DNA-test avslöjar: Så utvecklas rödingen

– Röding är en fantastisk modell för att studera hur en art utvecklas; först påverkas dess utseende och senare leder det till förändringar i genomet, säger Khrystyna Kurta, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och försteförfattare till publikationen.

Tillsammans med kollegor från Sverige, Island, Norge och Storbritannien har hon nyligen publicerat en studie som undersöker röding från två norska och två isländska sjöar. De undersökta sjöarna har unika [l1] förhållanden vad gäller historik, vattnets klarhet och djup, som varierar från 4,5 meter till 165 meter påverkar rödingens evolution. I varje sjö finns mellan två och fyra olika sorters röding. I studien undersökte forskarna hur skillnaderna mellan olika former av röding återspeglas i deras DNA.

– De här sjöarna ger oss möjlighet att se hur variationer i livsmiljöer påverkar genetiska förändringar och i slutändan rödingens evolution, säger Khrystyna Kurta.

Ett intressant exempel är den isländska sjön Thingvallavatn. Där lever en fisk på omkring 50 centimeter nära botten. Högre upp simmar en liten, mörk fisk på cirka 13 centimeter. Närmare ytan finns en silvrig planktonätare på runt 19 centimeter, och allra högst upp en 41 centimeter lång rovfisk. Alla är de rödingar.

– Vi genomförde den första fullständiga analysen av hela rödingens genom och skapade det som kallas ett referensgenom. Det gjorde det möjligt för oss att i detalj se hur de skiljer sig, säger Khrystyna Kurta.

Skillnaderna mellan de fyra sjöarna visade sig vara betydande. I Islands Thingvallavatn, med sitt unikt klara vatten, uppvisade formerna starka genetiska skillnader. Här upptäckte forskarna flera stora strukturella förändringar i genomet – så kallade inversioner – som verkar spela en roll i att upprätthålla skillnaderna mellan de olika formerna av röding. I en annan isländsk sjö Myvatn observerades endast mindre skillnader i vissa delar av genomet. I båda sjöarna tyder resultaten på att de olika formerna av röding i begränsad utsträckning parar sig med varandra.

I en norsk sjö visade rödingarna inga genetiska skillnader alls – där verkar fiskarnas olika utseenden helt och hållet bero på artens förmåga att anpassa sig till miljön. I den andra norska sjön var rödingformerna däremot så genetiskt olika att de förmodligen inte parar sig med varandra.

– Det är väldigt spännande. Det visar att både tid och miljö är avgörande för hur fisken förändras. Det är inte förutbestämt hur de kommer att utvecklas – platsen är avgörande, säger Khrystyna Kurta och tillägger:

– Vi kan göra de här slutsatserna tack vare avancerade DNA-analyser som tydligt visar om och var i genomet formerna skiljer sig åt.

Resultaten ger en inblick i hur evolutionär utveckling kan gå till. Till en början anpassar sig fisken till den miljö den lever i. Med tiden blir de genetiska skillnaderna mellan fiskarna större. Till slut kan grupperna bli så olika att de inte längre parar sig med varandra, vilket är ett steg mot att bli separata arter.