. Impact on behaviour and level of cortisol in faeces and hair in comparison to physical electric fences” den 18 december kl. 09:00 i Lennart Kennes sal, Biocentrum på Ultuna. För dig som inte kan vara med på plats kommer disputationen att sändas via Zoom. Mer information finns via denna länk.
1/1
Lottens licentiatavhandling finns tillgänglig i SLUPub: Cattle adaption to virtual fences in semi-natural pastures with multiple virtual borders : impact on behaviour and level of cortisol in faeces and hair in comparison to physical electric fences