Onödigt röja gles underväxt

Hur påverkas gran- och tallplantor av konkurrerande träd och buskar, och hur påverkar underväxten skördarnas arbete i slutavverkning?

I ett kandidatarbete från SLU inom FRAS-programmet föreslår studenterna Josefin Karlsson och Isak Wendel Hedegård att det är först när det finns 4000 – 5000 småträd och buskar som en underväxtröjning innan slutavverkning är ekonomiskt motiverad.

Vad är problemet med underväxt?

Små träd och buskar som växer inne i den uppvuxna skogen kallas allmänt för underväxt. Ofta utgörs underväxten av gran eftersom trädslaget klarar av att gro och överleva i skuggan under större träd. Underväxten kan också bestå av tall på en torrare mark eller av olika lövträd och buskar. Vid en avverkning kan underväxten bli ett hinder då den försämrar sikten och ökar risken för skador på skördaraggregatet. I en plantering som följer efter slutavverkning kan underväxten försämra förutsättningarna för markberedning och dessutom konkurrera med de planterade plantorna. Men underväxt kan också ses som en resurs för att bygga en ny trädgeneration. Dessutom är buskar, sly och annan underväxt viktiga för många fåglar och däggdjur som föda och skydd. Om underväxten röjs bort helt kan skogen bli mer monoton och artfattig.

Man skiljer på underväxtröjning som görs innan slutavverkning eller gallring, och hyggesrensning där den kvarvarande underväxten röjs bort på hygget innan markberedning och plantering sätts in.

Motivet för att avlägsna underväxten är alltså att 1) underlätta för skördararbetet, 2) skapa bättre förutsättningar för den nya föryngringen. Samtidigt kostar åtgärden pengar, och här måste en avvägning göras för när åtgärden är ekonomiskt motiverad.

Om studien

Data för studien var de återväxtuppföljningar som skogsbolaget SCA har gjort 2013–2023. Totalt ingick 83 talldominerade och 34 grandominerade trakter där planteringsresultatet bedömdes i provytor, Förutom att bedöma plantornas höjd, vitalitet och placering noterades förekomst av konkurrerande vegetation i olika storleks- och antalsklasser. Någon notering om underväxtröjning faktiskt utförts eller inte saknades, men genom att klassa tätheten på den konkurrerande vegetationen framkom ändå en bild av de små trädens betydelse.

Resultat

Den viktigaste faktorn för plantornas vitalitet och tillväxt visade sig vara val av planteringspunkt, och detta samverkar också med mängden underväxt. Med mycket underväxt blir fler planteringspunkter underkända. Vitaliteten hos plantorna påverkades dock inte så mycket av konkurrerande underväxt. Den var till och med högre för provytor med upp till några tusen underväxtträd per hektar vilket kan förklaras av att provytor med hög bördighet också har mer konkurrerande vegetation. Tallen var dock mer känslig för överskärmning än granen, vilket syntes i högre dödlighet i tätare underväxt. Ett exempel är att tall på harvade ytor hade de mest vitala plantorna på ytor med 100–1000 underväxtträd per hektar (98 % friska plantor) medan ytor med >5000 underväxtträd per hektar hade sämst resultat (72 % friska plantor). Tillväxten för friska plantor var faktiskt också högre för både gran och tallplantor i provytor med underväxt än utan underväxt, men det fanns en tendens att tillväxten minskade när underväxten blev alltför tät.

En simulering av skördarens produktivitet visade att den minskade med 11 % vid 4000 underväxtstammar per hektar och med 19 % vid 7000 stammar per hektar.

Slutsatser

Andra studier har visat att konkurrerande vegetation som är grövre än 2 centimeter i stubbskäret påverkar antalet godkända planteringspunkter. Samma studie visade att underväxtröjning är lönsamt för avverkningsarbetet först vid minst 4000 underväxtstammar per hektar.

Andra faktorer än ekonomi och plantpåverkan behöver också vägas in när man tar ställning till underväxtröjning eller hyggesrensning. Med underväxtröjning blir arbetsmiljön för skördarföraren bättre och markberedningen ger fler godkända planteringspunkter. Det som talar emot en för flitig underväxtröjning är hänsyn till naturvården. Buskar och småträd ger inte bara skydd för fåglar och däggdjur, de bidrar också till att förhindra uttorkning av marken på hygget vilket kan vara positivt för markfloran. De naturligt etablerade småträden i den gamla skogen kan också bli en bas för ny skog efter avverkningen.

Slutsatsen av studien är att planteringspunktens kvalitet har störst betydelse för plantornas vitalitet och tillväxt men att en underväxtröjning kan vara motiverad vid över 4000 stammar per hektar för tall och 5000 stammar per hektar för gran. Det finns dock ingen exakt gräns.

– Vid föryngring av tall är det speciellt viktigt att bestånd har underväxtröjts så att minimalt av konkurrerande överväxande träd finns kvar på hygget, inte minst för att förenkla markberedningen. Däremot skulle gran kunna klara sig bättre och därmed kan en avvägning göras om en underväxtröjning är nödvändig eller ej, säger Alfred Deutgen, Skogforsk och handledare till studentarbetet.

Läs arbetet här.

Kontakt: Alfred Deutgen, Skogforsk, alfred.deutgen@skogforsk.se, Mats Hannerz, mats.hannerz@silvinformation.se