Äldre skog gynnar artrikedomen i produktionsskogar
Skogar som inte tidigare har kalavverkats försvinner idag i snabb takt. En storskalig studie visar att dessa skogar spelar en viktig roll för den biologiska mångfalden – både i sig själva och för artrikedomen i yngre näraliggande produktionsskogar.
Med hjälp av historiska flygbilder och satellitdata har forskare vid SLU och Linköpings universitet identifierat områden i mellersta Norrland som varit skogklädda sedan åtminstone 1950-talet. Eftersom kalavverkning började tillämpas storskaligt först vid den tiden har dessa skogar med stor sannolikhet aldrig kalavverkats (kontinuitetsskogar). De utgörs idag antingen av produktionsskogar äldre än 80 år eller av skyddade områden som naturreservat och frivilliga avsättningar. Produktionsskogarna har brukats genom successiva plockhuggningar och gallringar. I dagens landskap ligger kontinuitetsskogarna ofta som mindre rester av äldre skog omgivna av yngre produktionsskogar som uppstått genom kalavverkning och där träden därför är jämnåriga.
Studien är en av de första som i stor skala undersöker hur äldre skogar i landskapet som inte tidigare kalavverkats påverkar artrikedomen i yngre produktionsskogar som uppkommit efter kalavverkning. Forskarna använde lavar som växer på granar som studieorganismer.
– Biologisk mångfald är förstås mycket mer än lavar som växer på granar. Men lavar är känsliga för förändringar i miljön och används ofta som ett mått på biologisk mångfald i stort, säger Lena Gustafsson, professor emeritus vid SLU och studiens huvudförfattare.
Tydlig effekt i yngre produktionsskogar
Resultaten visar ett tydligt mönster. I produktionsskogar som är yngre än 80 år ökade både det totala antalet arter och antalet naturvårdsarter (rödlistade arter och så kallade indikatorarter som signalerar skogar med höga naturvärden) ju större andel kontinuitetsskog som fanns i landskapet runt omkring. Däremot sågs inget sådant samband för produktionsskogar över 80 år som generellt sett redan hyser en rik lavflora.
– Våra resultat tyder på att de kvarvarande äldre skogarna är avgörande som källor för spridning av lavar till dessa yngre skogar, säger Lena Gustafsson.
Resultaten är också relevanta för pågående arbete med skogsrestaurering inom ramen för EU:s restaureringslag, där äldre skogar skulle kunna fungera som viktiga spridningskärnor för arter.
Risk att viktiga skogar försvinner
– Om dagens avverkningsmodell fortsätter riskerar de här äldre produktionsskogarna med lång kontinuitet att försvinna inom ett antal decennier. Det skulle innebära en missad möjlighet att bevara och stärka den biologiska mångfalden i produktionsskogslandskapet, säger Lena Gustafsson.
En mycket stor del av Sveriges produktiva skogsmark utgörs av likåldriga, unga skogar som uppkommit efter kalavverkning och tillståndet i dem betyder mycket för den biologiska mångfalden. Forskarna lyfter också att kontinuitetsskogarna har ett värde i sig själva, genom sin höga artrikedom och det relativt sett stora antalet naturvårdsarter.
– Många av dem skulle sannolikt klassas som nyckelbiotoper, alltså områden med högt värde för biologisk mångfald. I en pågående studie studerar vi just detta genom att jämföra dessa äldre skogar med nyckelbiotoper i våra landskap, säger Lena Gustafsson.
Fakta om studien
- Studien omfattar 16 skogslandskap i mellersta Norrland, vardera 15 × 15 km stora, med olika andel kontinuitetsskog.
- Kontinuitetsskog definieras här som skog som har haft ett sammanhängande trädskikt sedan åtminstone 1950-talet. De har identifierats med hjälp av flygbilder och satellitdata och består dels av skogar äldre än 80 år och som används för skogsbruk, dels av skyddade områden.
- I varje landskap undersöktes fem produktionsskogar i olika åldrar.
- I varje skog inventerades lavar på 12 slumpvis utvalda granar. Antalet arter och fynd av naturvårdsarter jämfördes mellan skogarna.
- Totalt undersöktes 926 träd och på dessa hittades 164 arter av lavar.
- I skogar äldre än 80 år fanns i genomsnitt 55 arter, varav åtta naturvårdsarter. I skogar yngre än 40 år fanns 35 arter varav en naturvårdsart.
- I skogar yngre än 80 år ökade antalet arter, inklusive naturvårdsarter, ju mer kontinuitetsskog som fanns i landskapet.
- Naturvårdsarter påverkades mest av andelen kontinuitetsskog inom 3 km, medan påverkan på alla arter sammantaget sträckte sig upp till 7 km.
- Studien bygger på statistiska samband och har inte mätt spridningen av lavar direkt. Det skulle kräva omfattande genetiska studier.
Vetenskaplig artikel
Remnant continuity forests are essential for sustaining epiphytic biodiversity in boreal production forest landscapes i Journal of Applied Ecology
Kontakt
-
Person