Så väljer älgen att röra sig i skogslandskapet: ”Undviker områden nära vägar”
De flesta älgar vill helst hålla till i unga skogar och blandskogar med många lövträd. Men det ska vara långt till närmaste väg. Det visar en studie där forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) kartlagt älgars rörelser i över 20 års tid.
Vad påverkar älgens val av livsmiljö? Det har forskarna kartlagt genom att använda data från nästan 400 GPS-märkta älgar som samlats in sedan 2004. Forskarna studerade de märkta älgarnas rörelser och beteenden på 21 platser från Växjö i söder till Gällivare i norr.
Kartläggningen visar ett tydligt mönster över var älgarna trivdes bäst.
– Vi såg att större och sammanhängande områden med blandskogar med rikliga inslag av lövträd och partier med ungskog var viktiga för älgarna. Det gällde i stort sett året runt och i alla delar av Sverige, säger Desirée Guidobaldi Stenbacka, doktorand vid institutionen för vilt, fisk och miljö på SLU.
Studien visar även att älgarnas beteenden påverkas av hur landskapet ser ut på ett större plan.
– Det är tydligt att älgarna undviker områden nära vägar. Vägar, annan infrastruktur och skogsbruk är sådant som påverkar älgens livsmiljö och beteende. Det är viktigt att se i vilken kontext som älgen rör sig i skogslandskapet, säger Desirée Guidobaldi Stenbacka.
Kunskap för skogsförvaltningen
Hon beskriver det brukade skogslandskapet som ett pussel. Bitarna består av olika skogspartier, till exempel kalhyggen, nyplanteringar eller äldre skog. Älgarna föredrar att röra sig i de bitar som sitter ihop och bildar större områden där de både kan hitta mat och trygga platser att vila på.
Kunskapen om älgarnas val av områden kan användas inom vilt- och skogsförvaltningen.
– Studiens resultat tyder på att om vi bevarar och prioriterar de livsmiljöer som älgarna föredrar, så kan det öka möjligheten att älgarna fördelas över större områden. Det skulle potentiellt kunna minska betestrycket i enskilda bestånd, men det behövs mer forskning om den delen eftersom det inte är något vi tittat närmare på i den här studien, säger Wiebke Neumann Sivertsson, docent i viltbiologi.
Vetenskaplig artikel
Desirée Guidobaldi Stenbacka, Matteo L. Bastianelli, Navinder J. Singh, Marco Heurich, Göran Ericsson, Wiebke Neumann Sivertsson. doi.org/10.1016/j.foreco.2025.123167
Pressbild:
Kontakt
-
PersonDesirée Guidobaldi Stenbacka, DoktorandInstitutionen för vilt, fisk och miljö
-
PersonWiebke Neumann Sivertsson, forskareInstitutionen för vilt, fisk och miljö
-
PersonFrida Wengberg, kommunikatörInstitutionen för vilt, fisk och miljö