Koloniträdgårdarna är redo om krisen kommer

När vi tänker på beredskap i samhället ser vi vattenverk, elnät och skyddsrum framför oss. Men på ett personligt plan går tankarna till familjen, hur man kan hitta trygghet och inte minst mat på bordet. Här kan koloniträdgårdar ge viktiga bidrag till stadens beredskap. I koloniområdena finns odlingsbar mark, vatten, redskap, odlare som är vana att dela med sig av sin kunskap och sociala nätverk. Det är den typen av lokala strukturer som myndigheter för söker bygga upp i kriser – här finns de redan, redo att användas.

Föreställ er att importen av livsmedel stoppas. Inom dagar märks bristen i butikerna. I ett koloniområde kan gräsmattor snabbt bli odlingsbäddar, fröförråd delas med grannar och föreningsstugan bli en samlingspunkt för stöd och information i grannskapet. Det kräver inga nya organisationer – bara att vi använder de strukturer som redan finns. Koloniträdgårdarna kan bidra med allt detta – men bara så länge de får finnas kvar.

Under första världskriget odlades parker som Vasaparken i Stockholm upp, och under andra världskriget upplät Humlegården mark för potatisodling. Koloniträdgårdar och egnahemsodlingar var då självklara delar av stadens beredskap. I dag nämns inte fritidsodling med ett enda ord i regeringens strategi för livsmedelsberedskap.

All mat som vi kan odla själva ger oss lite kontroll i vardagen i en otrygg tid och minskar samhällets försörjningsbörda. I dag saknar många stadsbor kontakt med odling och är helt beroende av butikens utbud. Om en kris inträffar kommer behovet av att odla öka dramatiskt. Det kräver inte bara mark, utan även kunskap. Den finns i koloniträdgårdarna.

Koloniträdgårdsförbundet samlar 25 000 kolonister runt om i landet. Våra koloniområden är stadens gröna ryggrad – platser för biologisk mångfald, klimatanpassning, lokal matproduktion och social gemenskap. Vi vill samarbeta med kommuner och stadsplanerare för att utveckla framtidens koloniträdgårdar, där odling inte trängs undan, utan blir en självklar del av stadens struktur.

ULRICA OTTERLING
Generalsekreterare, Koloniträdgårdsförbundet

OBS! Artikeln ingår i Smygläs-serien för STAD nr 50/51