Fjällsjö.
Sjön Abiskojaure som ingår i miljöövervakningen. Data härifrån är fritt tillgänglig och kan användas i forskningsstudier som denna. Foto: Robin van Mourik - Flickr: Abiskojávri, beskuren, CC BY-SA 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=17391388.

Den dolda biologiska mångfalden i fjällens vatten

Nyhet publicerad:  2026-02-03

Klara, friska fjällvatten, långt från stadens brus, kan verka tidlösa. Under ytan pågår förändringar som vetenskapen nu börjar förstå. Små organismer, knappt synliga för ögat, har anpassat sig till en mycket speciell miljö – hur påverkas de av klimatförändringarna?

En ny studie uppmärksammar den så kallade ”anonyma biologiska mångfalden” i fjällvatten och bidrar med grundläggande referensdata om meiofauna (bottenlevande organismer mindre än 65 mikrometer), samt hur de påverkas av pågående miljöförändringar. Arbetet är viktigt eftersom dessa artrika organismgrupper oftast förbises i vetenskapliga studier.

Meiofauna

Mycket små djur som lever i vatten. Meiofauna är mindre än 65µm (0,065 mm) och oftast inte synliga för blotta ögat. De är större än mikroorganismer, men betydligt mindre än till exempel insektslarver och snäckor (makrofauna). I gruppen meiofauna ingår djur som rundmaskar, hjuldjur, små kräftdjur och björndjur. De lever i och på bottensediment och stenar. De är särskilt viktiga i näringsfattiga ekosystem.

Miljöfaktorer och den dolda biologiska mångfalden i fjällvattnets botten

Både sjöar och vattendrag i fjällen är mycket näringsfattiga ekosystem. Vattnet är klart. De organismer som lever här har anpassat sig till långa, kalla vintrar och liten tillgång på näring. 

Trots att de studerade sjöarna och vattendragen alla var mycket näringsfattiga och klara, visar resultaten att både koncentrationen av totalfosfor och löst organiskt kol är viktiga för den artsammansättningen av primärproducenter, säger Willem Goedkoop, forskare på SLU.

Meiofaunagrupper visade ett tydligt samband med koncentrationer klorid (salt), vilket indikerar närheten till Atlanten. Artsammansättningen av rundmaskar hade även ett tydligt samband med höjd över havet. 

Klimatet verkar spelade en mindre roll utmed den drygt 600 km långa nord-sydliga gradient som studien omfattade. Vi såg inga skillnader som kunde kopplas till provplatsernas breddgrad troligen eftersom samtliga undersökta vatten är mycket kalla och mycket näringsfattiga fjällvatten, säger Willem.

Markanvändningen spelar också roll för den biologiska mångfalden i fjällvatten. Samernas rennäring levererar en viktig ekosystemtjänst genom att betningen fördröjer den igenväxningen av kalfjället som följer med klimatförändringarna.

Totalfosfor

I vatten finns fosfor i en mängd former. Totalfosfor (Tot-P) är summan av all typ av fosfor. Måttet omfattar både direkt växttillgängligt fosfor och bundet fosfor som kan omvandlas till näring. Fosfor är tillsammans med kväve de viktigaste näringsämnena i vattenmiljöer och ett mått på näringstillgången i vatten. Höga halter kan tyda på övergödning, men fjällvatten har med tiden blivit alltmer näringsfattiga (oligotrofa).

Löst organiskt kol

Kol förekommer i en mängd former i vatten. Löst organiskt kol är ett mått på organiska kolföreningar lösta i vatten Det är en betydande del av jordens kolcykel. Löst organiskt kol produceras främst via primärproduktion och nedbrytning i ytvatten. Det fungerar som en kolkälla för bakterier. 

Studien visar skillnader mellan sjöar och vattendrag

Studiens resultat visar att meiofaunan i sjöars och vattendragens biofilmer, det tunna skikt som täcker alla ytor under vatten, skiljer sig åt. Sjöar har generellt mer komplexa sammansättningar av meiofauna än vattendrag, eftersom sjöar påverkas mindre av vattenerosion.

Sjöar hade högre tätheter av rundmaskar och av olika kräftdjur som hinnkräftor och hoppkräftor, medan björndjur och tidiga larvstadier av fjädermyggor var vanligare i vattendrag, förtydligar Willem.

Cyanobakterier är vanligare i sjöar än i vattendrag. Cyanobakterier konkurrerar med alger, men har en fördel i näringsfattiga ekosystem eftersom de kan lagra fosfor. Vissa arter kan dessutom fixera kväve. 

Slutsatserna påverkar framtida miljöövervakning

Studien visar att de några millimeter tjocka skikt som täcker stenar i vattenmiljön hyser en hög biomassa av mikroskopiska alger, cyanobakterier och meiofauna. Deras biomassa är större än den biomassa som finns i det fria vattnet (se figur).

Miljöövervakningen bör således fokusera i högre grad på alg- och djursamhällena på bottnarna eftersom de stora förändringarna förväntas ske där. Under 2025 har Havs- och vattenmyndigheten inlett en process med att anpassa miljöövervakningen av fjällvatten där fler sjöar ska ingå 2026 och större fokus ska ligga på samhällen av bottenlevande organismer, avslutar Willem.
Diagram.
Figuren visar att påväxtalger och meiofauna (kolumn A) har större biomassa än växt- och djurplankton i det fria vattnet (kolumn B). Förenkling av publikationens Figur 7.

 

Den vetenskapliga publikationen

Goedkoop, W., et.al. (2026). Epilithic Algal and Meiofaunal Assemblages of
Arctic/Alpine Lakes and Streams Along Latitudinal and Environmental Gradients in Scandinavia.Freshwater Biology, 71, e70172. https://doi.org/10.1111/fwb.70172

 

Kontakt