Attrahera och förankra – skapa värde för inter- och transdisciplinär tillhörighet

Inter- och transdisciplinaritet bortom modeord: Utbildningsvägar för hållbara forskningssamarbeten var den fullständiga titeln på denna konferens som anordnades i samarbete med ITD Alliance, där SLU Urban Futures är grundande medlem sedan 2020. Konferensen erbjöd möjlighet att träffa ID/TD-gemenskapen och att dela och reflektera över framtidsplattformarnas format.

Workshopen fokuserade på konferensens huvudtema Growing capacity for inter- and transdisciplinarity (Ökad kapacitet för inter- och transdisciplinaritet) och erbjöd en arena för dialog, för att dela idéer, erfarenheter och viktiga frågor som vi står inför när vi arbetar med ID/TD i våra olika organisationer. Under en workshop på en och en halv timme cirkulerade deltagarna mellan olika bord och skapade tillsammans ett ”reflektionsutrymme” med hjälp av kritiska frågor. Inspirerade av Kolbs (2015) lärandecirkel[1] utlöste dessa frågor olika typer av erfarenheter som rör t.ex. mandat, incitament, rätt möten och framtida riktningar för ID/TD. Nedan följer en sammanfattning av några av de viktigaste slutsatserna. Observera att dessa åsikter eller reflektioner inte nödvändigtvis delas av alla deltagare, utan visar på en mångfald av perspektiv.

Bord 1 – Hur kan man bättre utforma ett mandat? Hur skapar man stabilt institutionellt stöd/förankring?

Deltagarna delade olika erfarenheter men var överens om vikten av en mötesplats. Ett framgångsrikt TD-centrum behöver till exempel ha all personal samlad på samma plats, från doktorander till professorer. Att integrera professorerna i centrumet är avgörande för att skapa legitimitet. Viktiga nyckelfaktorer är att skapa medvetenhet, avsätta tid för möten och ha en plats som gör det enkelt att träffas och prata.  

”Skapa inte ett stabilt stöd, skapa ett dynamiskt stöd!” Det är vad som behövs för att lyckas med ID/TD-forskning och utbildning.

För att utforma mandat är det viktigt att erbjuda och stödja:

• Strategiskt arbete – det är ett långsiktigt åtagande att förändra en organisation.
• Taktik – använd din taktik för att förverkliga dina idéer: lär dig av misstag, lär dig av andra, ta reda på hur din organisation ”tänker”.
• Utbilda uppåt – se till att kollegor känner till vikten och potentialen av ID/TD-forskning och utbildning och avancera inom organisationen (det är mycket effektivt att placera ambassadörer på olika positioner i organisationen).

Bord 2 – Hur lockar och motiverar man? Hur inspirerar man? Vad är ett hinder?

Lockelse och motivation är ofta av ekonomisk karaktär. Stora pengar och stora karriärmöjligheter är viktiga incitament för många unga forskare. Internt motiveras man bäst av berättelser, känslor och det faktiska ”görandet”. Berättelser har ett ämne som behöver en ID/TD-ansats och/eller utveckling av metoder i enlighet därmed. Inspiration börjar ofta med GÖRANDE; att samlas kring ett problem som kräver olika synsätt för att praktisera och förstå behovet av en ID/TD-ansats är uppmuntrande istället för att börja med konceptualiseringen av ID/TD-arbete. Till exempel kan det också vara attraktivt att samlas kring ett ämne för att ansöka om finansiering.

Det diskuterades också avskräckande faktorer/hinder. För SLU:s framtida plattformar och liknande vid andra universitet ligger utmaningen i att ”ge oss uppgifter men inte stödja oss”; att få i uppdrag att göra något (utveckla och öka ID/TD-forskningsinitiativ vid universitetet) kräver också ett hur (de konceptuella, praktiska och organisatoriska strukturerna och resurserna för att stödja detta arbete). Ibland är senioritet en förutsättning i ansökningar etc. och skapar ett hinder för juniorpersonal. Ett allmänt problem med finansiering av ID/TD-projekt ligger fortfarande i de isolerade finansieringsströmmarna och de disciplinära snäva bedömningskriterierna/bedömarna.

Bord 3 – När och hur ska ID/TD införas?

Diskussionerna fokuserade på olika grupper av människor och belyste skillnaderna mellan tvärvetenskapliga (ID) och transdisciplinära (TD) tillvägagångssätt. Det förstnämnda är oundvikligt och det senare kan bli mer relevant i ett mer moget skede av den akademiska karriären. Till exempel är värdet av att främja problemlösningsförmåga och hantera komplexitet för studenter avgörande, men också att bygga upp expertis inom ett visst ämne.

När ID/TD ska introduceras föreslogs variera beroende på akademiskt område, och det är viktigt att fråga varför ID/TD, om man vet VARFÖR, så kommer NÄR och HUR att följa. Vi behöver både generalister och specialister och samarbete mellan olika expertisområden. Idéer om systematisk progression genom en akademisk karriär från en disciplin till ID/TD, med BSc/MSc-program som inkluderar både naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga kurser diskuterades. Andra menade att relationella färdigheter behövs redan från förskoleåldern och att om människor lär sig dessa tidigt kommer de att dra nytta av ID/TD-arbetet senare.

Bord 4 – Hur kan man utforska och testa framtida riktningar för ID/TD i sin organisation? (t.ex. pilotprojekt, partnerskap, prototyper)

Diskussionen belyste värdet och behovet av att anpassa ID/TD-profiler till befintliga system, vilket innebär att man måste skapa utrymme för nya roller.

Pilotprojekt, t.ex. på befintliga läroplaner, drar nytta av vissa obligatoriska uppgifter för att förankra den nya praxisen och ha någon form av strategisk plan för den experimentella inlärningsmetoden. Diskussionen pekade också på behovet av kulturella förändringar och att studenter ofta är drivkrafter för förändring (nedifrån och upp). Förståelsen av vad vetenskap är verkar avgöra människors öppenhet och engagemang i ID/TD-metoder.

För att hantera mångfalden inom vetenskap nämndes följande perspektiv: kartläggningsmetoder för att visa relationer (synlighet/medvetenhet), design thinking som en metod för olika former av gemensamt kunskapsbyggande (verktyg) samt regional förankring av universitetet för samarbete med andra intressenter (t.ex. medborgaruniversitet). Vidare diskuterades identifiering av hävstångspunkter, dvs. analys av vad som är framgångsrikt och varför. Här nämndes följande som stödjande:

• Problembaserat lärande – det finns inte en enda definierad lösning.
• Expertis – tillgång till ”go to people”.
• Möten – att skapa potentiella arenor för lärande.
• Språk – att följa upp och underlätta dialog.
• Delning – kunskap.