Foto av en man i ytterkläder (Erling Strandberg, SLU) sittandes på huk med två labradorer på var sida utomhus under hösten.
Foto: Lisa Chröisty, SLU

Rasen avgör inte hunden – stora skillnader i personlighet både mellan raser och inom samma hundras

Nyhet publicerad:  2025-10-01

Att noga välja hundras kan för blivande hundägare kännas som en trygghet i att “veta hur hunden kommer bli” - utifrån rasens typiska utseende, behov och mentalitet. Desto färre är kanske medvetna om att även skillnaderna hos individer inom SAMMA hundras kan vara mycket stora. Det visar ny forskning.

I Sverige finns idag 371 registrerade hundraser - alla med sin unika storlek, päls, arv och mentala egenskaper. En del har genom tiderna använts till jakt, andra för vakt, vallning eller sällskap. Att välja en hundras som rastypiskt (enligt hundrasens beskrivning) passar just din familj anses klokt, för att undvika konflikt mellan hundens behov och familjens egna.

Många som köper hund har därmed en förväntan inte bara på hur hunden kommer se ut, utan också hur den kommer att vara, dess mentalitet. Beteendeegenskaper som styrs delvis av hur hunden formas, men också av det genetiska arv den från början har med sig. En hund kan exempelvis vara mer eller mindre social, vaktande, lekfull, nyfiken eller rädd. 

Vad desto färre kanske är medvetna om är att skillnaderna i egenskaper hos individer även inom samma hundras faktiskt även de kan vara mycket stora. Något som nu har kartlagts inom hundforskning, och ger ytterligare nya perspektiv att ta hänsyn till.

Vilket väcker frågan, går det verkligen att veta vad man kommer få när man beslutar sig för att välkomna en valp till familjen?

“Valp-garantin”: Finns den?

Att köpa en valp är alltid en viss chansning kring vad man faktiskt kommer få, inleder professor Erling Strandberg och fortsätter:
Och det vi har sett är att enbart val av ras inte är någon garanti för att valpen kommer att bli på ett visst “rastypiskt” sätt.

Erling Strandberg har efter nästan 20 år inom hundforskning ägnat tid de senaste åren till att undersöka hur stora skillnader det faktiskt är i mentalitet mellan, men också inom, hundraser. Han berättar att de fåtal studier som tidigare gjorts inom området har bestått enbart av enkäter, där hundägare själva fått skatta sina hundars egenskaper.

Och dessa har givit ganska olika resultat. Det gjorde mig intresserad av att använda svenska mentalbeskrivningar för att undersöka frågan, fortsätter Erling Strandberg.

Att beskriva mentala egenskaper hos hund

Sedan slutet på 1900-talet har mentala egenskaper hos hund beskrivits av Svenska kennelklubben och Svenska brukshundklubben, genom vad som kallats MH (mentalbeskrivning hund) och BPH (Beteende- och personlighetsbeskrivning hund).

Mentalitet
= Hundens personlighetsegenskaper. Egenskaper som är mer eller mindre konstanta.

Mentalbeskrivningar innebär att hundar, år efter år, genomgår samma noggrant planerade tester. Syftet är att, utifrån hundens reaktioner, kunna beskriva dess egenskaper på ett jämförbart sätt. Testerna är utvalda för att alltid kunna upprepas på samma sätt, vilket gör resultaten jämförbara mellan olika hundar. I Sverige är det möjligt för alla hundägare att mentaltesta sin hund – helt frivilligt.

Inom BPH sammanfattas det till egenskaper inom fyra olika områden: socialitet, lekfullhet, miljötrygghet och hotfullhet. Som ett komplement till testerna kan hundägarna också få svara på en enkät med specifika frågor, om sådant man rent praktiskt inte kan testa på ett BPH. Det kan handla om t.ex. hundens beteende i hundmöten och i ovanliga situationer som att åka rulltrappa eller hiss. Beskrivningarna handlar inte om att klassa hundar som mentalt “bra” eller “dåliga”, då egenskaper kan värderas olika inom olika hundraser.

Samlingen av data från mentalbeskrivningarna ger en för Sverige helt unik uppsättning beteendedata för hund som kan användas som både avelsverktyg och underlag för studier, för att ge några exempel.

Att använda avelsindex – mentalindex

På senare år har man även börjat använda resultaten från mentalbeskrivningar som ett sätt att mäta hur hundar genetiskt för vidare, nedärver, mentala egenskaper till sina valpar – ett mentalindex. 

Ett betydelsefullt verktyg som uppfödare kan använda för att ytterligare öka sannolikheten att nästa generation hundar utvecklas i en för rasen önskad riktning. Även valpköpare kan granska mentalindexen hos valpens föräldrar för att få bättre kunskap om hur valpens beteende kan förväntas bli.

Idag används verktyget, mentalindex, för raser som t.ex. collie, rottweiler, staffordshire bullterrier och rhodesian ridgeback. Över tid är tanken att applicera verktyget på allt fler raser.

Läs mer om mentalindex hos SKK

Så stor är chansen att få en “standard-labbe”

Foto av ett gäng hundar av rasen labrador retriever sittandes utomhus en solig höstdag.
Fyra hundar av rasen labrador retriever. Hur lika/olika är de varandra mentalt? Foto: Lisa Chröisty, SLU

Så hur stor är chansen att man får en hund med för hundrasen typiska mentala egenskaper när man exempelvis väljer att köpa en valp av Sveriges mest populära hundras, labrador? 

Ja, det är inte 100% i alla fall, det är säkert, svarar professor Erling Strandberg.

Snarare handlar det om en chansning kring 50/50 att man antingen får en rastypisk labrador - eller en individ som förvisso ser ut som en labrador, men har mentala egenskaper som går mot någon av “ytterligheterna” när det kommer till personlighet.

… Exempelvis att den blir mycket mer eller mycket mindre social, lekfull eller hotfull än hur man tänker sig att en labrador brukar vara.

Varför går det inte att förutspå valpens mentalitet?

Tankesättet är att valpen består av hälften av hundmammans gener och hälften av hundpappans gener - alltså blir en 50/50 mix av de båda. Men precis som att sjukdomar kan drabba en del individer i en familj och inte alla handlar det om hur generna blandas. Det gör att egenskaper som inte varit “synliga” hos någon av föräldrarna, utan legat vilande, kan dyka upp hos några av valparna i en kull - som därmed kan bli avvikande från rasens standard. Helt enkelt ett genetikens lotteri.

– Och sedan behöver man också komma ihåg att inte alla egenskaper är ärftliga. Det finns en del beteenden som inte faller sig naturligt för en hund, men som man genom träning och uppmuntran kan skapa. Dessa kommer inte att gå i arv, fyller professor Erling Strandberg i.

Exempelvis har forskarna genom studien kunnat se att vissa hundar av den vaktande och jagande rasen rhodesian ridgeback är mer sociala och lekfulla än vissa hundar av rasen labrador, vilket inte alls stämmer överens med förväntan på dessa två vitt skilda raser.

Vilket gör att det faktiskt inte alltid går att säga att det alltid är mer variation mellan raser än inom samma ras, utan det beror på, och kan skilja sig mellan egenskaper, säger professorn.

Så vad ska vi göra med den här kunskapen?

Så kan du använda den här kunskapen i ditt hundägande

Till att börja med behöver vi nog istället för att se valet av hundras som en grundläggande “garanti”, tänka på det som en sorts sannolikhetsoptimering, för en viss typ av beteende, utseende, pälstyp och mentalitet. Det ökar chanserna, men är ingen fullständig garanti, säger Erling Strandberg.

Konkreta tips: Så kan du använda kunskapen i ditt hundägande

  1. Välj hundras med omsorg, men var samtidigt beredd på att just din valp inte kommer att motsvara den rastypiska standarden
  2. Kom ihåg att arv är viktigt, men att även yttre faktorer såsom hem, ägare, socialt umgänge och medveten träning formar i stor grad hur valpen kommer växa upp och bli.
  3. Som uppfödare: Använd dig gärna av mentalindex för att öka sannolikheten att rasen utvecklas i önskad riktning.
  4. Som blivande hundägare: Välj valp från föräldradjur du tycker om. Om föräldradjuren har mentalbeskrivits finns resultaten att se hos skk.se/avelsdata, vilket kan ge en bra hint om vilka egenskaper som även valpen kan få. 

Det är också bra att förstå att inte alla beteendeegenskaper är genetiska. En hund som fått god träning och uppmuntran kan uppvisa en rad egenskaper som skiljer sig från om samma hund hade blivit utsatt för skrämmande händelser.

Men det vi vet är att t.ex. benägenhet för rädsla faktiskt är en egenskap som ärvs även genetiskt, och det är något som kanske ingen önskar hos sin hund, så att undersöka i hur stor utsträckning rädslor finns hos föräldradjuren kan vara en god idé för att förstå risken att valpen kan få det med sig genetiskt, säger Erling Strandberg och fortsätter:
.. Och att inte till 100% veta vem valpen kommer att bli kanske också är charmen med att välkomna en ny individ till familjen, avslutar professorn.
Foto av en man i ytterkläder (Erling Strandberg, SLU) gåendes utomhus under hösten med lösspringande hundar av rasen labrador retriever.
Foto: Lisa Chröisty, SLU

Fakta:

Om projektet:

  • Projektet har finansierats av SLU och pågått på låg intensitet från hösten 2023.

Länk till publikationen: https://doi.org/10.1016/j.applanim.2025.106619

FORSKARGRUPP vid institutionen för husdjurens biovetenskaper, SLU

  • Projektledare Erling Strandberg, professor i husdjursgenetik 
  • Kent Svartberg, doktor i etologi.
  • Katja Nilsson, doktor i husdjursgenetik.

Kontakt