Adaptivt skogsbruk – för en variationsrik skog

Det är oftast lätt att plantera ett hygge med gran, röja och gallra enligt skolboksmanualen, och till slut skörda virket i en slutavverkning. Men om skogen är skiktad med många trädslag och målet är att inte ta upp kalhyggen, är utmaningarna större. Det handlar inte bara om ekologisk kunskap om hur skogen reagerar på skötsel, utan också om att hitta nya sätt att planera och övervaka markerna. Just nu jobbar både forskningen och skogsbranschen intensivt med att skaffa sig mer erfarenhet från experiment och praktiskt utförd skogsskötsel.

Temat för FRAS höstexkursion var adaptivt skogsbruk med syfte att skapa ett mer varierat skogslandskap. De 60 deltagarna fick i skogarna i norra Halland del av planer, resultat och erfarenheter från både skogsbolag och forskning. Exkursionen stöttades ekonomiskt av Partnerskap Alnarp.

Tjädern fick en blandskog

Fredrik Tengberg och Mattias Siljefjord från markvärden Göteborgs stift visade upp hur en blandskog med tall, gran och olika lövträd kan skötas för att gynna tjädern, som fanns i området. En anmälan om slutavverkning blev startskottet för en reviderad plan där en del sparades som en tallskärm med underväxt och en annan del som en flerskiktad blandskog.

Rekreation eller naturvård?

Stiftelsen Skånska landskap är en stor markägare i Skåne med skogar som används flitigt av vandrare. Emma Sandell Festin berättade om arbetet med att ställa om delar av skogen från kalhyggesbruk till hyggesfritt skogsbruk. En utmaning är att besökare hellre vill ha en rakstammig skog med bra genomsikt, medan den flerskiktade blandskogen upplevs mer svårgenomtränglig. Det betyder att en del av de omställda skogarna får läggas längre bort från stigarna.

Elin Larsson, regionchef på Skogssällskapet, har många exempel på markägare som vill sköta skogen helt utan hyggen. Där samlas alltmer erfarenhet från verkligheten.

Glöm inte uppföljningen

Sveaskog är Sveriges största skogsägare. Rebecka McCarthy Tune berättade om bolagets trädslagsstrategi där målet är att öka antalet trädslag i alla skogar. Det ska finnas mer än tall, gran och björk som en riskspridning mot sjukdomar och väder i ett förändrat klimat. En särskild satsning görs på sibirisk lärk och vårtbjörk, men också flera andra trädslag. Viktigt vid all omställning till nya trädslag och skötselmodeller är uppföljning i fält.

Certifieringen en begränsning

Svenska Skogsplantor är en del av Sveaskog, och därifrån berättade Rebecca Larsson om odlingen av främmande trädslag. Nya trädslag som douglasgran, kustgran och sitkagran kan bli nödvändiga för att skapa robusta blandskogar i ett förändrat klimat. Av alla 130 miljoner plantor som levereras per år är det dock bara några hundra tusen som tillhör de främmande trädslagen (utöver contortatall). En utmaning i plantskolan är att små partier är svåra att hantera i en storskalig plantskola där ett växthus med plats för två miljoner plantor oftast har samma bevattnings-, gödslings- och ljusregim.

Skogsvårdslagen är restriktiv mot främmande trädarter, men det finns inga fastställda gränser för användningen annat än i fjällnära skog (för contortatall gäller dock särskilda regler). Det berättade Per Hazell från Skogsstyrelsen. Däremot innebär certifieringen begränsningar. I FSC får högst 5 % av markinnehavet domineras av främmande trädslag, och i PEFC högst 20 %. Granskog planterad i nemoral zon, där granen inte räknas som naturligt förekommande, får dock ersättas med främmande trädslag.

Res och lär

Det här skiljer sig från den betydligt positivare synen på främmande trädslag i Tyskland och Danmark. Mats Hannerz berättade om den rapport som FRAS-forskarna tagit fram om europeisk skogsskötsel. I länder nere på kontinenten är samhällets tryck stort på att skogen ska vara mer variationsrik och helst inte innehålla några kalhyggen. Ledordet är naturnära skogsbruk och det svenska skogsbruket får räkna med att trycket på omställning ökar även på våra skogar. På samma punkt berättade också Mikolaj Lula och Edzus Romans från SLU om skogen och skogsskötseln i Lettland och Polen. Uppmaningen på denna punkt var resa ut och lära hur andra länder jobbar med skogsskötseln.

Michal Kibitlewski är doktorand på SLU och forskar om douglasgran. Han pekade på trädslagets fördelar gentemot gran när det gäller att stå emot torka och vindfällning.

Nu satsas på de små lövträden

Giulia Attochi från Skogforsk är ansvarig för förädlingen av ”andra inhemska lövträd” – som är allt annat än vårtbjörk. Med stöd från Sveaskog pågår nu insamling och testning av frökällor från en mängd olika lövträdsarter – asp, al, ek, bok, rönn, lönn, fägelbär, lind, glasbjörk, oxel, avenbok och sälg. I Giulias portfölj finns också projekten rädda asken och almen, där det pågår arbete med att hitta mer motståndskraftiga individer som kan uppförökas och användas i skogsbruket.

Från Skogforsk kommer också Delphine Lariviere som berättade om hur lämnade naturvårdsträd kan hjälpa mykorrhizasvamparna att överleva på hygget. Ju fler träd, desto mer mykorrhizasvamparter klarar sig, men de lämnade träden konkurrerar samtidigt med den nya föryngringen. Det gäller att hitta en balans.

Alfred Deutgen jobbar på Skogforsk och är doktorand vid SLU med skötsel av blandskog som tema. Alfred tittar bland annat på blandningen björk och gran, som inte är helt lätt eftersom björken är pionjär och granen sekundärträdslag. Men med förädlade sorter kan förhållandet bli annorlunda.

Magnus Löf vid SLU berättade om det stora projektet BROADEN som undersöker hur olikåldrig blandädellövskog ska skötas och etableras. Ett stort antal skogsområden i södra Sverige följs upp efter plockhuggning. Frågor som ska besvaras är hur etablering av nya träd sker i olika skogar, hur dessa naturvårdsskogar kommer att producera virke och binda kol, och hur olika artgrupper reagerar på skötselingrepp.

Planera för det enskilda trädet

Annette Eilert och Bassam Dahy från Linnéuniversitetet forskar båda på fjärranalys som hjälpmedel för att hitta stressade och sjuka träd. De berättade om den avancerade teknik som finns och forskning som pågår i och omkring Växjö, men också ute i världen. Maria Nordström från Skogforsk kompletterade med att berätta om alla de projekt som pågår för att föra över forskarnas resultat till praktisk användning. Med mer detaljerad information kan planeringen och övervakningen av skogen gå från bestånd ner till det enskilda trädet eller plantan.

Testa och lär

En slutsats av dagen var att det är viktigt att prova och lära om skogen ska ställas om till flerskiktad skog som kanske kan skötas utan hyggen. Många frågor väntar på svar. Hur påverkas virkesproduktionen, kan marken skadas av tätare avverkningar med tunga maskiner, finns det avsättning för små sortiment, är det alltid till nytta för arterna, och kommer det upp någon föryngring. En åtgärd för att skapa ett hyggesfritt bestånd måste följas upp i fält. Utan denna uppföljning och kontroll av att det växer och kommer nya träd finns risken finns att det skapas nya ”gröna lögner”.

Det här tar Skogforsk tag i genom projektet Adaptivt skogsbruk som Mattias Berglund från Skogforsk berättade om. Efter den inledande dialogfasen är man nu inne i nästa steg där det iterativa lärandet är i fokus. Projektet Hyggesfrikollen är ett exempel där praktiskt utförd hyggesfri skogsskötsel följs upp noga för att se vad som fungerar bra och mindre bra. Steg för steg kommer kunskapen att öka.

Text: Mats Hannerz, mats.hannerz@silvinformation.se