Sillgrisslan – lär oss om mer om havet

Havsfåglar häckar ofta på otillgängliga platser, och möjligheten till detaljstudier utan att samtidigt störa fåglarna är därför ofta begränsad. Under 2008, efter ett antal års planering, byggdes Karlsö Auk Lab, en konstgjord häckningshylla för sillgrisslor mitt i kolonin på Stora Karlsö, med plats för flera hundra par alkfåglar.

Syftet med konstruktionen är att detaljstudier kan genomföras utan att fåglarna noterar att någon är där – lite som ett gömsle – fast hängande utanför klippkanten.

I dagsläget häckar ett åttiotal par av sillgrisslor på öppna klipphyllor, och tordmular, en närbesläktad art till sillgrisslorna, har börjat flytta in i specialdesignade holkar på insidan.

Med hjälp av kameraövervakning dokumenteras varje del av alkfåglarnas liv på land, från att de återkommer till klipphyllan efter vintern till att de lägger ägg, föder upp ungar och lämnar hyllan mitt i sommaren. Ytterligare mätsensorer som exempelvis termometrar och värmekameror ger ytterligare förklaringar till det vi ser hända i fåglarnas hektiska liv.

Läs mer

Om Stora Karlsö Auk Lab hos Baltic Seabird Project.

Artikeln The Karlsö Murre Lab methodology can stimulate innovative seabird research, publicerad i den vetenskapliga tidskriften Marine Ornithology.

Under en normal säsong gästas Stora Karlsö av tusentals besökare men under 2020 var ön stängd för besökare på grund av COVID-19. I sillgrisslekolonin var ingenting sig likt. Fåglarna kom aldrig riktigt till ro, äggen dröjde, och många gav upp häckningsförsöken.

Det visade sig att havsörnar, en art som själv varit på utrotnings brant bara för 60 – 70 år sedan, hade intagit Stora Karlsö och plötsligt börjat terrorisera grisslorna. Som mest 33 örnar sågs samtidigt, och sillgrisslorna hade sin sämsta säsong någonsin.

Att mänsklig närvaro hade en så stor roll i sillgrisslornas framgång var tidigare okänt. På senare år har den ökande förekomsten av örnar spekulerats till att leda till minskande havsfågelpopulationer på en rad håll, och kanske kan mänsklig närvaro vara en del i att balansera detta intrikata samspel.

Läs och se mer

Den vetenskaplig artikeln COVID-19 lockdown reveals tourists as seabird guardians

Videorepotaget Inga turister – inga sillgrisslor av Deep Sea Reporter.

Intill den största sillgrisslekolonin på Stora Karlsö finns en av Europas största kolonier av hussvalor. Hussvalor äter flygande insekter, men kunde det ändå finnas en koppling?

För att undersöka det möjliga sambandet undersöktes fjädrar från hussvalornas och sillgrisslornas ungar med så kallad isotopanalys. Båda visade på ett gemensant marint ursprung – men hur kunde hussvalan få sin mat från havet?

Det visade sig att spillningen från sillgrisslorna göder mygglarver utanför kolonin, som sedan blir föda åt svalornas ungar. Stora Karlsö har stora populationer av många insektsätande fåglar, som sannolikt alla gynnas av den stora sillgrisslelkolonin – en motor i hela landekosystemet.

Läs mer

Den vetenskapliga studien ”Fueling of a marine‐terrestrial ecosystem by a major seabird colony”.

Under riktigt varma dagar har sillgrisslorna svårt att hantera temperaturen på klipphyllan. De försöker söka skugga, börjar flämta, och har till slut ingen annan utväg än att lämna hyllan för att svalka sig i havet. De lämnar då ägg och ungar obevakade, som därmed riskerar att ramla ner eller bli tagna av rovfåglar.

I ett pågående projekt som finansieras av Formas ska gymnasieungdomar hjälpa till att undersöka hur temperaturen på klipphyllan har en direkt påverkan på sillgrisslornas beteende, med målet att förstå effekten av klimatförändringar på sillgrisslor och andra havsfågelpopulationer.

Projektet genomförs i samabete med Baltic Sea Science Center på Skansen och ingår i den digitala portalen Klimatet och Östersjön som lanseras under 2022.

Sillgrisslorna är ute och samlar fisk flera gånger om dagen, och det är känt sedan tidigare att man genom att studera deras beteende och framgång kan läsa av mycket av de pågående förändringarna i havsekosystemet. Skulle man kunna ta detta ett steg till och använda sillgrisslornas informationsinhämtning som en av många pusselbitar för att förbättra förvaltningen av de marina ekosystemen, till exempel kring hur vi styr yrkesfisket?

För att undersöka detta utvecklas nu Artificiell Intelligens (AI) för att i realtid analysera och kommunicera hur sillgrisslepopulationen kan ge information om ekosystemet.

Parallell information insamlas med SLU Aqua Sailor, den seglande drönare som sedan 2019 använts i vattnen runt Gotland för att mäta bland annat mängden fisk i havet.

Projektet finansieras av Formas inom satsningen Blå innovation.

Den fisk som sillgrisslorna äter är också föremål för ett omfattande yrkesfiske. Både skarpsill och strömming fiskas idag för att användas till fiskmjöl och fiskolja, som i sin tur används inom jordbruk och vattenbruk. När fiskekvoterna sätts tas ingen hänsyn till sillgrisslor och andra havsfåglar, endast beståndens hållbarhet utifrån yrkesfiskets behov betraktas. Detta gäller inte bara i Östersjön utan för de flesta fiskbestånden i världen.

För att undersöka fåglarnas födobehov har en modell utvecklats, där fåglarnas fiskkonsumtion, hur långt de flyger, och hur duktiga de är på att dyka tas i beaktning. Slutsatsen är att fåglarna äter ett par tusen ton fisk under en säsong, men att det behöver vara mångdubbelt med fisk i vattnet för att de ska klara sig.

I ett pågående projekt som finansieras av Vetenskapsrådet ska detta undersökas på global nivå – hur mycket fisk behöver världens havsfåglar för att klara sig och hur behöver fiskepolitiken utvecklas för att fisket inte ska hota världens minskade havsfågelpopulationer?