Restaurerad torvmark riskerar släppa ut lagrade föroreningar
Att lägga igen skogsdiken och återväta torvmark kan leda till att lagrade föroreningar läcker ut i vattendrag. Att rensa diken är inte heller riskfritt utan förenat med andra utsläpp som kan försämra vattenkvaliteten, visar slutrapporten från en unik studie av våtmarksrestaurering och dikesrensning.
Sveriges skogs- och torvmarker är kraftigt påverkade av mer än hundra års dikning. Stora områden har dränerats för skogsproduktionens skull, vilket lett till omfattande nedbrytning av landets våtmarker.
Idag är dikena åter aktuella. För att återställa torvmarker fylls gamla diken igen – delvis som klimatåtgärd, men också för att främja biodiversitet och skogens förmåga att lagra vatten. På andra platser rensas dikena istället för att återställa dräneringen och gynna skogens tillväxt. Men det finns stora kunskapsluckor kring hur dessa åtgärder påverkar allt från vattenkvalitet till växthusgaser och hydrologi.
För att ta fram ny kunskap etablerade projektet Grip on Life Trollbergets försöksområde i samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet. På en myr utanför Vindeln har projektet utfört en återvätning som forskare följt sedan 2018, både före och efter åtgärden. Inom projektet har forskarna även studerat hur vattenkvaliteten påverkas av att rensa diken i ett nyligen avverkat skogsområde, jämfört med avverkningar där dikena lämnats orörda.
Lagrade tungmetaller läckte ut efter återvätning
Den fem år långa dataserien från Trollberget ger en unik inblick i vad som sker efter en torvmarksrestaurering under svenska förhållanden. Resultaten pekar på tydliga risker för vattenkvaliteten. När vattennivån höjs hamnar ytliga torvlager som varit torrlagda i omkring 100 år åter under vatten, vilket startar en rad kemiska processer. Forskarna kunde se ökade halter av organiskt kol, kväve och fosfor i bäckvattnet. I de delar av försöksområdet där fler diken pluggats igen blev utsläppen betydligt större. Där sänktes pH-värdet och halterna av tungmetaller ökade tydligt.
– Det finns en effekt där gammalt historiskt nedfall av luftföroreningar som kvicksilver och bly börjar lakas ut. Metaller som gillar att hänga ihop med organiskt material börjar tvättas ut i samband med att man återväter. Det skedde inte överallt, men det finns en tydlig generell risk, säger Hjalmar Laudon, professor vid SLU.
Rensade diken minskade läckaget från avverkad skog
Även skogsavverkning kan höja grundvattnet; Markerna blir blötare och det ökar utflödet av näringsämnen och tungmetaller. På Trollberget undersöktes dikesrensning som motåtgärd. När dikena rensades sjönk grundvattnet igen, vilket mildrade avverkningens effekter jämfört med referensområden där dikena inte rensats. Utflödena kunde dock inte motverkas helt och forskarna uppmätte ihållande höga halter av större partiklar från de rensade dikena, vilket kan ha stor påverkan på vattenkvaliteten.
– Vi ser att vissa aspekter blir bättre efter dikesrensningen. Men vi ser samtidigt en ökad sedimenttransport och en sänkt grundvattennivå som kan leda till sekundäreffekter på skogens tillväxt vid till exempel torka, säger Eliza Maher Hasselquist, ansvarig forskare vid SLU.

Att förstå dikenas roll och funktion är viktigt, inte minst för skogsbruket.
– Det här är mycket värdefulla resultat att ha med sig framåt, som en del i ett helhetstänk när det gäller vattnet i skogslandskapet, säger Elisabet Andersson, ekolog på Skogsstyrelsen/Grip on Life.
Vägvisande resultat för framtida restaureringsåtgärder
Resultaten vid Trollberget visar att det redan de första åren efter att diken förändrats uppstår nya frågetecken kring åtgärdernas effekter på vatten och hydrologi. Alltifrån initiala förhållanden till storleken på åtgärden påverkar resultatet.
– Detta är en viktig pusselbit som vi kan ta med oss i det kommande åtgärdsarbetet, till exempel som beslutsunderlag för vilka våtmarker vi väljer att jobba med, hur åtgärderna utförs och riskanalyser för påverkan på livsmiljöer nedströms, säger Tobias Eriksson, Länsstyrelsen Västerbotten och temaledare inom Grip on Life.
Resultaten presenteras i slutrapporten från Grip on Life med titeln Dikesrensning och återvätning – effekter på vattenkvalitet. Rapport från Trollbergets försöksområde
Pressbilder
(Får publiceras fritt i anslutning till artiklar om detta pressmeddelande. Klicka för högupplöst foto.)
Trollbergets försöksområde. Fotograf: Andreas Palmén
Dikesrensning på Trollbergets försöksområde. Fotograf: Andreas Palmén
Hjalmar Laudon porträttbild Fotograf: Elin Fries
Eliza Maher Hasselquist porträttbild Fotograf: Malin Grönborg
Grip on Life
Grip on Life är ett projekt som ägs av Skogsstyrelsen och som pågår 2018–2025. I projektet deltar flera myndigheter, skogsägarföreningar och intresseorganisationer. Syftet är att utveckla sätt att bedriva ett aktivt skogsbruk med hänsyn till vattendrag och våtmarker, genom nya metoder för skogsbruk, skogsskötsel och restaurering. Projektet omfattar vattendrag och avrinningsområden i sju olika län. Det finansieras till 60 % av EU:s miljöprogram LIFE IP, men även bland annat av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten.
Trollbergets försöksområde
Forskningen på Trollberget bedrivs av Sveriges lantbruksuniversitet och finansieras av Formas genom projektet Möjligheter och begränsningar med skötsel av skogsmarksdiken för klimatet – Forskning, uppskalning & lagstiftning. Hittills har över 20 olika studier bedrivits på området, där Holmen är markägare.
Kontakt
-
PersonEliza Maher HasselquistInstitutionen för skogens ekologi och skötsel, gemensamt
-
PersonHjalmar LaudonInstitutionen för skogens ekologi och skötsel, gemensamt