Ny forskning förbättrar träffsäkerheten i skogsbruksplanering

Skogsdata som används i planering kommer från fältmätningar, fjärranalys och olika register. Trots stora satsningar på datainsamling visar ny forskning att informationen ofta är bristfällig. Den kan vara gammal, komma från olika källor och sakna tydlig kvalitetsstämpel.

— Det är svårt att veta hur bra den samlade bilden av skogen faktiskt är. Det gör att planeringen riskerar att bygga på felaktiga antaganden, säger Patrik Ulvdal, doktorand vid SLU.  

Särskilt problematiskt är användningen av optiska satellitbilder för att uppskatta traditionella skogsdata som volym, ålder och medeldiameter. Resultaten tenderar att dras mot genomsnittet, vilket ger en skev bild av verkligheten.

Ny metod tar höjd för osäkerheter

Den nya metoden bygger på att se skogsdata som ett spann av möjliga värden, snarare än ett enda säkert värde. Genom att utgå från flera simulerade scenarier får planerare bättre förståelse för riskerna och kan fatta mer robusta beslut.

— I stället för att säga att ett bestånd som exempelvis planeras för avverkning har en viss volym, visar metoden ett troligt volymspann. Det ger en mer realistisk bild av vad som faktiskt kan hända, säger Patrik Ulvdal.

Metoden har testats i samarbete med praktiker från skogsbruket, som ser ett värde i att använda den i långsiktig planering, framför allt eftersom den öppnar för dialog om osäkerheter i beslutsunderlaget.

Metoden kan integreras i planeringssystemet Heureka, som används brett inom skogssektorn.

– Det återstår lite arbete om hur en osäkerhetsgenerator bäst bör konstrueras, men utöver det är vi i princip redo att implementera metoden i Heureka om medel skulle finnas, säger Patrik Ulvdal.

Fakta

Avhandlingen: Recognising information uncertainties in forest planning : incentives and strategies 

Disputationen 12 september

Patrik Ulvdals profilsida