Genetisk kartläggning av Östersjösill viktig för hållbart fiske
Sill från olika delar av Östersjön skiljer sig genetiskt från varandra med delbestånd som är anpassade till lokala skillnader i salthalt och temperatur, men populationerna kan också blanda sig med varandra. Det visar en ny studie av forskare från SLU, Uppsala universitet och Stockholms universitet.
Vår- och höstlekande sill i både Östersjön och Atlanten har mycket tydliga genetiska skillnader. Det vet man sedan tidigare.
– Tack vare den här storskaliga studien har vi nu kunnat identifiera hybrider mellan vår- och höstlekande sill, trots de stora genetiska skillnaderna mellan populationerna, säger Leif Andersson, professor vid Uppsala universitet.
Det finns alltså sill som, när de hamnat i ett bestånd som leker under ”fel” tid på året, kunnat anpassa sitt beteende och leka samtidigt med de andra sillarna i beståndet. De bär därmed genetiska spår från både vår- och höstlekande sill; de är hybrider.
Studien visar också att den vårlekande sillen i Östersjön kan delas in i tre huvudgrupper från norr till söder, och inom dessa finns dessutom flera lokala bestånd.

Kustfiskarnas kunskap viktig i studien
Den stora studien möjliggjordes genom ett samarbete med lokala fiskare längs Sveriges kust som hjälpte till med insamlingen av lekande fisk. Samtidigt intervjuades fiskarna om strömmingens lekområden och beteenden.
– Kustfiskare har ofta en mycket detaljerad bild av var olika strömmingsbestånd finns och när de leker. I flera fall kunde vi också bekräfta deras observationer genetiskt, säger Lovisa Wennerström, miljöanalytiker vid institutionen för akvatiska resurser på SLU.
En fiskare i Stockholms skärgård berättade till exempel om ”törnrosströmmingen”, som fått sitt namn eftersom den leker på sommaren, när rosorna blommor. När forskarna analyserade genetiken visade det sig att denna strömming liknar sillpopulationer längre söderut och verkar vara anpassad till lek i varmare vatten.
-Ett sådant lokalt bestånd är en reservoar av genvarianter som kan få stor betydelse för Östersjösillens möjlighet att anpassa sig till framtida klimatförändringar, säger Linda Laikre, professor vid Stockholms universitet.
Resultat med betydelse för förvaltningen
Forskarna anser att resultaten har stor betydelse för förvaltningen av Östersjösillen.
– Att strömmingen är uppdelad i delbestånd har stor betydelse för förvaltningen, då sill och strömming längs Sveriges ostkust i nuläget förvaltas som två stora bestånd, ett i Egentliga Östersjön och ett i Bottniska viken. Den nuvarande förvaltningen stämmer inte överens med de genetiska grupperingar vi ser, säger Lovisa Wennerström.
Läs hela studien
Studien”The population structure in the Baltic herring reflects natural selection and local adaptation” har publicerats i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift Proceedings of the National Academy of Sciences
Fakta – så gick studien till
Östersjösill (i centrala och norra Östersjön kallad strömming) är en nyckelart i Östersjön. Den är Östersjöns vanligaste fisk och utgör den viktigaste länken mellan planktonproduktionen och olika rovfiskar, sjöfåglar, marina däggdjur liksom människor.
I Östersjön finns många olika sillbestånd som är genetiskt anpassade till när och var leken sker, bestånden är också rörliga och vandrar mellan lekområden och födosöksområden.
I studien gjorde forskarna genetiska undersökningar av mer än 4 500 fiskar insamlade med hjälp av kustfiskare på 150 platser längs den svenska Östersjökusten.
Kontaktuppgifter
Linda Laikre, professor vid zoologiska institutionen, Stockholms universitet, linda.laikre@popgen.su.se, 070-525 45 74
Leif Andersson, professor vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet, samt vid Veterinary Integrative Biosciences, Texas A&M University i USA, leif.andersson@imbim.uu.se, 070-425 02 33
Lovisa Wennerström, miljöanalysspecialist vid institutionen för akvatiska resurser, SLU, lovisa.wennerstrom@slu.se, 010 - 478 41 57.