Skogsbränder är kanske inte det första man förknippar med den senaste istiden. Men nu visar en studie av forskare vid Umeå universitet och SLU ett tydligt samband mellan is och eld. Tallar som begravdes djupt i marken när de sista resterna av inlandsisen smälte bort från Västerbottens inland bär tydliga spår av frekventa skogsbränder.
– Tallarna begravdes för cirka 9 700 år sedan, säger Jonatan Klaminder, professor vid institutionen för skogens ekologi och skötsel vid Sveriges lantbruksuniversitet. Att det brann under denna tidiga del av den svenska historien tyder på att växter snabbt etablerade sig på mark som bara några hundra år tidigare helt täcktes av is.
Studien visar att skogsbränder var en vanlig företeelse allt medan rester av inlandsisen fortfarande fanns kvar i Västerbotten. De tre tallarna som nu undersökts grundligt av Umeåforskarna bär nämligen spår av fyra till synes helt separata bränder. Det som förvånar forskarna är att spåren efter historiska bränder i trädens årsringar kommer med mycket täta intervaller.
– Man brukar säga att det tar mer än 100 år mellan bränderna i naturskogar, säger Lars Östlund, professor i skogshistoria vid SLU. Men i den miljö där dessa tallar växte och som tycks ha varit både kall och fuktig, förflöt det mindre än 25 år mellan bränderna, vilket är lite förbryllande.
Att miljön var kall och fuktig har forskarna kunnat utläsa från analyser av kolisotoper som byggts in i veden när tallarna vuxit, samt från årsringar som tyder på att tillväxten avstannat under vissa somrar. Forskarna misstänker att det instabila klimatet med frekventa blixtnedslag i kombination med milda skogsbränder kan förklara att det brunnit så tätt.
En utgrävning på forskarens hemmaplan
Den aktuella studien som är publicerad i tidskriften Vegetation History and Archaeobotany har faktiskt en koppling till Jonatan Klaminders barndom.
På mitten av 80-talet flyttade han in i ett hus på Bergmans väg i Lycksele ett stenkast från där tallarna som nu studeras hittades. Byggnadsarbetarna som grävt ner fjärrvärmen berättade om att de upptäckte två tallar begravda djupt under marken.
– Som barn fascinerades jag av att träd kunde begravas djupt nere i jorden och fantiserade om vad detta mysterium kunde bero på. Jag hade en dröm om att hitta mina egna träd och letade lite naivt och planlöst i området.
30 år senare kunde Jonatan Klaminder med hjälp av en traktor gräva upp träd och genomföra studien.
– Det är sällan en forskningsstudie blir så personlig! Det känns nästan som någon form av revansch, säger han.
