Smart men skör: Forskning för snabb och säker vård av ögonskador hos djur

Hornhinnan, ett transparent skydd mellan ögat och världen

Inte helt olikt framrutan på en bil har ögats hornhinna två funktioner: Dels att genom sin genomskinliga struktur möjliggöra fri sikt ut mot världen, dels att skydda ögats värdefulla bakomliggande delar. Till ögats hjälp finns även tårvätska, som likt spolarvätskan i en bil kan skölja rent när sikten försämras, och såklart ögonlocken som precis som vindrutetorkarna blinkar och pressar bort smuts och annat som kommer i våran väg. 

Men den genomskinliga rutan som hornhinnan utgör mellan ögat och världen är bara ett framgångsrikt sätt att se och skyddas genom när den är väl fungerande och intakt. Vid en kollision finns risken att rutan spricker - och vad händer då?

När en liten skada blir ett stort problem

För djur såväl som för oss människor finns många skäl till att sår och skador på hornhinnan kan uppstå: Hos hundar kan till exempel tårvätskan (“spolarvätskan”) vara dåligt konstruerad och misslyckas med att hålla hornhinnan återfuktad och därmed skydda från det smuts i form av damm, ögonfransar och skräp som kommer in i ögat. För både katter och hundar händer det en klo river sönder hornhinnan vid slagsmål.

Och då är faktumet att hornhinnan är genomskinlig plötsligt dess största nackdel.

Smart men skört: genomskinlighet till ett pris

På grund av att hornhinnan behöver vara transparent, genomskinlig, finns där inga blodkärl.

I alla övriga delar av kroppen är nämligen immunförsvaret ett väl inarbetat system. Via de sammankopplade blodkärlen kan kroppens eget försvar, de vita blodkropparna, snabbt transporteras vart än i kroppen de behövs. Därmed kan bakterier och andra främmande ämnen snabbt hindras från att ta sig in genom sprickan som såret utgör i kroppens försvar, samtidigt som en läkningsprocess kan påbörjas. 

Kroppen behöver istället börja bygga blodkärl ut i hornhinnan, för att de vita blodkropparna effektivt ska kunna ta sig till ögats skadade område. 

Vilket gör det lätt att förstå att läkekonsten gärna vill hjälpa kroppen att läka hornhinnesår, och varför det här forskningsprojektet har startats.

Det gäller nämligen inte bara att behandla snabbt, utan också specifikt.

En fot i labbet och andra på kliniken

Ett öga som självläker ett djupare eller mer komplicerat sår på hornhinnan bygger alltså över tid nya blodkärl som sträcker sig utifrån ögats ena kant och in till såret, som trådar som sakta växer fram över den annars genomskinliga hornhinnan.

I bästa fall drar sig blodkärlen i ögat tillbaka när ögonskadan är utläkt, och synfältet blir åter öppet. 

Därför planerar Hanna Holmqvist att fram till 2029 spendera all sin arbetstid till att arbeta för det här projektet, för säkrare och mer pricksäkra behandlingar av djurens hornhinnesår.

Med en veterinärlegitimation i ryggsäcken har hon möjlighet att bidra både genom att assistera på ögonkliniken med provtagningar och patienter, och i labbet med att undersöka och analysera.

Redan de första månaderna av projektet har över 200 prover från projektets alla djurslag (häst, hund, katt och kanin) samlats in. En god start på det fyra år långa projektet, vars olika delar du kan läsa mer om i fliken nedan.

Projektet ska de kommande åren arbeta för att:

• Undersöka vilka faktorer som påverkar läkningen av hornhinnesår.
• Kartlägga vilka bakterier som, för häst, hund, katt och kanin i Sverige, är vanligast förekommande i infekterade hornhinnesår.
• Undersöka vilken typ av antibiotikabehandling som fungerar för respektive bakterie, och med den kunskapen se över om det finns skäl att ändra på de riktlinjer som svenska veterinärer arbetar utifrån idag.

– Internationellt finns redan en hel del kunskap men utifrån att vårt klimat, djurens raser och Sveriges relativt sett strikta antibiotikapolicy skiljer sig är det inte säkert att internationella rekommendationer är det bästa här i Sverige - vilket kan förändra vilka behandlingar vi ger, förklarar doktoranden Hanna Holmqvist.

Dessutom vill forskargruppen passa på och jämföra olika diagnostiska provtagningsmetoder, för att säkerställa att provresultatet blir detsamma oavsett vilken metod som används.

– Metoder handlar både om att provta med “tops” för bakterieodling eller med “mascaraborste” för cellprov, förenklar Hanna Holmqvist och fortsätter:

– Det senare går mycket snabbare genom att man undersöker borsten direkt i mikroskop. Men ger det samma resultat som när man provtagit med tops, odlat det i laboratorium och givit bakterierna tid att växa fram till en synlig nivå? Det vill vi undersöka vidare.

Medskick till läsare och djurägare: “Allas ögon behöver hjälp, och det snabbt”

Konkreta tips att ta med hem från veterinär och doktorand Hanna Holmqvist: 

1. Ögat är en skör struktur och är det något som inte verkar stämma - se till att snabbt söka medicinsk hjälp, oavsett om det handlar om dig eller ditt djur.
   
2. Förstå att ett sår i ögat inte går att likna med ett sår någon annanstans på kroppen. I och med att hornhinnan för att behålla sin transparens saknar blodkärl är kroppens försvar mot främmande organismer mycket långsammare här än på övriga ställen - och får man infektion finns risken att det leder till bestående konsekvenser, som försämrad syn.

Om projektet

• Går under det officiella namnet: “Infektiös ulcerativ keratit hos häst, hund, katt och kanin under svenska förhållanden; prevalens av bakterier och svamp, resistensmönster och prognos för läkning”
• Väntas pågå under perioden 2025-2029
• Finansiärer inkluderar Jan Skogsborgs forskningsfond, Stiftelsen Hästforskning, Stiftelsen Djursjukvård i Stor-Stockholm samt Agria och Svenska Kennelklubbens Forskningsfond
• Doktorand i projektet är Hanna Holmqvist, tillsammans med en forskargrupp bestående av:
• Ingrid Hansson, huvudhandledare och professor i bakteriologi vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
• Lena Ström, veterinär, europeisk ögonspecialist och forskare vid SLU.
• Katarina Nostell, veterinär och docent i internmedicin vid SLU.
• Oskar Nilsson, antibiotikaexpert och laboratorieveterinär vid Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA.
• Samt två kliniskt verksamma veterinärer under utbildning till svensk ögonspecialist: Sara Littorin och Kristian Poulsen.

Projektets kan övergripande delas in i följande delar:

1. Projektet inleds under de första två åren med insamling och analys av prover från häst, hund, katt och kanin.
2. De senare två åren planeras sedan ägnas åt kartläggning kopplat till det insamlade och analyserade materialet, med fokus kring frågorna:
1. Vilka bakterier är det som förekommer hos respektive djurslag, i våra svenska förhållanden?
2. Går det att kartlägga vilka antibiotikatyper ovanstående bakterier är känsliga mot (så kallade resistensmönster)?
3. Går det att likställa olika diagnostiska metoder?

Som ett komplement till studien kommer forskargruppen även att arbeta för att öka förståelsen kring varför en del horninnesår tar längre tid att läka, eller inte läker alls.