Alla vill bo vid havet och samtidigt är havet ett hot

Sommaren har just kommit när jag träffar Carola Wingren, professor i landskapsarkitektur med konstnärligt fokus, vid SLU i Uppsala. Hon forskar bland annat om stigande havsnivåer och hur de kommuniceras och förstås, och hon gör det med lite annorlunda metoder. 
– Det är svårt, annat än rent intellektuellt, att förstå att havet stiger. Vi behöver kommunicera detta på flera sätt, exempelvis genom att spela på folks känslor. 
I samarbete med konstnärskollektivet Konstkiosk och projektgruppen i forskningsprojektet COALA har hon öppnat för en dialog med medborgarna i Kalmar, genom att ställa ut kartor, bilder och andra installationer. Den gula byggnaden där allt ägde rum, blev ett populärt besöksmål.

Visualiserar stigande hav

Och hon märkte på reaktionerna att besöket i Konstkiosk fick folk att tänka till. Det kom bland annat två busschaufförer, som blivit nyfikna och ville titta in. På utsidan av byggnaden satt bilder av konstnärernas gestaltning, som illustrerade hur högt vattnet skulle stiga om hela Grönlandsisen smälter och havet stiger sju meter.

– Det är väldigt avlägset, men att visualisera med ett exempel skakade om och väckte känslor.

När busschaufförerna såg bilderna gick det upp för dem vad som kunde hända i framtiden.

– Mannen kollade på mig och sa ”det är ju jättemycket”. Han verkade överraskad och när han tittade på vägen där han brukade köra bussen sa han ”det kommer ju inte gå”.

Han borde rimligen ha läst om detta i tidningen, menar Carola Wingren.

– Men det verkade inte ha trängt in att vi har en klimatförändring som pågår med stora förändringar i vardagslandskapet. En bild kommer in någon annanstans i kroppen, via känslorna.

Konstkiosk startades i Malmö 2018 av konstnärerna Peter Dacke och Christel Lundberg bland andra. I Kalmar pågick det under 13 helger sommaren 2023.

– Vi tror att det trillade ner ”ganska många polletter” under tiden vi var där.

Att få medborgarna att förstå hotet om stigande havsnivåer är viktigt, enligt Carola Wingren.

– Folk måste få veta att det finns ett hot, och hur detta hot ser ut. Så att de förstår. Om de väljer att bo vid havet så ska de veta att de kanske utsätter sig för ett hav som stiger.

Havsnära bostadsbyggande

Men trots att havet stiger cirka en centimeter per år så fortsätter flera kommuner att tillåta byggnation av privatbostäder nära vattnet, utan att ta full hänsyn till och informera om riskerna på längre sikt.

– Det är eländigt, orimligt och grymt att inte informera människor om riskerna så att de säkert förstår vad de utsätter sig för. Jag tycker att kommuner måste ta ett ansvar att också jobba med alternativa metoder om det behövs: sätta upp skyltar, ha guidningar i stan med mera.

Men bygg- och exploateringsföretagen är sällan intresserade av att informera om detta, säger hon.

– De tjänar ju pengar på det och sedan lämnas ansvaret över till kommuner, bostadsbolag eller bostadsrättsföreningar. De blir kvar med de framtida bekymren.

Stormen Babet

Om husen ska stå i kanske 200 år så måste man också tänka på hur högt vattnet kan nå vid denna tidpunkt.

– Alla vill bo vid havet och samtidigt är havet ett hot.

Ett aktuellt exempel är när stormen Babet drog in över Skåne 2023.

– En familj vid skånska sydkusten drabbades hårt då stormens vågor eroderade bort grunden för deras tillbyggnad. Och sängen som stod där drev till havs. Där hade de ganska nyligen fått bygglov för den tillbyggnaden.

De flesta tror att om kommunen ger bygglov så är det säkert att bygga, men så funkar det inte riktigt, berättar Carola Wingren. Bygglovet kan baseras på en detaljplan som upprättats för flera år sedan, då man inte uppmärksammade klimatproblemet på samma sätt.

– Jag tycker att kommunen borde informera mer om problematiken. Men ju fler sådana här saker som händer, desto mer informerar sig folk lyckligtvis.

Klimatanpassning

Även om Carola Wingren före sin akademiska period har jobbat med att rita och gestalta olika utemiljöer, så känns det hon jobbar med nu, klimatanpassning, extremt aktuellt och nödvändigt.

– Jag tycker det är så brännande nu att jobba med anpassningar till klimatförändringarna, för att inte folk ska drabbas av oönskade förluster eller att onödigt lidande skapas.

Intresset för miljöfrågor går långt tillbaka till barndomen i Skövde där hennes mamma engagerade sig mot uranbrytning i Skaraborg. Detta påverkade även dottern.

– Min mamma satt i byggnadsnämnden och var väldigt engagerad i att ”rädda våra Västgötaberg”. Jag påverkades starkt av hennes engagemang, för en fråga som åter är högaktuell i dag.

Carola Wingren är pragmatisk, och försöker hitta lösningar.

– Folk slutar inte flyga eller köra bil. Då måste vi jobba med klimatanpassning. Det är eländigt med mänskligt lidande i onödan.

Privata ställningstaganden

Hennes intresse för klimatförändringar är stort, men i det praktiska stannar det vid mer privata ställningstaganden. Hon går sällan i demonstrationer och utför inte civil olydnad.

– Jag har inte lagt mig på motorvägen än, men bra att det är några som gör det.

När Carola Wingren inte arbetar tycker hon om att umgås med barn, barnbarn, vänner och att vara i naturen.

– Jag har fyra barn, två bonusbarn, tre egna barnbarn och nio bonusbarnbarn. Det är deras framtid det handlar om.

I ett konstnärligt utforskande projekt har hon låtit sina studenter vandra och dansa stigande havsnivåer. De gjorde en performance i Höganäs, som kan drabbas hårt om havet stiger. En koreograf från Irland jobbade med gruppen under en vecka.

– Det var fantastiskt att jobba med ett proffs.

”Jag skulle ju rita, inte dansa”

Projektet blev både minnesvärt och utmanande och fick särskilt en av studenterna att tveka på vad hon gett sig in på.

”Jag har inte tänkt bli aktivist. Jag skulle ju rita, det är ingen som sagt att jag skulle dansa,” sa hon.

I Höganäs skapades en koreografi längs en tänkt höjd kustlinje om hundra år. Dansen avslutades med en diskussion mellan studenter, forskare och allmänhet. Omkring 100 personer följde de dansade studenterna. Själva avslutningen och föreställningen blev något hon aldrig kommer att glömma.

– När vi kom upp till torget såg jag stadsbyggnadschefen, hon stod med tårar i ögonen. Jag var oerhört berörd själv, liksom studenterna.

Trots att det bitvis har varit jobbigt och utmanande att jobba med olika konstprojekt är Carola Wingren glad att hon har haft modet att kasta sig in i dessa med huvudet före.

– Det har varit bra att vara så naiv som jag varit på ett plan – för att våga.

MOLLY BERGGREN
SLU TAnkesmedjan Movium