När energin flyttar in i staden

Naghmeh Nasiritousi, universitetslektor inom tema Miljöförändring vid Linköpings universitet, inledde webbinariet med att betona städernas avgörande roll i klimatomställningen. Trots – eller kanske på grund av – att städer står för en stor andel av utsläppen erbjuder de också goda förutsättningar för snabba utsläppsminskningar. Samtidigt inskränks deras handlingsutrymme av begränsade mandat, finansieringsutmaningar, politiska målkonflikter, nationella regelverk, tekniska flaskhalsar och samordningsproblem.

Naghmeh Nasiritousi presenterade forskningsprojektet Att överbrygga stuprör – kan EU:s uppdrag för klimatneutrala städer accelerera energiomställningar?, som hon projektleder genom Utrikespolitiska institutet. 

Projektet kartlägger och analyserar 112 utvalda städer som har som mål att nå klimatneutralitet till 2030. Genom fallstudier i Stockholm och Amsterdam utvärderar man hur åtgärderna fungerar i praktiken. I deras första publikation har man gjort en litteraturstudie för att undersöka vilka stuprör som finns i omställningsprocesser. Resultaten visar att det finns många typer av stuprör, kopplat till styrnivåer och samverkan, såväl intern som extern. 

Projektet jämför resultaten från litteraturstudien med EU:s ambitioner och tog fram strategier som städer kan använda sig av för att överbrygga stuprören. Bland annat handlar det om stärkt samordning, fokus på partnerskap, främja synergier och adressera målkonflikter samt integrera klimatåtgärder i all planering.

Medborgardialog har stor potential – men riskerar att överbelastas

Martin Westin, forskare i miljökommunikation vid SLU, beskrev att vår samtid är präglad av både ökad polarisering i hållbarhetsfrågor och fortsatt höga nivåer av institutionell tillit, vilket skapar ett paradoxalt utgångsläge för dialogbaserade processer.

Han presenterade forskning om klimatmedborgarråd i Sverige, både på nationell och kommunal nivå. Studierna visar att råden kan fungera som viktiga arenor för konstruktiva samtal mellan medborgare med olika uppfattningar. Samtidigt identifieras en återkommande spänning mellan ambitionen att skapa inkluderande dialog och ambitionen att använda råden för att legitimera eller accelerera redan formulerade klimatmål. När dessa syften blandas riskerar dialogerna att uppfattas som exkluderande och därmed förlora sin funktion.

Som alternativ föreslog Martin Westin ett mer systematiskt synsätt där olika former av medborgarengagemang ses som delar av ett större dialogsystem. I detta kompletterar formella beslutsprocesser, deltagarforum, civilsamhälle och medier varandra, snarare än att en enskild dialoginsats förväntas bära alla demokratiska ambitioner.

Energiomställningen är också en rumslig fråga

Daniel Urey från tankesmedjan LABLAB betonade att energiomställningen i hög grad är rumslig och social. När energiproduktionen blir synlig i landskap och närmiljö – genom vindkraftverk, kraftledningar och exploaterade områden – förändras människors relation till både energi och plats, vilket skapar nya konflikter kring acceptans och rättvisa.

Daniel Urey visade hur storskaliga styrmedel, som EU:s utsläppshandel, får konkreta geografiska konsekvenser och hur omställningens kostnader och nyttor fördelas ojämnt mellan regioner. LABLAB:s forskning fokuserar därför på att identifiera var det finns faktiska rumsliga förutsättningar för energiomställning. I ett projekt i Dalarna kombineras landskapsanalyser med studier av hur invånare värderar platser, vilket visar att acceptans ofta är både regional och emotionell – inte enbart lokal.

En återkommande utmaning är att energifrågor ofta hanteras i planeringsmässiga stuprör. När kopplingar till landskap, naturvärden och lokal utveckling saknas försvåras både genomförande och dialog.

Panel: genomförandet i fokus – men målkonflikterna kvarstår

Panelsamtalet samlade trådarna kring en gemensam bild av att klimat- och energiomställningen i hög grad bromsas av genomförandefrågor snarare än brist på mål. Samtidigt synliggjordes flera målkonflikter: mellan samordning och initiativtrötthet, mellan dialog och tempo, och mellan demokratiska ideal och praktiska begränsningar.

Särskilt diskuterades dialogens roll. Panelen var enig om dess betydelse, men problematiserade föreställningen om dialog som ett universellt verktyg. Frågor om var gränsen går för deltagande, vilka antaganden som ska vara öppna för diskussion och vem som initierar dialoger visade på spänningar mellan legitimitet, effektivitet och styrbarhet.

Sammantaget visade diskussionen att även om det finns bred samsyn om målet – en snabb och rättvis omställning – rymmer vägarna dit reella konflikter som kräver både analytisk tydlighet och politiska avvägningar.