Naturvårdsbedömningar ska hitta rödlistade arter – men vissa riskerar att missas

Så kallade naturvärdesbedömningar görs för att minska risken för att värdefulla naturområden skadas vid avverkning eller missas när skogar ska avsättas för naturvård. 

Forskare vid SLU i Umeå har undersökt två vanliga metoder som används av både myndigheter och skogsbolag för att identifiera naturvärden. Metoderna går ut på att räkna och uppskatta förekomsten av olika livsmiljöer för hotade och sällsynta arter. Det handlar om till exempel gamla träd, grova döda träd och andra strukturer som är viktiga för biologisk mångfald. Metoderna är både billigare och enklare än att inventera alla arter i området.

Bra för svampar och mossor – sämre för lavar

Studien genomfördes i olika typer av skogar i Hälsingland och Värmland. Forskarna gjorde först en inventering av arter och använde sen de två metoderna av naturvärdesbedömningar för att se om de kunde användas för att hitta skogsområden med många sällsynta och hotade arter.

– Vi såg att de här bedömningarna faktiskt fungerar riktigt bra för att identifiera skogar som är viktiga för vissa artgrupper, som vedlevande svampar och mossor, men inte alls lika bra för lavar. Det är en viktig insikt för att kunna rikta skydd och åtgärder där de gör mest nytta, säger Albin Larsson Ekström, doktorand vid institution för vilt, fisk och miljö på SLU i Umeå och artikelns huvudförfattare.

Anledningen till att metoderna inte fungerar lika bra för lavar är att de fokuserar på arter som lever på död ved, något som tidigare studier visat är av stor betydelse för många rödlistade arter. Bland lavarna däremot, lever många rödlistade arter på levande träd i stället för döda. Det gör att metoderna inte fångar skogar som är rika på strukturer som är viktiga för lavar i lika stor utsträckning som mossorna och svamparna. 

Kunskap för mer träffsäker naturvård

Enligt studien finns det däremot goda möjligheter att utveckla metoderna att bli mer exakta. Forskarna kunde nämligen också identifiera så kallade tröskelvärden, gränser där sannolikheten att hitta en rödlistad art ökar kraftigt. Dessa tröskelvärden kan användas för att prioritera vilka skogar som bör skyddas eller restaureras.

– Det här ger oss ett verktyg för att vara mer träffsäkra i naturvården. Vi kan både peka ut områden med höga värden som bör skyddas och identifiera skogar som har potential att utvecklas med rätt åtgärder, säger Albin Larsson Ekström.

Vad som kan vara sant för till exempel mossor behöver alltså inte nödvändigtvis vara sant för lavar. Det forskarna sett i studien betonar vikten av att inkludera fler grupper av organismer när samband i naturen undersöks.

– Att utveckla standardiserade metoder för bedömningar av naturvärden som täcker en bred representation av artgrupper är ett viktigt steg mot att effektivisera bevarandet av den biologiska mångfalden, säger Jörgen Sjögren, universitetslektor vid SLU och den som lett arbetet bakom studien.

Forskargruppen arbetar nu vidare med att hitta sätt att fånga även andra grupper av arter, till exempel kärlväxter, vid naturvårdsbedömningar.

Vetenskaplig artikel

Habitat heterogeneity as a context-dependent predictor of biodiversity in boreal forests. Larsson Ekström, A., Hardenbol, A., Hekkala, A.-M., Jones, F., Jönsson, M., Koivula, M., Strengbom, J., Sjögren, J. (2025)