Bävern – en av djurrikets mest engagerade pappor

– De flesta däggdjurshannar bryr sig väldigt lite, eller inte alls, om sina ungar. Hos vissa arter, som järv och björn, kan pappan till och med vara en fara – han skulle inte känna igen sina egna ungar, säger Göran Hartman, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

Hos bävrar ser det annorlunda ut. De lever i familjegrupper, oftast bestående av mamma, pappa och äldre syskon som hjälper till med årets ungar. Ungarna flyttar hemifrån först vid ungefär två års ålder.

– Bäverföräldrarna delar på det mesta. De bygger och underhåller hyddan, patrullerar reviret, samlar mat till vinterförrådet och tar hem mat till ungarna – ungefär som att gå och handla och laga mat, säger Göran Hartman.

Bäverpappan är ofta extra aktiv i det praktiska arbetet, men när ungarna är små stannar han oftare i hyddan.

– Man kan säga att han tar ut lite föräldraledighet. Det ger mamman tid att äta och återhämta sig efter att ha diat ungarna, säger Göran med ett leende.

Bäverfamiljen fungerar alltså som ett samspelt team, där båda föräldrarna är lika viktiga.

– Det vi människor kan lära oss av bävrarna är att de faktiskt har mer jämställda förhållanden än många människoföräldrar. De försöker verkligen dela på allt, säger Göran Hartman.