Färre brott och ökad trygghet – gemensam insats förändrade Sergels torg
Sergels torg i Stockholm är sedan länge ökänt för otrygghet och öppen droghandel. Men efter en omvandling av platsen, ledd av landskapsarkitekter vid SLU och samhällsaktörer, har förändring synts. Antalet anmälda brott har minskat och känslan av trygghet ökar år för år, visar en rapport.
– Vi ville locka fler till att stanna och umgås. Tanken var att torget skulle upplevas som tryggare genom att besökarna själva blev en del av den sociala kontrollen, berättar Hildegun Nilsson Varhelyi, landskapsarkitekt och adjungerad professor vid SLU.
Hon kom in i förändringsarbetet som kurator för konst och design år 2020, när Stockholms stad och lokala fastighetsägare gick ihop för att göra någonting åt otryggheten som har präglat Sergels torg sedan invigningen på 1960-talet. De tidigare tomma ytorna utrustades med sittmöbler, spel, hängmattor och scenområden.
– Vi såg genast förändring. Torget blev en plats att stanna till vid i stället för att bara passera. Insatserna ledde till en mer blandad folkskara, med fler barnfamiljer och äldre, säger Hildegun.
Uppföljningar visar på konkreta resultat. Färre brott anmäldes och torget upplevdes som mer positivt. Framför allt tjejer tog mer plats och använde områden på torget som de tidigare undvikit – det visar en uppföljande studie som fokuserade särskilt på unga tjejer, en grupp som ofta missas i både forskning och missbrukarsammanhang.
Även andra gruppers beteenden förändrades.
– Unga killar i grupp kan ibland uppfattas som skrämmande men vi lade märke till att det inte var något problem när de gjorde någonting konkret, som att spela spel till exempel. De hojtade för att de spelade, inte för att de bråkade.
De positiva effekterna till trots har det funnits oro för hur platsaktivering påverkar unga. Sergels torg är utpekad som en öppen drogscen och en riskmiljö för barn och unga – är det då rätt att skapa något som attraherar dem till att vistas där?
– Åsikterna har varit delade. Polisen var tveksam till sittplatser på torget, men politikerna hade ett klart direktiv: Torget skulle vara en attraktiv plats att vistas på.
Stora sittplatser kan vara problematiska, förklarar Hildegun. Aktörer från exempelvis ungdomsjouren har rutiner som bygger på att kunna prata enskilt med unga, något som blir svårare om de sitter i klungor.
– Samtidigt har många aktörer varit positiva till att unga samlas på en öppen plats och gör saker tillsammans. Det gäller att hitta en balans mellan olika yrkesgruppers behov.
Hildegun betonar vikten av att förstå de långsiktiga konsekvenserna av att omprogrammera offentliga miljöer. Den ökade kommersialiseringen av trygghetsåtgärder öppnar för privata aktörer som ofta erbjuder standardiserade lösningar, vilket inte alltid gynnar de unga.
– Det har länge efterfrågats lösningar för säkrare städer. Samtidigt måste unga ha rätt att bara få hänga utan att det ses som problematiskt beteende. Vi behöver lära oss mer om hur unga använder platser, så att förändringar av stadens rum inte driver bort dem till andra och kanske mer riskfyllda miljöer.
Kontakt
Hildegun Nilsson Varhelyi, landskapsarkitekt och adjungerad professor
hildegun.nilsson-varhelyi@slu.se
070-757 01 27
Clara Jonsson, forskningskommunikatör
clara.a.jonsson@slu.se
076-506 47 96
Den uppföljande forskningsstudien gjordes av Hildegun Nilsson Varhelyi och Maria Stigle, trygghetssamordnare på Stockholms stad. Den finansierades av SLU Tankesmedjan Movium som arbetar med stadsutvecklingsfrågor och koordinerar kunskapsutveckling kring barns och ungas utemiljö.
Läs rapporten:
Vad händer? – konst och tillfällig gestaltning i en riskmiljö för barn och unga.