Signerat Mark Marissink

Hej!

Nu är hösten här, med svampar, sydgående fågelsträck, säsongens sista äpplen, regn, rusk och mysiga hemmakvällar med tända lampor. Och också med regeringsförklaring, lagförslag och budgetnyheter, för dem som tycker att sådant är intressant. Och i år dessutom med en kulturkanon som grädde på moset. Utan att ha någon åsikt om fenomenet kulturkanon i stort tycker jag att det känns bra att den i alla fall innehåller allemansrätten, och Linné till och med två gånger.

Sverige är fantastiskt. Så inledde statsministern sin regeringsförklaring, och la kort därefter till att ”alla som vill kan få uppleva den svindlande frihetskänslan som våra vatten, skogar och fjäll skänker. Det är Sverige!” Allemansrätten igen alltså, även om ordet inte användes just där och just då. I övrigt innehöll regeringsförklaringen inte så mycket om naturen på land (annat än ”stärkt äganderätt för att ta vara på skogens enorma potential för ekonomi, klimat och miljö”) och bara lite mer om haven, särskilt om stärkta fiskbestånd och Sveriges senaste nationalpark.

Fler detaljer har kommit i de olika utspelen inför regeringens budget. Som statsanställd följer man dessa utspel naturligtvis med stort intresse, även om de i sig egentligen inte säger så mycket. Givetvis finns det en strategi bakom utspelen så att de genererar så mycket positiv uppmärksamhet som möjligt. Hela bilden, inklusive de olika myntens möjliga baksidor, får vi först när budgeten presenteras i sin helhet nästa vecka, och kanske inte ens då utan inte förrän de myndighetsstyrande regleringsbreven skickas ut strax före jul. Men några nyheter inom vårt område har regeringen ändå valt att presentera i förväg och som lydig statstjänsteman tar jag så klart upp dessa i detta nyhetsbrev. Men ta det med en stor nypa salt; jag har ingen förhandsinformation utan försöker bara tolka det som regeringen har sagt på olika pressträffar.

I fredags presenterade regeringen en stor satsning på ”ren natur och giftfri vardag” och lovade ”att satsa totalt 558 miljoner kronor på bättre förutsättningar för den svenska naturen”. Jag utgår från och hoppas verkligen att ”satsa totalt” är en lite missvisande formulering då det i nuvarande års budget satsades ca 3,5 miljarder på dessa områden. Av de 558 miljonerna ska drygt hälften gå till insatser för Östersjön, främst arbete mot övergödning men även övervakning av hav och vatten. I praktiken kan detta fortfarande innebära en budgetsänkning, men mindre än vad som har sagts tidigare.

Regeringen vill också stärka skötsel av nationalparker och naturreservat med ytterligare 50 miljoner kronor. Om man räknar väldigt snällt, är det högst 10 procent av det belopp som de politiska partierna var eniga om i Miljömålsberedningen skulle krävas för att inte tappa naturvärden. I övrigt föreslås 50 miljoner till underhåll av vandringsleder och 20 miljoner till städning av stränder och badvikar. Arbetet mot invasiva arter föreslås få 25 miljoner extra. Sammantaget innebär detta naturligtvis en bra förstärkning för naturvården jämfört med i år, men fortfarande bara en halv återställning från tidigare neddragningar.

Vid en annan presskonferens, nu i veckan, kom ytterligare en intressant budgetnyhet. Regeringen satsar ytterligare drygt 80 miljoner kronor på vargen, bland annat för ökad kunskap men även flytt av viktiga vargar och förebyggande arbete. Som chef för ett kunskapscentrum för arter och naturtyper är jag i grunden positiv till satsningar på ökad kunskap men det finns andra arter där våra kunskapsluckor är större, minst sagt. Vi känner ju varje varg inklusive deras släktträd och dejtinghistoria…

Som sagt, detta var bara några budgetnyheter som jag lyckades snappa upp i regeringens ström av pressträffar. Helheten får vi se i nästa vecka.

I politiken bortom budgeten finns just nu minst tre processer som är värda att hålla ögonen på. Den mest centrala för SLU Artdatabanken är regeringens promemoria om en anpassning av artskyddet. Vad jag vet är det första gången som rödlistan nämns i föreslagen lagtext där man slår fast att den tas fram av SLU enligt IUCN:s kriterier. Därefter beskrivs hur artskyddet ska bygga på rödlistan, när det gäller och vilka undantag som finns. Allt detta på under femtio sidor, att jämföra med Artskyddsutredningens (SOU 2021:51) mycket gedigna analys på drygt 1700 sidor. Promemorian innebär en genomgripande förändring av artskyddet i Sverige där man utgår från att skyddsvärda arter per definition är hotade och vice versa. Vi kommer naturligtvis att titta noga på förslagen.

De övriga processerna som jag vill nämna här är förslaget om en ny viltförvaltningsmyndighet, där det explicit inte ingick i uppdraget att titta på om en ny myndighet skulle vara bättre än dagens situation, och Skogsutredningens slutbetänkande. Det finns säkert anledning att återkomma till dessa.

Jag skulle vilja avsluta med att gå tillbaka till statsministerns regeringsförklaring. Den fick mig att tänka på en bok som kom 1990 och vars huvudbudskap fortfarande känns aktuellt. Det är ungefär den tiden vi tittar tillbaka på i arbetet med rödlistan och i mycket av exempelvis klimatarbetet. Har det blivit bättre, sämre eller är allt sig likt? Värt att fundera på. Boken jag tänker på är givetvis Stefan Edmans Sverige är fantastiskt – men hur länge?

Ha en skön höst!

Mark
Chef SLU Artdatabanken

Signerat ingår i SLU Ardatabankens nyhetsbrev, prenumerera här.