Täckodling gynnar nyttodjur i potatisodling
Täckodling i potatis skapar en gynnsam livsmiljö för naturliga fiender så som jordlöpare och spindlar. En ny studie visar att täckmaterial specifikt från rågvete och luddvicker kan öka antalet av dessa nyttodjur och därmed stärka den naturliga skadedjursbekämpningen.
Intensivt brukade åkrar ger ofta färre naturliga fiender till skadegörare, vilket kan öka behovet av kemisk bekämpning. I ekologisk och regenerativ odling efterfrågas därför odlingssystem som både gynnar biologisk mångfald och bidrar till stabila skördar. Marklevande rovdjur som jordlöpare och spindlar bidrar med viktiga ekosystemtjänster genom att äta bladlöss, sniglar och ogräsfröer, men dessa nyttodjur missgynnas ofta i konventionella odlingssystem. I en ny studie från Tyskland undersöktes det om täckodling i potatis kan stärka dessa naturliga fiender. Täckodling innebär att växtrester läggs som ett lager på markytan. Det kan förbättra markfukten och näringstillgången, minska erosionen och bidra till högre avkastning och samtidigt skapa en gynnsam livsmiljö för nyttodjur. Tidigare försök har visat att täckodling kan minska angrepp av exempelvis bladlöss och coloradobaggar, men man har vetat mindre om hur marklevande rovdjur påverkas och om effekterna håller i sig över tid.
Forskarna genomförde tre stora fältförsök på ekologiska potatisfält nära Göttingen i centrala Tyskland under två odlingssäsonger. I försöket jämfördes potatis odlad i bar jord med täckodlad potatis. Täckodlingen bestod av antingen rågvete och luddvicker, halm från korn eller gräsensilage och placerades i odlingen i samband med potatisens uppkomst. För att följa rovdjuren placerades fällor ut under sommaren, då både skadegörare och naturliga fiender är som mest aktiva. Fällorna bestod av nedgrävda plastkoppar med vatten och en liten mängd diskmedel, där krypen föll ner och kunde samlas in. Senare under säsongen, före och efter skörd, gjordes ytterligare provtagningar för att följa förändringar i antalet rovdjur. I några försök togs dessutom prov i nästa års gröda för att se om det fanns några långvariga effekter.
Resultaten visade att täckodling, särskilt med kombinationen av rågvete och luddvicker, ökade antalet individer av flera arter av nyttodjur. Dit hörde jordlöpare (t.ex. Bembidion lampros, B. quadrimaculatum och Poecilus cupreus), liksom små tandspindlar (t.ex. Erigone atra och E. dentipalpis). Samtidigt förändrades hela rovdjurssamhällets sammansättning, vilket tyder på att täckodlingen skapar en mer gynnsam livsmiljö jämfört med bar jord. När forskarna följde upp i nästa års gröda, när täckmaterialet till stor del brutits ned och bearbetats in i marken, kunde de inte se några tydliga kvarstående effekter på rovdjuren. För att behålla nyttan krävs alltså att täckmaterial appliceras varje år, vilket är en viktig praktisk slutsats för odlare som vill kombinera god ogräs- och skadedjurskontroll med ökad biologisk mångfald i fält.
Anna Karin Rosberg