Jordbrukstekniska föreningen på lärorik resa på Åland

I slutet av maj åkte Jordbrukstekniska föreningen på studieresa till Åland för att lära sig och inspireras av de åländska lantbrukarna och hur de byggt lönsamma företag på små brukningsenheter med lågavkastande mark. Även om resans huvudfokus var på teknik och i synnerhet bevattning, var intresset stort för ålänningarnas företagsledningsförmåga och affärsmässighet. Många av de svenska deltagarna fick anledning att reflektera över om storleksrationalisering verkligen var den rätta vägen för det egna företaget. 

Det åländska lantbruket kännetecknas av, i svenska mått, små brukningsenheter och ett tydligt exportfokus mot det finska fastlandet. Givetvis finns mer traditionella lantbruksföretag med spannmål, grovfoderproduktion och mjölk- eller nötproduktion. Men andelen företag, som ägnar sig åt specialodling och fruktodling, är överraskande hög för den som inte är insatt. 

Frukt, grönsaker och potatis

Av frukt är det äpple, eller äppel som lokalbefolkningen säger, som dominerar men det finns även kommersiell produktion av päron och i mindre utsträckning plommon. I specialodlingen är det potatis och gul lök som är de största grödorna. Den omfattande potatisodlingen är till stor del pådriven av Orklas fabrik på Åland som tillverkar chips och frysvaror. Övriga kommersiellt odlade specialgrödor, som odlas både på friland och i växthus, är allt från persiljerot till polkabetor. 

Resan gav nya lärdomar

Vad ska vi ta med oss tillbaka och låta oss inspireras av? Jag har valt ut tre punkter som jag vill fokusera på. 

Den första punkten är att det är möjligt att bedriva lönsamma lantbruksföretag på små gårdar. Ett av tricken för att lyckas med detta är att vara intensiv. Om du har bilden av att konventionell spannmålsodling är intensiv – tänk om. För specialodlare med växthus kan det handla om att ta tre till fyra skördar per år på samma yta och arbetstimmarna per hektar frilandsodling kan lätt överstiga 1 000 timmar. 

Skala upp eller intensifiera?

Om du inte har mycket brukningsareal måste du se till att värdet av det du odlar är högt. En odlare vi besökte hade 8 - 10 heltidsanställda på en gård med 5 hektar odlingsmark och växthus – och var lönsam. Medskicket jag har till svenska lantbruksföretagare är att tänka efter en extra gång om uppskalning är rätt väg att gå när lönsamheten är svag. Kanske är rätt väg inte alltid att skala upp produktionen utan att intensifiera produktionen. 

Anta utmaningar och lära nytt

Den andra punkten handlar om ett affärsmässigt sätt att tänka. Flera av besöksgårdarna lutade sig tillbaka på ekonomins grundpelare tillgång och efterfrågan. Genom att systematiskt identifiera tomrum i marknaden där efterfrågan överskrider tillgången kan valet att odla en specifik gröda enkelt motiveras. Ett exempel är en gård som nu ska börja att odla purjolök eftersom det finns en stor efterfrågan på finska fastlandet som inte är mättad. Företagsbesluten präglades i allmänhet av en vilja att anta utmaningar och lära sig nya produktionsgrenar, snarare än att utgå från det man har gjort tidigare och fortsätta så man alltid har gjort. 

Tydlig vilja att lära av varandra

Den tredje punkten är betydelsen av samarbete och viljan att gemensamt lyckas med sina grannföretag. En avgörande aktör för de åländska specialodlarna är andelslaget Ålands Trädgårdshall som packar och marknadsför odlarnas frukt, grönsaker och rotsaker. Eftersom andelslaget ägs av odlarna är dessa medvetna och måna om att det ska gå bra för alla odlarna i laget så att produkterna som skickas ut i hela Finland håller högsta kvalitet. Särskilt bland de yngre odlarna fanns en tydlig vilja att lära av varandra och dela med sig av tips och råd. 

Sammanfattningsvis kan vi i Sverige lära oss mycket av de åländska lantbrukarna. De har hittat lönsamma sätt att bruka sin mark och producera högkvalitativa livsmedel på karga öar ute i Östersjön. Det har de gjort med hjälp av stark rådgivning, företagsamhet och marknadsorientering.