SLU-experten: Därför råder det brist på nötkött

Vad beror den nuvarande bristen på nötkött i Sverige på?

Bristen beror på att det föds färre kalvar än tidigare. Det i sin tur beror på att antalet kor har minskat, vilket är en effekt av att antalet nötköttsproducenter blivit färre. Minskningen handlar helt enkelt om att färre personer börjar med nötköttsproduktion än de som slutar, till exempel av åldersskäl.

Under många decennier har ett krympande djurantal till viss del kompenserats av att slaktvikterna har ökat, så att det har producerats fler kilo kött per slaktat djur och den totala volymen kött hållits relativt konstant. Att bristen märks extra tydligt just nu beror dels på normala säsongsvariationer i produktionssystemet som gör att det finns färre djur till slakt så här års och på att det inte bara råder brist i Sverige utan även på EU-nivå.

Varför uppstår bristen just nu?

Bristen kan upplevas som akut, men har långsiktiga orsaker. Samtidigt kan akuta händelser på gårdsnivå göra att beslut tas om att upphöra med produktionen. Torkåret 2018 med grovfoderbrist i hela landet var ett sådant exempel, där den ekonomiska och sociala pressen gjorde att många djurägare, som var ansträngda av andra skäl, valde att sluta när höga foderpriser blev den sista droppen.

Lönsamhet är nödvändigt för att upprätthålla en viss produktion. Lantbruk är en långsiktig verksamhet, inte minst när den omfattar nötkreatur med långa omloppstider. Investeringar i mark, byggnader och åtgärder som täckdikning görs med tidsperspektiv på flera decennier. Samtidigt fluktuerar intäkter från slaktdjur och jordbrukarstöd över betydligt kortare tidsintervall.

För långsiktig företagsutveckling krävs investeringar, men det innebär också en stor ekonomisk risk, särskilt eftersom det är svårt att förutse framtida villkor. Att volymerna minskar nu beror därför både på långvariga förutsättningar och på att dessa förändras över tid.

För att en gårdsverksamhet ska kunna fortsätta krävs även social hållbarhet. Det måste gå att bo och verka på orten, med tillgång till skola, mataffär, vänner och samhällsservice. Det måste också gå att få tag i insatsvaror och förnödenheter. Dessutom behöver lantbrukare känna sig uppskattade av samhället i stort. I dag hamnar matproduktion ofta i fokus i media först när det inträffar uppseendeväckande miljöbrott eller djurskyddsfall. Med en alltmer dominerande urban norm blir nyhetsrapporteringen ofta vinklad från den stadsboende konsumentens perspektiv.

Hur långvarig bedömer du att nötköttsbristen kommer att bli, och vad avgör hur snabbt situationen kan förbättras?

En orsak till bristen på svenskt nötkött just nu är att höjda priser på nötkött gjort att många lantbrukare föder upp sina kvigkalvar för betäckning istället för att skicka dem till slakt. Dessa hondjur kommer att föda kalvar i vår som det sen tar 18-24 månader innan de slaktas. Det är ett tydligt exempel på att även om åtgärder sätts in snabbt tar det lång tid att vända utvecklingen. Branschen har reagerat på bristen på nötkött med höjda priser men lantbruk är, som sagt, en långsiktig verksamhet som kräver framförhållning och långa tidsperspektiv. Det är svårt att sia om hur långvarig bristen blir – mycket beror på om och vilka åtgärder som sätts in. Det beror också på om man avser svenskt nötkött eller allt nötkött, inklusive importerat.

Är detta ett problem som även andra länder står inför?

Det råder brist på nötkött även på EU-nivå och orsaken är densamma som i Sverige; att det är för få som startar nya verksamheter.

Vad behöver göras – politiskt, ekonomiskt eller inom lantbruket – för att åtgärda situationen och minska risken för liknande brist i framtiden?

Frågan är nu uppe på bordet politiskt. Inför nästa period av EU:s jordbrukspolitik diskuteras att öronmärka mer medel till nystartare och yngre lantbrukare. För det svenska nötköttet finns också andra positiva signaler. Ett exempel är att ett djurvälfärdsstöd ska införas även för dikor, något som tidigare endast funnits för andra djurslag. Nyligen har även så kallade virtuella stängsel godkänts vilket kommer att underlätta för den betesbaserade uppfödningen.

Det finns dessutom förhoppningar om att investeringsstöd, till exempel för nya byggnader, även ska kunna ges till mindre och icke-expanderande besättningar, vilket särskilt skulle gynna dikalvsproduktionen. Vidare hoppas man att den nya naturrestaureringsförordningen ska leda till ökade stöd för restaurering och skötsel av naturbetesmarker. Det finns ett nationellt mål om att restaurera 100 000 hektar betesmarker, vilket kräver en större mängd betesdjur i landet.

Samtidigt kan inte allt finansieras via skattsedeln – konsumenten behöver också vara beredd att betala för maten. Vi lever i en osäker tid och kan inte ta för givet att internationell handel alltid fungerar. Nötkött är en produktionsgren som är relativt lite beroende av importerade insatsvaror. Att betala något mer för maten i fredstid kan därför ses som en livförsäkring, genom att det bidrar till att säkra livsmedelsförsörjningen även i händelse av ofred. Så det bästa du som enskild konsument kan göra är att fortsätta att välja svenskt kött!