Beredskapen en balansgång för lantbruksföretagaren

På Kungliga skogs- och lantbruksakademiens boksläpp av "Beredskap är det nya gröna" presenterades förslag på lärdomar att dra från historien. Boken är en antologi med tio kapitel som analyserar hur beredskapens idéer och utförande har förändratats genom historien och i slutet av boken lyfts tre generella beredskapsrelaterade paradoxer, eller motsättningar, som jag i den här krönikan tar ned på gårdsnivå. 

Långsiktig eller snabbfotad?

Den första paradoxen handlar om stabilitet kontra flexibilitet och för ett lantbruksföretag innebär denna första paradox en ständig balansgång. Å ena sidan kräver beredskap (och lantbruk i allmänhet) långsiktiga investeringar i byggnader och maskiner, markförbättring, energiinfrastruktur och kunskaper som byggs upp under årtionden.

Denna långsiktiga stabilitet är grunden för att kunna möta oförutsedda situationer men å andra sidan måste samma företag kunna ställa om snabbt i kristider om resurstillgångar förändras, marknader och efterfrågan ställs om eller nya regleringar införs. Min tolkning är att lärdomen för företagsledarna är att bygga in flexibilitet i de stabila strukturerna från början och att arbeta med säkra processer och systematiskt förbättringsarbete.  

Kreativa lösningar i tid?

Den andra paradoxen är kanske den mest svårhanterade. Historien visar att vi blir som bäst på att hitta lösningar, vara kreativa och handlingskraftiga när krisen väl har kommit. Men då är det för sent för optimal förberedelse. Vi är bättre på att arbeta reaktivt och hantera utmaningar när de väl uppstått men sämre på att förbereda oss för dessa proaktivt.

Min bedömning är att detta i hög grad stämmer för lantbruksföretag. När torkan kommer hittar man plötsligt kreativa lösningar för bevattning. Men varför vänta till krisen är ett faktum? Lärdomen är att försöka skapa en kultur av kontinuerlig innovation även när allt går bra. Det kan betyda att avsätta tid och resurser för att testa nya metoder, besöka kollegor som arbetar annorlunda, eller delta i försöksprojekt – även när man inte "behöver" det. 

Köpa eller producera?

Den tredje paradoxen som boken presenterar handlar om balansen mellan självförsörjning och handelsorientering och utgår från ett samhällsperspektiv. På gårdsnivå kan det till exempel översättas till balansgången mellan egenproducerat foder och inköpt foder.

Om du helt förlitar dig på att kunna köpa in foder från grannar och från den öppna marknaden riskerar du att få problem om tillgången blir dålig i kriser som under torkan 2018. Om du å andra sidan fokuserar uteslutande på att försöka klara dig själv kan det resultera i dåliga handelsrelationer och avsaknad av infrastruktur som hade varit nödvändig i en krissituation.

Här har jag svårt att dra några konkreta lärdomar på gårdsnivå eftersom förutsättningarna varierar kraftigt, men du bör som företagsledare reflektera över vilken nivå av omvärldsberoende du är bekväm med. I slutändan handlar det om din inställning till risk och sårbarhet och svaret är nog att välja varken det ena eller andra.  

Styr genom medvetna val

Dessa tre paradoxer går inte att lösa rakt av, men de går att styra genom medvetna val. Praktiskt kan det betyda att ha både långsiktiga planer och kortsiktiga handlingsalternativ redo, att kombinera lokal förankring med global medvetenhet, och att innovation blir en del av den dagliga rutinen snarare än något man tvingas till under press. Beredskap är inte ett tillstånd man uppnår, utan en förmåga man utvecklar. Och den förmågan byggs genom att förstå och lära sig navigera mellan beredskapens inneboende motsättningar – varje dag, innan krisen kommer. 

Samuel Bäckelin