Hur skapar vi robusta städer?

Insikter från webbinariet:

1. Fyra fokusområden för robusthet i den nya nationella strategin

Sveriges nya stadsutvecklingsstrategi, Ny strategi för levande och trygga städer, som infördes i januari 2025, innehåller tre övergripande inriktningar: levande städer, trygga städer och robusta städer.

Robusta städer beskrivs som städer med förmåga att anpassa sig och utvecklas över tid. Inom detta område lyfts fyra centrala fokusområden fram: 

• Nytänkande och forskning för fortsatt utveckling
• Minskad klimatpåverkan, ökad klimatanpassning och säkrare ekosystemtjänster
• Städers beredskap för kris och krig
• Digitalisering behöver ske med ett ökat säkerhetsperspektiv 

Ny strategi för levande och trygga städer

2. Turbulenta tider ställer krav på robust styrning

Vi har en världsordning som står inför stora prövningar i samband med bland annat globalisering, teknisk innovation och sociala värdesystem som är i gungning. Vi lever en tid av förhöjd turbulens – vilket skapar utmaningar för styrning och struktur i samhället.

Till skillnad från kriser – som ofta är en enskild och tidsbegränsad händelse som hotar hela vårt system – innebär turbulens ett mer varaktigt tillstånd där flera samspelande händelser skapar osäkerhet och förändring.

Exempel på strategier för robust styrning: 

• Vara uppmärksam på tidiga tecken på turbulens och planera för överraskningar
• Ha buffert i organisationen – för att ha resurser när turbulens uppstår
• Ha övergripande strategier som kan anpassas efter lokala förutsättningar 

3. Fingerplanen i Köpenhamn – ett exempel på robusthet i praktiken

Under andra världskriget initierades Fingerplanen i Köpenhamn. En grupp stadsarkitekter samlades för att analysera hur Köpenhamn kunde expanderas med väg- och tågnät. Målsättningen var att utveckla staden längs fem stråk från stadskärnan, med kollektivtrafik som ryggrad, medan grönområden bevaras mellan stråken. Den här planen har styrt den urbana utvecklingen i Köpenhamn i mer än 70 år – och hanterat turbulensen när staden växte och biltrafiken ökade. 

Ett annat exempel är kopplat till skyfall. I stället för att enbart bygga ut avloppssystem – som både är dyra och svåra att dimensionera – har Köpenhamn utvecklat en vision om en ”blå” stad, där vatten ges plats genom dammar, smala kanaler och öppna flöden integrerade i stadsmiljön. 

Fler exempel på robust styrning

4. Att planera för risk – och skapa utrymme för framtiden 

Klimatanpassning är en växande del av stadsutvecklingen, där kartläggning av risker blir avgörande. Många kommuner har påbörjat arbetet med att identifiera riskområden, men täckningsgraden varierar.

Kartor fungerar både som analysverktyg och som stöd i dialog och beslutsfattande. De synliggör risker och skapar underlag för svåra avvägningar – exempelvis mellan att skydda, anpassa eller i vissa fall avstå från att bebygga vissa områden. 

Frågan om stigande havsnivåer illustrerar komplexiteten. Anpassningsåtgärder kan fungera under en period, men de är kostsamma och prognoserna pekar på fortsatt havsnivåhöjning under lång tid framöver. Det väcker frågan om vi på sikt kan behöva flytta bebyggelse bort från utsatta kustområden. För att möjliggöra sådana vägval krävs att vi redan idag lämnar utrymme för framtida lösningar och inte låser fast oss i markanvändning som begränsar handlingsutrymmet.

5. Att förbereda sig för en ”zombieattack”

Vi kan inte förutse framtidens kriser – och nästa kris kommer sannolikt inte att likna den förra. Metaforen om att förbereda sig på en “zombieattack” fångar behovet av att tänka bortom kända hotbilder.

Detta ställer krav på förmågan att anpassa sig till det oväntade. Det kräver ökat samarbete över sektorsgränser och att fler kompetenser inkluderas än de traditionellt tekniska. Kreativa perspektiv och medborgarnas delaktighet lyfts som viktiga för att stärka samhällets förmåga att hantera en osäker framtid.

Medverkande

• Ludvig Lundgren, kansliråd, Landsbygds- och infrastrukturdepartementet
• Jacob Torfing, professor, Roskilde School of Governance
• Cecilia Näslund, sakkunnig, Boverket
• Thomas B Randrup, professor, Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning, SLU

Moderator: Kes McCormick, professor, Institutionen för människa och samhälle, SLU.