Ny forskning ska underlätta samexistens mellan renar och trafik

Renskötseln är central del av den samiska kulturen och baseras på det samiska folkets rätt att använda marken för sig och sina renar. En förutsättning för att kunna använda markerna är att renarna kan förflytta sig mellan betesområden mellan och inom olika årstider.

Infrastruktur hindrar renarna

Vägar, järnvägar och annan infrastruktur skär genom betesområden och skapar barriärer och störningar. Det gör att renarna hindras från att nå sina naturliga betesområden, vilket minskar betestillgång och betesro, och att fler renar dör i trafiken. Detta leder till sämre djurvälfärd och produktivitet i renskötseln.

För renskötaren skapar detta en stor stress, och de måste lägga mer tid, pengar och arbete på att hantera situationen. Ofta måste renar transporteras med lastbil, eller utfodras, för att undvika farliga vägövergångar. De negativa effekterna av infrastruktur minskar i sin tur renskötselns flexibilitet och anpassningsförmåga till annan konkurrerade markanvändning och klimatförändringar.

Renen beter sig annorlunda

Trafikverket har länge anpassat sin infrastruktur utifrån forskning på vilda djur som älg och hjort. Men renen beter sig annorlunda, och kunskapen kring renarnas beteende och renskötselns behov är betydligt lägre hos Trafikverket. 

Nu ska forskare från SLU i samarbete med Trafikverket, renskötare och experter göra en behovsanalys för att lyfta renskötselns behov, hitta förslag på lösningar för underlätta för renskötseln och öka tillgängligheten till betesmarkerna. Förhoppningen är att detta ska ingå i ett större forskningsprogram för renskötsel och infrastruktur. En workshop har nu hållits i Umeå.

– Det som jag tar med mig från workshopen är att vilka åtgärder som är lämpliga och som ska prioriteras behöver diskuteras med enskilda samebyar, utifrån hur deras renskötsel ser ut och hur deras landskap ser ut, säger Heidi Rautiainen, projektledare från Institutionen för tillämpad husdjursvetenskap och välfärd, SLU.

– Några av de absolut absolut viktigaste sakerna för renskötseln är dels den fria strövningen, dels att renarna ska kunna nyttja sina betesområden utan att det måste kosta oss miljoner, säger Anna-Karin Svensson, från Svenska samernas riksförbund.

I projektet kommer man att:

• Gå igenom tidigare forskning, både svensk och internationell. 
• Hålla workshops där renskötare, forskare, Trafikverket och myndigheter delar sina erfarenheter och behov.
• Identifiera konkreta problem och möjliga lösningar för att störningen på renarna och renskötseln minimeras.
• Lägga grunden för framtida forskning som direkt kan bidra till bättre beslut hos både Trafikverket och rennäringen.

För att renar inte ska uppehålla sig på vägar och kunna ströva finns det olika möjliga tekniska lösningar, som broar, barriärer och att skrämma renar med oljud. I ett tidigare forskningsprojekt har man till exempel testat ett tekniskt system som används på vilt, där sensorer och högtalare samverkar för att skrämma bort renarna innan de kliver ut på vägar och järnvägar.

Högtalare skrämmer renar

Systemet känner av när renar närmar sig och spelar då upp skrämmande ljud som hundskall och sirener. Det visade sig vara särskilt effektivt när renarna var friströvande och inte hade vant sig vid tekniken. Tester visar att systemet får renar att vända, och inte gå upp på vägar/järnvägar, i upp till två tredjedelar av fallen när det aktiveras.

– Det är ett resultat som långt överträffar målet för vad som skulle anses vara en lyckad lösning. Även om det bara skulle minska med 10–20 procent hade det varit ett jättesteg framåt för oss, säger Tobias Jonsson, renskötare i Grans sameby.

Se Trafikverkets film där renarna skräms med högtalare här.

SLU:s forskargrupp om renskötsel ser du här.