Tvärvetenskapliga perspektiv på att restaurera ekosystem

I juni 2024 tog EU ett historiskt steg genom att anta den nya naturrestaureringslagen, ett tydligt tecken på att Europas ekosystem behöver akut vård. I dag handlar naturrestaurering inte bara om arter och livsmiljöer, utan också om att skapa landskap som fungerar för människor och speglar vad samhället värdesätter. När målen för restaurering har blivit bredare har forskare utvecklat olika ramverk för att vägleda arbetet. Ramverken ser bra ut på papper men vi vet inte om de faktiskt fungerar i praktiken.

Att tänka nytt kring naturrestaurering

För att undersöka det här har en grupp SLU-forskare granskat befintliga ramverk för ekologisk restaurering och studerat hur de används i verkliga projekt. Det gör de som en del av SLU:s Interdisciplinary Academy (IDA). Forskarna är experter inom ekologi, vattenekologi, markbiologi, landsbygdsutveckling och miljöpsykologi. Gruppen bestod av Minh-Xuan Truong, Patrik Oskarsson, Judith Lundberg-Felten, Carolyn Faithfull och Hedvig Nenzén.

Under åtta månader ägnade gruppen20 procent av sin arbetstid åt att utforska restaurering för nuvarande och kommande generationer. Forskarna använde flera metoder: de gjorde exkursioner, granskade litteratur, skickade ut en enkät om tidigare restaureringsprojekt, skrev en forskningsansökan och undersökte till och med om skogsbad kunde bidra till att dämpa Sveriges dramatiska skogsdebatt.

Skillnaden mellan skogs- och vattendragrestaurering

I maj 2025 besökte gruppen två platser i Gävleborgs län – den skogsklädda Ekopark Grytaberg samt älven Voxnan för att se restaurering i praktiken. De hade sällskap av representanter från Sveaskog, Rivers of Life och Biosfärområde Voxnadalen.

– Restaurering av vattendrag sker ofta i stor skala och är tydligt definierad – man återställer hydrodynamiska processer så att vattenlevande arter kan komma tillbaka. Men vattenkraften utgör fortfarande hinder för vandring. I skogen är restaurering mer platsspecifik och handlar om löpande skötsel snarare än ett tydligt slutmål, säger Carolyn Faithfull.

Gruppen la också märke till att människor ser på restaurering på olika sätt, arborister fokuserade på enskilda träd, medan skogsföretag tänkte i landskapstermer med fokus på virkesproduktion. Kulturarv hade större betydelse i restaurering av vattendrag än i skogsbruket.

– Kulturarvet spelade en starkare roll i vattenrestaurering än i skogsbruk, där produktionen ofta prioriterades. Intressant nog använde ingen av våra skogsexperter från företagen termen skogrestaurering, de pratade i stället alltid om alternativ skogsskötsel, säger Patrik Oskarsson.

Restaurering blir mer och mer tvärvetenskaplig

För att förstå hur restaureringsvetenskapen kopplar samman natur och människor gick forskarna igenom nästan 5 000 vetenskapliga artiklar. Av dessa valdes 382 studier ut för att undersöka hur ekologiska och sociala perspektiv balanseras i forskningen.

– Våra resultat visar en tydlig trend: under det senaste decenniet har sociala aspekter som delaktighet och samverkan fått större uppmärksamhet än någonsin. Restaurering blir mer och mer tvärvetenskaplig. Vi såg också luckor i de befintliga ramverken, till exempel begränsat fokus på klimatförändringar och förvaltning, säger Hedvig Nenzén.

Lärdomar om naturrestaurering i Sverige

Enkäten visade att svenska restaureringsprojekt oftast startar först när ekosystemen redan är i dåligt skick, till exempel när arter försvinner eller vid stormskador. Förebyggande arbete är däremot sällsynt. Den ekologiska kompetensen är stark, men den sociala kompetensen kommer ofta in sent i processen.

– Projektledarna berättade att de största utmaningarna är kortsiktig finansiering, brist på personal, krångliga tillståndsprocesser och tidsbrist där man inte hinner skapa förtroende med markägare. Konflikter om markanvändning och oro för förändring bromsar också arbetet. Stadsmiljöer och kustnära områden får dessutom mindre uppmärksamhet än skogar och våtmarker, berättar Minh-Xuan Truong.

– Men enkäten visade också vilka faktorer som leder till ett lyckat projekt.  Stabil och långsiktig finansiering kan ge idéer skjuts och hålla dem vid liv. Små pilotprojekt som växer över tid fungerar ofta bättre än att göra stora satsningar direkt. Tydlig kommunikation och tidigt deltagande från lokalsamhällen minskar risken för konflikter. Och när olika kompetenser möts, inom ekologi, juridik, ekonomi och samhällsvetenskap, blir projekten både mer rättvisa och mer effektiva, säger Judith Lundberg-Felten.

När skogsbad möter skogspolitik

Forskarna undersökte också om ”skogsbad” – att sakta ner och använda alla sinnen i naturen kan bidra till att mildra konflikter i skogsfrågor.

– Vår tanke var att delade upplevelser i skogen kan skapa förståelse mellan människor med olika intressen. Vid en workshop under konferensen Science and Technology Studies i Stockholm ledde jag deltagarna på en sinnlig promenad i en regnblöt skog, följt av en tyst stund och ett gemensamt samtal. Deltagarna kände sig lugnare och mer sammanlänkade efteråt, berättar Judith Lundberg-Felten.

Frågan är om detta angreppssätt kan passa i faktiska policyprocesser? Den positiva effekten på stämningen var tydlig, men att föra in öppna, sinnliga naturupplevelser i målstyrda förhandlingar skapar förstås nya utmaningar. 

Att arbeta tvärvetenskapligt: inspirerande, rörigt och värt det

Gruppen samlade många olika kompetenser och ledarskapet växlade beroende på uppgift medan nyfikenheten drev arbetet framåt. Fältresor och samtal med aktörer gav nya perspektiv och visade hur varje kompetens bidrog till helheten.

– Tvärvetenskapligt arbete innebär att det inte finns ett enda ”rätt” sätt att arbeta. Den friheten skapade kreativitet, men också frestelser, vi jagade nya idéer och började till och med på en forskningsansökan som vi senare övergav. I slutändan var arbetet över ämnesgränserna både en utmaning och en ögonöppnare, framstegen gick långsammare, men insikterna blev djupare. För mig var blandningen av bakgrunder och den gemensamma nyfikenheten väldigt energigivande. Jag älskade att utvidga mitt nätverk utanför min institution och träffa så vänliga och inspirerande kollegor, säger Minh-Xuan Truong.

– Att arbeta i ett engagerat team där alla tar olika ansvar gjorde att arbetet flöt på bra. Som ny i Uppsala var det också ett fantastiskt sätt att bygga kontakter och lära av andra, något jag verkligen uppskattar, säger Judith Lundberg-Felten.

”Öppenheten och det delade ansvaret har varit fantastiskt”

Gruppen fortsätter sitt samarbete och har två vetenskapliga artiklar på gång. En av dem ska publiceras i en specialutgåva av tidskriften People and Nature och handlar om hur ramverk kan göra restaurering mer effektiv och rättvis. De spånar också på nya forskningsidéer tillsammans.

– Det bästa rådet för tvärvetenskapligt samarbete är att säga ja till möjligheter att knyta kontakter. Gå med i initiativ som IDA, delta i nätverksträffar och prata med kollegor utanför ditt eget ämnesområde, även informellt under kurser eller workshops, säger Judith Lundberg-Felten.

– Ju fler broar man bygger, desto rikare blir upplevelsen. Att få utrymme för reflektion och att testa nya angreppssätt, som spel och skogsbad, har redan lett till nya samarbeten, säger Carolyn Faithfull.

– Att avsätta tid varje vecka för att utforska nya idéer med den här gruppen har varit fantastiskt. Öppenheten och det delade ansvaret har varit fantstiskt. Jag rekommenderar varmt IDA till andra SLU-forskare, avslutar Patrik Oskarsson.

Text av Cajsa Lithell.