Biologisk mångfald – kan ploiditet visa på risken att en art dör ut?

Många växtarter hotas när deras naturliga livsmiljöer försvinner i snabb takt.

För att kunna skydda dem i tid och bevara den biologiska mångfalden, är det viktigt med kunskap om vilka arter som löper störst risk att dö ut.

Ploiditet, det vill säga vilket antal kromosomuppsättningar en växt har, kan påverka både hur den ser ut, fungerar och samspelar med omgivningen. Kan det även påverka förmågan att överleva i fragmenterade gräslandskap?

Detta undersöker forskarna i detta projekt genom att studera naturbetesmarker i Storbritannien, Estland, Belgien och Sverige.

Målet är att slå fast hur växters förmåga att överleva påverkas av ploiditet, samt kartlägga vilka mekanismer som ligger bakom arters olika svar på fragmentering av landskapet.

Om ploiditet är en indikator för arters risk att dö ut skulle det kunna användas för att till exempel identifiera vilka gräsmarker som bör prioriteras vid skötsel eller restauring.

Antalet kromosomer i en växt är relativt enkelt att undersöka, men har hittills inte använts så mycket kopplat till populationers risk för utdöende.

Myndigheter och aktörer i landskapsförvaltning bjuds in för att ta del av projektresultaten.

Tesen är att ploiditet har en signifikant betydelse efterom arter med fler än två kromosomuppsättningar ofta har egenskaper som stärker deras möjlighet att överleva. Det kan handla om att de är kapabla till självbefruktning eller har längre livslängd. Polyploidi minskar även effekterna av genetisk utarmning. 

Arter som bara har två kromosomuppsättningar överrepresenterade bland hotade arter.