Doktoranden som älskar transformationer

Entusiasmen som glimmar till i Luboš Říhas ögon när samtalet glider in på omvandlingar är smittande. Och även om hans fokus i dag mest är på genetisk redigering av potatisplantor, så började det i något helt annat. 

– Jag var besatt av förvandlingar redan som barn. Jag fascinerades av Pokémon, men inte av figurerna i sig utan just av deras förmåga att omvandlas till någonting annat. Det var magin i transformationen som fångade mig.

Det dröjde innan han insåg att verklighetens biologi faktiskt erbjuder något som liknar just den där magin och hans väg till potatisforskningen blev slingrig. Han började med en examen i biologi i Tjeckien, fortsatte med masterstudier i Lund och hamnade under exjobbet i Uppsala, där han arbetade med gran. 

Första mötet med SLU 

I dag har han en doktorandtjänst som kombinerar avancerad CRISPR-teknik med potatisstärkelse, en dörr som han öppnade efter mötet med sin framtida handledare Mariette Andersson, docent vid institutionen för växtförädling på SLU.

– Under en gästföreläsning i Lund berättade hon sin forskning – men också sitt företagande. Det var det coolaste jag hört: att hon kunde forska och samtidigt driva ett företag, säger Luboš Říha. 

Mötet med Mariette Andersson imponerade inte bara på honom. 

– Det var första gången jag såg mina studentkollegor, som oftast är starkt medicinskt orienterade, bli imponerade av växtbiologi. Då fattade jag att det här är riktigt häftigt!

I sitt nuvarande projekt arbetar han med något som kanske låter anspråkslöst: stärkelse. Men stärkelse är en av livsmedelsindustrins stora råvaror – men samtidigt en av de mest kemiskt behandlade. CRISPR-redigerad potatis kan ändra på det.

– Genom att designa stärkelsen genetiskt så slipper vi använda kemikalier. Det gör processen mer hållbar.

Ett efterlängtat beslut inom EU öppnar nu upp för en ökad användning av nya genomiska tekniker i livsmedel. Han betonar vikten av att riskerna med genomiskt redigerade produkter utvärderas i sluten miljö innan de släpps ut på marknaden.

– Potatis är både icke-invasiv och förökar sig kontrollerat, vilket ökar möjligheterna till kontroll, betonar Luboš Říha. 

Oförutsägbarheten lockar

I sitt doktorandprojekt testar han sig fram genom att modifiera växtmaterial och se vad som händer. Arbetet präglas av oförutsägbarhet, precis den typ av lekfullhet som fascinerade honom redan som barn.

Om han stannar i Sverige efter disputationen beror på hur arbetsmarknaden utvecklas, men det nya EU-beslutet gör att framtiden ser ljusare ut. Drömmen om att starta ett eget företag lever kvar, men han vill inte konkurrera med sina handledares verksamhet inom potatisförädling.

– Jag skulle hellre jobba med någon annan art. Kanske något ätbart. Eller textil.

Textil? Han ler hemlighetsfullt.

– Principen är densamma. Vi förändrar enzymer, och då förändras växtmaterialet. I potatis är det stärkelse – i en textilväxt kan det vara fibrer. 

Och där står han nu, i skarven mellan vetenskap och industri, driven av sin fascination för transformationer.