Många skalbaggar och svampar som lever av döda träd är hotade idag. För att rädda dem krävs att det finns död ved av olika slag kvar i skogen men även det omgivande landskapet är avgörande för arternas överlevnad. Det visar en ny doktorsavhandling vid SLU i Umeå.
Den kanske inte ser så mycket ut för världen, den torra stammen eller grenen som ligger på marken i skogen. Men otaliga svampar och ungefär en fjärdedel av Sveriges cirka 4 500 skalbaggsarter är beroende av sådan så kallad död ved.
- Inget i skogen är så levande som i ett dött träd, säger Paulina Bergmark, forskare vid SLU i Umeå.
Skalbaggarna lever sina liv i den döda veden samtidigt som de också skapar livsmiljöer för andra insekter och utgör föda till fåglar. Tillsammans med svampar och mikroorganismer bidrar skalbaggarna till den viktiga nedbrytningen av trädresterna som för näringen tillbaka till jorden.
Men vedlevande arter hotas eftersom döda träd är en bristvara i dagens produktionsskogar. Paulina Bergmark har undersökt om arterna bevaras bättre i områden där naturvård och skogsbruk kombineras, så kallade multifunktionella landskap. Hon studerade skalbaggar och svampar i kapade höga stubbar i fem av Sveaskogs multifunktionella landskap, ekoparker, och jämförde sen med fyra områden med produktionsskogar.
Resultaten visar att det fanns gott om döda träd och en större blandning av olika trädslag i ekoparkerna. Paulina Bergmark hittade flera vanligt förekommande skalbaggsarter i produktionsskogarna, men i ekoparkerna trivdes fler typer av både svampar och skalbaggar.
- Generellt hittade vi både fler arter och ett större antal rödlistade arter i ekoparkerna jämfört med i produktionsskogarna, säger Paulina Bergmark.
Olika typer av död ved gynnar också olika hotade arter. En stor del trivs till exempel bäst i rester från lövträd som brutits ned under en viss tid. I avhandlingen betonas därför vikten av variation i skogslandskapet och framför allt ett större inslag av lövträd.
- I Ekoparkernas varierade landskap finns en större andel skog där både gamla och unga träd bidrar till att det skapas ny död ved allt eftersom. Att öka variationen med både lövträd och barrträd som är i olika nedbrytningsstadier kan vara ett effektivt sätt att stärka den biologiska mångfalden i brukade skogar, säger Paulina Bergmark.
Det har gått ungefär 20 år sen Sveaskog startade de första ekoparkerna. Nu finns det 37 stycken med syfte att gynna arter som påverkas negativt av traditionellt skogsbruk. I ekoparkerna kombineras skogsbruk med naturvård. De områden som som valdes ut ansågs innehålla höga naturvärden redan innan de blev ekoparker.
- Utifrån min avhandling kan vi inte säga om det är skötselåtgärderna i ekoparkerna som har en effekt på vilka arter vi hittar där idag eller om det beror på hur områdena sköttes redan innan det blev ekoparker. Det vi kan säga är att multifunktionella skogslandskap som ekoparkerna verkligen har potential att på lång sikt gynna vedlevande skalbaggar och svampar, säger Paulina Bergmark.
Hon tycker att det hade varit intressant att i vidare studier göra jämförelser som omfattar även nationalparker.
Paulina Bergmark försvarar sin avhandling den 9 maj 2025 på SLU i Umeå.
Avhandlingen: https://publications.slu.se/?file=publ/show&id=132973
Paulina Bergmark, forskare. Foto: Privat
Död ved är samlingsnamnet för liggande döda träd, torrakor, högstubbar och andra träddelar som börjat förmultna och brytas ned.
Den är viktig för den biologiska mångfalden i skogen och fungerar som livsmiljö åt insekter, svampar, mossor och lavar.
Det pågår ett arbete med att öka mängden död ved i de svenska skogarna.