Grönt kulturarv®-sortimentet utökas med fyra nya sorter

Under varumärket Grönt kulturarv® säljs sorter med en lång och väl dokumenterad odlingshistoria i Sverige. Sorterna har spårats upp vid Programmet för odlad mångfalds, Pom, inventeringar av äldre trädgårdsväxter i Sverige och därefter valts ut att bevaras i Nationella genbanken för vegetativt förökade trädgårdsväxter, placerad vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp.

De nya sorterna i 2026 års Grönt kulturarv®-sortiment är:

Helenae-ros Rosa (Helenae-Gruppen) 'Agda'
Halland, 2000-talet

Denna ros kan härledas till Töringe i Halland där den upptäcktes i Agda Karlssons trädgård. Det var Agdas barnbarn Hasse som hittade en intressant fröplanta som han tog till vara och skötte om. I dag är rosen på väg upp i ett närliggande valnötsträd i samma trädgård.

Sorten kommer från en spontan frösådd och är en sannolikt hybrid som har helenae-rosen ’Hybrida’ till förälder. Sorter med honungsrosen som förälder är historiskt ovanliga och Poms Rosupprop beslutade därför att spontana frösådder och mutationer i sortgruppen var av stort bevarandevärde, oavsett ålder, både som ett levande grönt kulturarv och för framtida växtförädling.

Sorten 'Agda' är en vacker odlingsvärd klätterros. Rosen kan bli minst 3 meter hög med stöd och har ett kraftigt och tätt växtsätt med taggfria grenar. Blomningen är riklig med upp till 50 blommor per kvist, blommorna blir 3 - 4.5 cm breda med vackert exponerade ståndarkransar. Blomfärgen är rosa till ljust rosa, bleknar slutligen till vit. Doften är söt och blommig med inslag av pepprig kåda. Nyponen är små och orangeröda. 'Agda' har i provodling visat sig motståndskraftig mot svampangrepp, är lättodlad, lättskött och mycket vacker med alla sortgruppens goda egenskaper. Härdig troligen zon 4.
 
Zonalpelargon Pelargonium x hortorum 'Skinnartorp' 
Uppland, i början av 1900-talet

Denna pelargon kan härledas till Margit som föddes 1913 i byn Skinnartorp utanför Bro i södra Uppland. Margits mor Elin träffade sin man Emil under tidigt 1900-tal och de bosatte sig då söder om Enköping. Redan i flyttlasset från Elins barndomshem fanns pelargonen med. Margit kom att vårda pelargonen väl. Under andra hälften av 1900-talet fick Margits granne Johan en stickling av den älskade pelargonen. Det är genom Johan som Elins och Margits pelargon nu bevaras i Nationella genbanken.

'Skinnartorp' kännetecknas av sina stora, enkla blommor med en ljus, mild röd färg med en avtonad vit zon som täcker en ansenlig del av de övre kronbladen. Blomman beskrivas som en uppdukad skål bestående av smultron och mjölk. Ståndarna sitter ganska djupt och har ett rostrött pollen. Bladen utvecklas som på en traditionell pelargon vars kanter är naggade och med bladbasen öppen. Bladen är mellangröna till färgen och har en svag zon, likt en hästsko i form på varje blad. Det är en kraftig och högvuxen pelargon som kan behöva några toppningar för att inte bli ranglig och ostabil. Blomklasarna är synnerligen stora och utvecklas på långa skaft som gör att plantorna bör skyddas mot allt för kraftig vind. Med sina enkla blommor står pelargonen bra emot regniga dagar.

 
Zonalpelargon Pelargonium x hortorum 'Stilleryd' 
Blekinge, i början av 1900-talet
 
Denna pelargon kan spåras till gården Stilleryd utanför Karlshamn i Blekinge. Inger var endast tre år gammal när hennes mamma Gurli dog i spanska sjukan, detta medförde att hon tillbringade mycket tid under sin uppväxt på gården hos mormor Gunilla och morfar Axel. I början av 1900-talet beställde gårdens trädgårdsmästare Johan Svensson hem flera olika pelargoner. Pelargonerna placerades i på blomsterbord i alla rum samt på verandan och i stora urnor på framsidan av huset. När det på 1940-talet var dags för Inger att gifta sig och bilda ett eget hem, tog hon med sig flera rumsväxter från Stilleryd, bland annat en av pelargonerna som sedan följde henne hela livet. För Inger blev detta ett minne från gården, barndomen och mormor Gunilla.

På 1970-talet fick Ingalill, kusin till Inger, en stickling av pelargonen. Ingalill lämnade in pelargonen till Nationella genbanken, hon skrev även ner historien om gården, om personerna som har bott och jobbat där, ”Stillerydpelargonen – Minne från gården som försvann”.

Pelargonen 'Stilleryd' är en kraftigväxande pelargon som kan bli ganska vidlyftig. Blommorna är något fyllda och blomfärgen varmt laxrosa. Kronbladen har en liten vit basal zon och mellan de rödtecknade nerverna strålar vita toner upp från basen. Den yttre kanten på de övre kronbladen är mycket fint tandade. Ståndarna har rostrött pollen. De stora bladen är mellangröna och utvecklas med en tydlig, karaktäristisk mörktonad zon. Bladens kanter är naggade och bladbasen är vidöppen.

Zonalpelargon Pelargonium x hortorum 'Tant Fridas Äppelblom'
Norrbotten, före 1947 

Tant Frida och Kalle hade en liten gård belägen vid Salmis, en halvö cirka åtta kilometer väster om Haparanda. Karin växte upp i ett hem cirka 500 meter från deras gård. Frida var syster till Karins farfar, som drev en lanthandel i närheten. En dag, år 1947 när Karin var fem år, gick hon med sin mor Anna, till tant Frida för att köpa mjölk och ägg. På den ljusa verandan i söderläge blommade pelargonerna överdådigt - det såg ut som äppelblom i hela fönstret. Karin fick med sig en stickling hem och Anna vårdade den väl och uppförökade den tills fönsterna var fulla. Karin minns hur Frida gödslade sina krukväxter. I en jutesäck lade hon kodynga, som sänktes ner i en vattentunna under stupröret. Säcken lyftes försiktigt upp och ner i vattnet, en skvätt av blandningen hälldes i en vattenkanna och späddes med brunnsvatten. När Karins föräldrar gick bort 1983 tog hon hand om den då enda återstående pelargonen och räddade den till eftervärlden. Var och när tant Frida fick sin pelargon är okänt.

Sorten 'Tant Fridas Äppelblom' har stora, enkla blommor och sitter på långa skaft. Varje blomma är skålformad med ett synnerligen smalt fäste, samtidigt som de översta kronbladen är fristående från de nedre. Blommorna är ljust malvafärgade och har en stor vit basal zon. Den övre kanten på kronbladen är mycket fint tandade. Ståndarna har rostrött pollen. Sorten är kraftigväxande och kan bli betydande i omfattning. Bladen kan bli stora och har en bred karaktäristisk zon som tonar ut närmare mot kanterna. Bladens kant är naggad och på flertalet är kanten också krusig.

Pressfoton av de nya Grönt kulturarv®-sorterna finns att ladda ner på:

www.slu.se/pom/grontkulturarv/pressfoton

Mer information om samtliga Grönt kulturarv®-sorter finns att hämta på:

www.slu.se/pom/grontkulturarv