Räcker maten vid kris? Forskare vill nyansera debatten.

Beräkningarna presenteras i en ny rapport från PLATE, forskningscentrum för resilienta måltider, som koordineras av Stockholm Resilience Centre med bland andra SLU som akademisk partner.

Analysen visar att Sveriges produktion motsvarar omkring 150–200 procent av befolkningens behov av energi och 200–250 procent av behovet av protein. Ändå lyfts ofta ökad livsmedelsproduktion generellt fram som en viktig åtgärd för livsmedelsberedskapen.

Det talas ofta om att varannan tugga är importerad, men det är en sanning med modifikation. Räknat i ekonomiskt värde eller i kalorier så är andelen ungefär 50 %, och räknat i vikt ungefär 40 %. Men det är inte samma sak som att maten bara skulle räcka till halva befolkningen vid en kris där vi bara skulle kunna äta det som produceras i Sverige.

– Andelen import i kosten säger väldigt lite om hur mycket energi och näring som faktiskt produceras i landet, säger Rasmus Einarsson, forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU och en av rapportförfattarna.

En stor del av importen består av varor som kaffe, kakao, vin, ris och vissa frukter och grönsaker. Om importen minskade skulle kosten bli mindre varierad, men ett importstopp på dessa varor påverkar inte den grundläggande tillgången på energi och näring. Däremot är produktionen av frukt och grönt i Sverige betydligt lägre än det rekommenderade intaget vilket kan få konsekvenser för folkhälsan på sikt om importen minskar och inte produktionen i Sverige ökar.

Med den nya rapporten vill SLU-forskarna nyansera debatten om svensk livsmedelsberedskap. I stället för att enbart fokusera på hur mycket mat som produceras, behöver politiken också ta hänsyn till:

• befolkningens faktiska näringsbehov
• resurseffektivitet i produktionen
• sårbarheter i livsmedelssystemets infrastruktur
• hur produktion, konsumtion och beredskap hänger ihop

En strategi som utgår från befolkningens faktiska näringsbehov och långsiktiga hållbarhetsmål erbjuder bättre förutsättningar för både försörjningsförmåga, folkhälsa och effektiv användning av samhällets resurser.

Forskarna menar att ett alltför ensidigt fokus på ökad produktion riskerar att missa andra sårbarheter i livsmedelssystemet. Infrastruktur, energiförsörjning, tillgång till insatsvaror, lagerhållning och logistik kan spela en avgörande roll i en krissituation.

– Diskussionen behöver handla mer om rätt produktion och robusta system, inte bara om att producera mer, säger Elin Röös, som forskar om hållbara livsmedelssystem vid SLU och är forskningsledare inom PLATE och medförfattare till rapporten.

Analysen visar att Sveriges produktion motsvarar omkring 150–200 procent av befolkningens behov av energi och 200–250 procent av behovet av protein. Ändå lyfts ofta ökad livsmedelsproduktion generellt fram som en viktig åtgärd för livsmedelsberedskapen.