Lärdomar från europeisk skogsskötsel – Slovenien, Tyskland och Polen

Hur brukar man skogen i andra länder, och på vilket sätt skiljer sig förutsättningarna från de i den svenska skogen? I en serie webbinarier delar forskare och experter med sig av kunskaper utifrån sina egna erfarenheter.

I det första webbinariet som hölls den 19 november presenterades Slovenien, Polen och Tyskland. Tre länder med olika skogshistorik, tradition och syn på skogens roll.

Slovenien – där kalhyggen är förbjudna

Slovenien är ett litet land, ungefär dubbla arealen av Skåne, men det sticker ut i det kontinentala Europa med sin höga andel skog. Med sina 58 % skog hamnar det på tredje plats i EU, efter Sverige och Finland.

Matej Domevscik har sin grundutbildning från Slovenien innan han kom till Sverige och en forskarutbildning vid SLU i Alnarp. Nu arbetar han som viltspecialist på Södra. Matej illustrerade jämförelsen mellan Sverige och Slovenien med den omställning som gjordes av skogsskötseln omkring 1950. Det var då som Sverige mer storskaligt gick över till kalhyggesbruk, samtidigt som Slovenien beslutade att enbart sköta skogen kalhyggesfritt.

Varierande natur men hög tillväxt

Trots sin litenhet innehåller Slovenien en stor mängd naturtyper och klimatzoner, från medelhavsvärme i sydväst till kontinentalt klimat på den pannoniska slätten i öster, och i norr och söder med höga bergsområden i form av Alperna och Dinariderna. I den höglänta terrängen dominerar barrträd medan låglänta områden är lövträdsdominerade.

Skogen har en hög tillväxt, 8,7 m3 per hektar och år, och virkesförrådet är högt jämfört med Sverige, i snitt 357 m3 per hektar. Europas högsta gran finns faktiskt i Slovenien – 62,7 meter hög och ungefär 250 år gammal.

Skötselplaner kom tidigt

Slovenien var tidigt ute med skogsskötselplaner, något som blev nödvändigt när man uppmärksammat vedbristen kring kvicksilvergruvan Idrija som hade startat redan i slutet av 1400-talet. Under 1700-talet, när Slovenien var en del av det Habsburgska riket, skapades skogsbruksplaner och en skogsförordning som innebar att stora mängder barrträd planterades efter kalavverkning i den västra delen av landet. I slutet av 1800-talet tog skogsförvaltare och forskare Leopold Hufnagl i stället fram ett system med selektiv avverkning, och de tankegångarna har lett fram till dagens naturnära skötsel.

Över tre fjärdedelar av skogen ägs av privata skogsägare med i genomsnitt 3,2 hektar vardera. Alla ägare måste dock ha en skogsbruksplan som tas fram av staten i samarbete med skogsägaren. Även om markägarna svarar för den praktiska skötsel är det statliga tjänstemän som övervakar och märker ut alla träd som får avverkas.

”Fri skogsskötsel”

I skogliga sammanhang är Slovenien mest omtalat för sitt förbud mot kalhyggen. En lucka tillåts vara högst en trädlängd stor. I praktiken har dock en del skog kalavverkats efter de isstormar, vind- och insektsskador som drabbade skogen under 2010-talet.

Den vanligaste skötselmetoden är oregelbunden skärmhuggning (irregular shelterwood). Luckor skapas där förutsättningarna är goda för föryngring, och luckorna sprids sedan vidare i beståndet. Resultatet blir ett blandat och skiktat bestånd där de mogna träden avverkas när de är ekonomiskt lönsamma.

Skog sköts också med olika former av blädning, det vill säga plockhuggning av enskilda träd som nått tillräcklig storlek. Detta gynnar mer skuggtåliga trädslag. I praktiken är det mycket skog som sköts med fri skogsskötsel (free silvicultural method), som kan betyda en blandning av plockhuggning och skärmhuggning beroende på hur förutsättningarna varierar i beståndet. Fri skogsskötsel ställer stora krav på lokal erfarenhet hos den skogstjänsteman som synar ut träden.

Tyskland – strävar mot naturnära skogsbruk

Trots att Tyskland har mindre än hälften av Sveriges skogsareal har landet ett totalt virkesförråd som är något högre än Sveriges. Att få ett samlat grepp om tyskt skogsbruk är inte helt lätt eftersom de 16 förbundsländerna alla har sin egen skogslag och förvaltning.

Julia Schmucker är post-doktor på SLU i Alnarp men med en skoglig bakgrund från Tyskland. Hon berättade bland annat om den historik som lett fram till dagens skifte i synen på skog. Från medeltiden och århundradena därefter skedde en stor avskogning i landet, och det finns i princip ingen ursprunglig skog kvar i Tyskland. Kring gruvor och glasbruk tömdes skogarna på ved, vilket ledde till en debatt om hållbarhet. Hans Carl von Carlowitz brukar lyftas fram som en myntare av begreppet hållbart skogsbruk genom hans skrift Silvicultura oeconomica. Med ordnat skogsbruk skulle ny skog skapas genom sådd och plantering, och han föreslog också trakthyggesbruk med planerade årsytor. Det är den tyska skola som senare spred sig till det svenska skogsbruket.

Under 1900-talet infördes strängare lagar för att skydda skogarna och både skogsareal och virkesförråd ökade. När krigsskulden efter världskrigen skulle betalas gjordes nya stora avverkningar, och de ersattes då ofta av planterade och sådda monokulturer av tall och gran. Idag ser vi resultatet i form av enorma granskogar som har drabbats av skador av torka och stormar.

Omställning mot riskspridning och klimatanpassning

Nu är Tyskland inne i en omställningsfas med målen klimatanpassning och riskminimering. Strategin är att satsa mer på lövträd, skapa blandade och flerskiktade skogar och undvika kalhyggen. Gödsling och kemikalier är bannlysta och markberedning ovanligt. Nästan all skog föryngras naturligt.

Det är en stor skillnad mellan olika förbundsstater men den generella bilden är att man strävar efter naturnära skogsskötsel, multifunktionella skogar (produktion, skydd och rekreation) och inga hyggen. Hyggesreglerna skiljer sig mellan förbundsländerna. De kan variera mellan 0,3–1 hektar maxstorlek, eller att en avverkning inte får påverka mikroklimatet i skogen.

Polen – där staten är största skogsägare

Trots att Polen sjövägen ligger bara 17 mil från Sverige skiljer sig skogen en hel del från den svenska, både i klimat och marktyper, men framför allt i skoglig tradition och kultur.

Mikolaj Lula är utbildad i Polen men har doktorerat vid SLU i Alnarp och arbetar nu som forskare bland annat i FRAS-programmet. Polen sticker ut från Tyskland och Slovenien genom att staten äger och sköter hela 81 % av skogsmarken. De privata skogsägarna har ofta små arealer kring gårdar eller längs vattendrag.

Ny beskogning har lett till att skogsarealen ökat från 20 % efter andra världskriget till 31 % idag, och målet är 33 % till år 2050.

Tallen dominerar kraftigt med 62 % av virkesförrådet följt av ek, björk, bok och gran. Av virkesförrådet utgörs 27 % av lövträd.

Den statliga skogen har inga andra avkastningskrav mer än att verksamheten ska vara självfinansierad. Organisationen är hierarkisk med en indelning i 17 regioner och 429 skogsdistrikt. Den minsta enheten, som i Polen bara kallas ”forest”, leds av en skogsvaktare och en assistent. I genomsnitt är varje sådan bevakning cirka 1700 hektar stor.

Omställning med luckhuggning

Till skillnad från Tyskland görs den absoluta majoriteten av föryngringen med sådd eller plantering, 80 %. Tallplanteringarna är täta, normalt med 8 000–10 000 plantor per hektar, för att säkerställa god kvalitet.

Efter andra världskriget skapades väldigt mycket tallmark på ibland felaktig mark där det tidigare vuxit bok och ek. Nu pågår ett restaureringsarbete där trädslag som ek och bok ska bli inslag i en blandskog i de tidigare trädslagsrena tallskogarna. Denna omföring görs ofta genom att luckor i tallskogen planteras med lövträd. I takt med att plantorna växer upp tas nya luckor upp tills hela skogsbeståndet är omställt.

Speciellt för Polen är också de korridorer som huggs upp för föryngring av tall. Korridorerna är normalt cirka 60 meter breda och som mest 4 hektar stora. Föryngringen skapas antingen genom självsådd, plantering eller sådd. När plantorna nått ett par meters höjd kan nästa korridor intill avverkas. Skötselsystemen med luckor och korridorer syns tydligt för den som tittar på en satellitbild via Google maps.

Inga främmande trädslag

Kalhyggen är alltså inte förbjudna, även om arealen är begränsad till 4 hektar. Däremot är man i Polen restriktiv till intensivare skogsbruk på andra sätt. Gödsling och kemikalier är inte tillåtet, och alla införda trädslag är bannlysta – vilket är i bjärt kontrast till Tyskland som tillåter en hög andel främmande trädarter.

Det polska skogsbruket är dock arbetsintensivt. En kalavverkning föregås till exempel av att samtliga träd mäts och märks upp i förväg, och de mäts manuellt även efter skörd.

Kontakt:

Mats Hannerz
Tel: 070-5288554
Epost: mats.hannerz@silvinformation.se