Foto av en kvinna (Cecilia Ley) som sitter i solen utomhus med en katt i knät.
Foto: Lisa Chröisty, SLU

På spåret mot bättre kattliv - vart är artrosforskningen på väg?

Nyhet publicerad:  2025-12-12

Med åren har kattens status ändrats, från “anonyma” stallkatter till älskade familjemedlemmar. Idag är katten vårt vanligaste sällskapsdjur och lever precis som vi människor allt längre. Därmed blir kunskap kring åldersrelaterade sjukdomar viktigare: Inte bara för ett långt - utan även ett gott liv.

Ålder i sig är inte en sjukdom, men artros, som framför allt drabbar äldre individer  kan innebära ett stort lidande för många äldre djur och människor, inleder Cecilia Ley.

De döda lär de levande

Med bakgrund som veterinär och patolog, med fokus framförallt på kattens sjukdomar, har Cecilia Ley genom åren spenderat många timmar i obduktionssalen. För genom att undersöka djur som dött av olika sjukdomar, kan ny förståelse och kunskap utvecklas för de som nu lever.

“De döda lär de levande” är ett gammalt latinskt uttryck, och genom att obducera djur kan vi få ökad kännedom om sjukdomars uppkomst och utveckling. Något som kan låta obekvämt, men som är viktigt för att förstå sjukdomsprocesser, säger Cecilia Ley.

Kunskaper om sjukdomen artros, som drabbar såväl katter som människor, men även hästar, hundar och andra djur, har blivit hjälpt av just sådant här arbete. 

Följ med på resan, och dit forskarna hoppas att vi är på väg härnäst → 

Fakta: Så fungerar leder och artros

I kattkroppen finns (precis som i människokroppen) många leder som har till funktion att möjliggöra rörelse. Ett fast skelett är hårt och stumt, men när två skelettdelar sätts samman med en led emellan - skapas rörlighet. Det finns olika typer av leder, exempelvis är armbågs- och knäleder så kallade gångjärnsleder, som kan “böjas och sträckas”, medan det i höfterna finns kulleder som kan rotera i cirkulära rörelser.

Vid artros (internationellt benämnt som osteoartrit) försämras rörligheten i kroppens leder då vävnaderna som den “böjbara” delen är uppbyggd av försämras och/eller bryts ned. Förändringar i ledvävnaden gör dels att leden inte kan röra sig lika fritt, men också att drabbade individer kan tvingas att välja bort rörelse på grund av smärta.  

Artros-tåget: Från start till ett bättre kattliv

När vi började den här resan för mer än 10 år sedan så handlade den första tiden om att vi ville förstå hur vävnaden i en sjuk led skiljer sig från en frisk led, hos just katter. Var i leden ser vi förändringar, och vad kännetecknar dem? Är kattens artros lik den artros som också beskrivits hos andra djurslag, och hos människor?

Därför inleddes forskningen med undersökningar på sjuka, avlidna djur som obducerats, med särskilt fokus på de leder som ofta är drabbade av artros (t.ex. knä-, armbågs- och höftleder). Dessutom undersöktes katterna med hjälp av datortomografi (en avancerad form av röntgen), en metod som sedan blev valet för det kommande arbetet med artros på levande och i övrigt friska djur. 

När vi började den här resan för mer än 10 år sedan så handlade den första tiden om att vi ville förstå hur vävnaden i en sjuk led skiljer sig från en frisk led, hos just katter. Var i leden ser vi förändringar, och vad kännetecknar dem? Är kattens artros lik den artros som också beskrivits hos andra djurslag, och hos människor?
Genom att sedan använda den kunskap vi lärt oss kunde vi då börja leta efter bland annat samband mellan artros, inflammation och sammansättningen av kattens kropp (ben, fett och övriga mjukdelar) - det som vi kallar för kroppskomposition.

Resultaten presenteras längre ner.

Foto av en katt inomhus som jamar med öppen mun.
Samma katt - flera frågor: Forskarna lyckades under andra delsträckan kombinera två olika forskningsprojekt om artros på katt, vilket gjorde att de katter som deltog i forskningen om kroppskomposition och artros även undersöktes gällande rörelsemönster och tecken på smärta. Foto: Lisa Chröisty, SLU

Ett arbete som varit både viktigt och tidskrävande, med ett stort antal undersökningar. 

Vi behöver vara säkra på att vi undersöker tillräckligt många leder och djur för att börja kunna dra samband som inte beror på slump - utan avspeglar verkliga samband, säger Cecilia Ley.

Katter i riskzonen och drömmen om riktade behandlingar

Hos människor har forskare nämligen sett att det finns olika typer av artros, vilka kan kopplas till bakomliggande tillstånd, som exempelvis fetma.

Så vi blev såklart nyfikna på om detsamma kan gälla för katter, säger Cecilia Ley.

Foto av en katt som äter ur en matskål ställd på ett bord, motivet är i motljus.
Artros kan ha många bakomliggande orsaker, exempelvis ett tidigare (led)trauma eller en felaktigt utvecklad led, men även kattens hull och kroppsstorlek kan vara av betydelse. Foto: Lisa Chröisty, SLU

Genom att scanna katter med den avancerade röntgenmetoden datortomografi har forskargruppen inte bara kunnat utvärdera artrosförändringar i katternas leder utan även beräknat kattens kroppskomposition, alltså sammansättningen av kattens kropp (ben, fett och övriga mjukdelar).

Resultaten visar att det hos katt finns samband mellan mängden kroppsfett och  förekomst av artros, men vi ser också att kattens storlek spelar roll. Artos var mer förekommande hos stora katter med ökad mängd kroppsfett än hos mindre katter, berättar Cecilia Ley.

Viktig kunskap: Eftersom det idag inte finns några läkemedel som botar artros, varken hos katt, hund, häst eller människa, handlar vården framför allt om symptomlindrande behandlingar som lindrar smärta och inflammation.

Eftersom artros är ett komplext tillstånd, där flera olika faktorer kan inverka på utvecklingen, blir det viktigt att vi lär oss mer om vilka dessa är, för att på sikt kunna undvika eller sakta ner sjukdomsförloppet, fortsätter forskaren.

Med en sådan kunskap kan det bli möjligt att inte bara lägga i en broms, utan rätt broms, för respektive katt. Men den kunskapen kommer inte av sig själv: För varje finansiering, arbetstimme och insats har kunskapen sakta vuxit fram.

Så, vart är vi på väg nu?

På spåret, men vart är vi på väg?

Det har tagit många år att komma dit forskningen om kattens artros står idag, i viktiga samarbeten med andra forskare. Men ännu är inte resan slut. Inte om Cecilia Ley får bestämma:

Det är inte alltid lätt att motivera forskningsfinansiärer till forskning på katt när det finns så många andra viktiga frågor, exempelvis om hur vi ska säkra livsmedelsproduktion eller hindra akut smittsamma sjukdomsutbrott, säger Cecilia Ley.

Ändå är hon redo att fortsätta arbetet framåt för alla de katter, människor och andra djur som drabbas och lider av den fysiska och smärtsamma funktionsnedsättning som artros för många innebär. Därför byggs rälsen på framåt med målsättningen att:

  • Undersöka förändringar på molekylnivå: För att förstå än mer om vad som händer och driver sjukdomsprocesserna i ledvävnaden. Näst på tur att undersöka är ledkapseln, den vävnad som håller samman leden.
  • Hitta än fler orsaker till kattens artros: Även om det kan låta avlägset finns t.ex. indikatorer på ett samband mellan kronisk njursjukdom och artros. Kopplingar mellan artros och andra sjukdomstillstånd som katter drabbas av kan vara viktigt att undersöka närmre, både för kattens skull, men också för att göra jämförelser med artros hos exempelvis människa.

Att dessutom utforska lärdomar mellan djurslag vore en framtidsdröm:

Här på SLU har vi exempelvis en framstående forskargrupp inom artrosforskning på häst. Ur flera aspekter är en häst och en katt väldigt olika, men deras kroppar hanterar också liknande belastning vid exempelvis hopp från en hög höjd (katt) och över diverse terräng och hinder (häst). Att utforska samarbete och utbyte av kunskap vore spännande, säger Cecilia Ley.

Den mesta forskningen finansieras av stora forskningsråd och stiftelser, där forskare får ansöka om anslag (pengar/finansiering) och de projekt som anses vara viktigast väljs ut. 

Vill du som privatperson också påverka vilka forskningsprojekt som ska bedrivas? Då kan du ge medel via Sällskapsdjurens forskningsfond. Fonden ger privatpersoner, företag och föreningar möjlighet att lämna bidrag till forskning om sjukdomar som drabbar hund och katt. Är du intresserad av att pengarna ska gå till ett särskilt projekt? Skriv en rad om det i överföringen/swishen.

Det finns också möjlighet att testamentera gåvor till forskning kring katt. Undrar du hur det går till eller vill bolla frågor eller funderingar kring det, kontakta asa.formo@slu.se.

Att ta med dig hem för dig som kattägare

Konkreta tips till dig som kattägare från veterinär och forskare Cecilia Ley:

  1. Håll ögonen öppna för symptom som inte nödvändigtvis är hälta: En katt med artros visar snarare symptom genom ett gradvis förändrat beteende, vilket kan misstolkas som att katten börjar “bli till åren”.
  2. Förstå sjukdomens komplexitet: Artros kan utvecklas av många olika skäl (exempelvis till följd av ett tidigare trauma till leden, förslitningar över tid eller på grund av en felutveckling av led) och kommer ofta smygande.
  3. Uppmuntra daglig rörelse: Precis som att överbelastning på leder kan vara skadligt kan också ett alltför inaktivt liv medföra problem för kattens hälsa. För att lederna ska vara välmående krävs rörelse och belastning. Framförallt för dig som är ägare till en innekatt kan det vara viktigt att se till att dagligen aktivera katten till rörelse.

Foto av en kvinna (Cecilia Ley) som sitter i solen utomhus med en katt i knät.
“Det som driver mig är vikten av att vi fortsätter utveckla vår kunskap, både idag och för generationer framåt - för att värna om djurhälsan så att alla levande varelser ska få må så bra som möjligt.” säger forskare Cecilia Ley. Foto: Lisa Chröisty, SLU

Om Cecilia Leys artrosforskning på katt:

  • Har pågått sedan 2013, i flera delprojekt.
  • Finansiärer inkluderar Agria och SKK forskningsfond, Maj Johnsons fond och Sällskapsdjurens forskningsfond på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)
  • Är inriktad på att förstå sjukdomsmekanismer vid artros
  • Cecilia Ley, är veterinär patolog, forskare, docent och lektor i veterinärmedicinsk patologi (läran om husdjurens sjukdomar) vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och samarbetar i sin forskning med andra forskare på SLU:
    • Charles Ley, veterinär radiolog, docent och forskare i veterinärmedicinsk bilddiagnostik vid SLU.
    • Åsa Ohlsson, forskare forskare i molekylärgenetik vid SLU
    • Anna Bergh, professor inom djuromvårdnad med fokusområdet veterinärmedicinsk rehabilitering vid SLU
    • Sarah Stadig, steg 1 specialist i hundens och kattens sjukdomar, veterinärmedicine doktor, verksam på Falköpings smådjursklinik
    • Emma Strage, docent och forskare inom veterinärmedicinsk klinisk patologi med fokus på diagnostiska metoder, vid SLU
    • Pernilla Hägg, veterinär och adjunkt i patologi vid SLU 

Det vet vi idag om kattens artros:

  • Många katter drabbas men oftast hittar man inte en bakomliggande orsak.
  • Artros kan lätt missas, dels då katter kan vara mästare på att dölja smärta, dels då symptomen kan vara svåra att tyda.
  • Hos katter är vanliga symptom ändrat beteende och att katten drar sig undan. Vid allvarlig artros kan katten bli mer ovillig till rörelse och också börja halta.
  • Sjukdomen utvecklas över tid, och diagnostiseras ofta i ett sent utvecklingsstadium.
  • En del leder är mer drabbade än andra. Exempelvis har forskare sett att höft- och armbågsleder ofta drabbas, men också knäleder och ryggens leder kan drabbas.
  • Påvisas oftast hos äldre individer, då tillståndet har utvecklas till en allvarligare grad.

Kontakt