SLU-nyhet

På rymmen från våra trädgårdar

Publicerad: 23 maj 2011

Vresros, jättebjörnloka och jättebalsamin är de främmande arter vi i Sverige bör fokusera på att få bort, menar kärlväxtexperten Mora Aronsson. Odlade arter av kärlväxter är fler än de inhemska arterna. Det är också bland dessa främmande växter som det kan bli problem, när de sprider sig ohämmat ut i naturen.

Främmande arter hör inte hemma i vår flora och fauna och kan innebära problem om de växer och sprids alltför bra i vårt klimat. Det är då de kallas invasiva.

Detta var ämnet för ett föredrag i Ultuna kunskapsträdgård nyligen. Mora Aronsson, botanist och kärlväxtexpert vid ArtDatabanken, berättade om olika växter, som av någon anledning har förts in i landet, och som sedan har etablerat sig.

– Men här i Sverige är vi rätt förskonade – i Australien och Nya Zeeland har de det värre med alla europeiska betesväxter som såddes in för att de införda fåren skulle ha något att äta.

Odlade växter fler än inhemska

Mora Aronsson berättade att endast 2 200 arter av kärlväxter är vildväxande här, medan 8–10 000 arter odlas i våra trädgårdar. Av de vildväxande är bara knapp tusen arter inkomna på egen hand efter istiden helt utan människans hjälp.

– Till och med fältgentianan har blivit hjälpt på traven för att etablera sig i Sverige.  

Under vikingatiden kom det in många arter och munkarna framför allt inom cistercienserorden odlade många nya köks- och läkeväxter vid sina kloster.

Det är bland de 8 000 odlade arterna som det kan bli problem. De allra flesta odlade arter trivs bara när vi sköter om dem, men ett fåtal sprider sig bra utanför trädgårdarna, ofta med rotskott eller med röda bär, som fåglarna gillar.

Från andra kärva klimat

Vi har ett rätt kärvt klimat här och de flesta invasiva arterna kommer från liknande klimat, till exempel från nordvästra Nordamerika, Kamchatkahalvön och Himalaya.

– Vresros, jättebjörnloka och jättebalsamin är de största problemen bland kärlväxter i Sverige. Det är viktigt att fokusera på dem och att handla så snabbt som möjligt för att begränsa skadorna, betonade Mora Aronsson.

Oxbär, snöbär och kirskål

Några andra exempel på arter som sprider sig lätt i naturen är:

Oxbär (Cotoneaster) – det finns ett trettiotal arter som förvildat sig, förutom de två vildväxande, häckoxbär är vanligast. Deras röda bär med stora hårda frön äts gärna av fåglar och kommer ut opåverkade i naturen.

Snöbär har vita bär, vilket inte är lika attraktivt som röda för fåglarna. De sprider sig därför mer med utlöpare, ca en meter om året.

Kirskål har troligen naturlig utbredning i Skåne, men har spridits över hela landet för odling som grönsak.

– Den har ett aggressivt spridningsbeteende och det är egentligen bara jättebjörnlokan kan fördriva den. Men det är ju inget alternativ.


Kontaktinformation
Sidansvarig: Nora Adelsköld