Jakt är den största dödsorsaken för älg i vargrevir
Jakt är den vanligaste dödsorsaken för älg i de flesta vargrevir i Skandinavien. Men i områden med mycket björn kan det sammanlagda trycket från både björn och varg vara större än jaktens, enligt en studie från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Universitet i Innlandet.
Forskningsprojektet SKANDULV har studerat hur många älgar som dödas av varg, björn samt jägare i 20 vargrevir i Skandinavien. Resultatet av studien sammanfattas i senaste numret av Fakta skog.
I genomsnitt tar jakten 17,5 procent av älgstammen per år. Vargen står för 8,7 procent och björnen för 2,3 procent.
Sammantaget innebär det att jakten generellt sett har störst påverkan på älgstammen i de studerade vargreviren. Samtidigt varierar resultaten mellan olika revir. Skillnaderna beror framför allt på hur mycket björn som finns i området.
Björn och varg
I 5 av de 20 reviren tog varg och björn tillsammans fler älgar än vad jägarna fällde under jakten. Där kan rovdjurens predation ha stor betydelse för hur stort jaktuttag som är långsiktigt hållbart.
– Det var stor variation i hur många älgar som sköts i de vargrevir vi studerade men det hade inget tydligt samband med det beräknade uttaget från björn och varg. Jaktuttaget var inte generellt lägre i de områden där rovdjuren tog fler älgar, säger Håkan Sand, forskare på Grimsö forskningsstation, SLU.
Jämfört med Alaska
Forskarna har också jämfört resultaten med studier från Alaska. Där är den totala årliga dödligheten bland älgar ofta högre än i Sverige. Och där är det rovdjuren som dödar flest älgar eftersom rovdjurstätheten är mycket högre än i Skandinavien och jakttrycket betydligt lägre.
En avgörande skillnad mellan rovdjurens predation och människans jakt på älg är vilka djur som tas ut. Rovdjuren dödar främst kalvar, medan jakten fäller en hög andel vuxna djur, inklusive många kor. Det har stor betydelse för hur älgstammen påverkas. Dödlighet bland vuxna älgar påverkar populationens tillväxt betydligt mer än kalvdödlighet, och allra störst effekt har dödlighet bland vuxna kor.
Lokal anpassning
Jämförelsen med Alaska tyder på att älgstammen i Skandinavien skulle kunna tåla en högre dödlighet utan att minska, men det förutsätter att jakten främst riktas mot kalv och tjur och i mindre utsträckning mot vuxna kor.
– Älgförvaltningen kan behöva bli mer lokalt anpassad i områden där det finns varg och björn. Men det är inte säkert att jakten måste minskas i dessa områden. Att förändra ålders- och könsfördelningen i avskjutningen kan vara ett alternativt verktyg, säger Håkan Sand.
Så gjordes studien
Studien bygger på data från 20 vargrevir i Skandinavien under perioden 2001–2022. Forskarna har kombinerat flera typer av underlag för att beräkna hur stor andel av älgstammen som dödas av varg, björn och jakt.
Predationstakten för varg har beräknats med hjälp av GPS-märkta vargar, som gjort det möjligt att fastställa hur många älgar som dödas inom varje revir. Uppgifter om björntäthet har baserats på avskjutningsstatistik och DNA-inventering. Älgtätheten har uppskattats genom spillningsinventeringar.
Dessa data har sedan kombinerats med jaktstatistik för att räkna ut det årliga predationstrycket – det vill säga hur stor andel av älgpopulationen (efter kalvning) som dör under ett år till följd av rovdjur eller jakt.
Kontakt
-
Person